Intressant av Thomas Gür på GP:s ledarsida men också felaktigt

Thomas Gür har skrivit en intressant artikel om segregation, integration och assimilation men den är också kraftig förenklad. Dessutom hemfaller han åt vad som kan anses vara rasistiska tankegångar i sina resonemang om vad vi kan kalla goda invandrare och dåliga invandrare liksom åt en delvis felaktig historieskrivning

Jag är i grunden anhängare av assimilation precis som Gür men inte till vilket pris som helst. Assimilation sker också naturligt och utan att något speciellt behöver göras och där är jag helt överens med Gür.

Men det behövs förutsättningar för att det ska ske. Tillräckligt med bostäder och arbeten vilket gör det möjligt att flytta och att visats i svensktalande miljöer. Tyvärr har privatiseringar och avregleringar inneburit att så inte är fallet. Det finns en enorm bostadsbrist och det är svårt för invandrare och barn till invandrare att få jobb. Orsaken till detta står bland annat att finan i avreglering och privatiseringar som lett till att det byggs för lite och att anställningstryggheten urholkats totalt genom tillfälliga anställningar av olika slag.

Vi vet att också en person som lär sig sitt modersmål bra också har lättare att lära sig svenska. Det kräver då också att personen får vistas i miljöer där det talas svenska. Att gå på privatskolor där det bara ska talas engelska och undervisningen sker på engelska är då mycket dåligt. För att klara sig i Sverige, integreras och assimileras behöver en person kunna behärska svenska. Att gå i religiösa privatskolor av olika slag är naturligtvis också det dåligt. att gå i en skola där det finns många som taral svenska är också viktigt, men privatiseringar har inneburit att det sällan är på det viset

En assimilationsprocess innebär dock inte att anpassningen är envägs. Det innebär naturligtvis också att den befolkningsgrupp som assimilerar de nya invånarna också förändras. Så har pizza, kebab, airam, salsa med mera blivit svenskt.

Thomas Gür överdriver dock också det svenska samhället homogenitet. På medeltiden var de flesta större handelsstäder i Sverige i huvudsak tysktalande. I många var finska också ett vanlig språk. I stort set i alla tider har finsktalande personer utgjort 10-20% av den svenska befolkningen. Både när Finland var en del av Sverige och senare. idag är andelen finsktalande sannolikt lägre, uppskattningsvis omkring 5% inräknat de som talar meänkieli (tornedalsfinska). Göteborg har under hela sin existens varit en mångkulturell stad där tysk, nederländska och engelska under långa perioder var spridda och vanliga språk i befolkningen.

Hans historieskrivning är därför klart felaktig och hans hyllning till den hårdföra tvångsförsvenskning som präglade de landskap som erövrades från Danmark på 1600-talet luktar mycket illa. Det är nämligen exakt samma politik som Turkiet, det land där Gür är född, alltid tillämpat mot kurder, assyrier/syrianer, armenier och andra minoriteter. Den bygger på förtryck och tvång istället för frivillig integration och assimilation. Onekligen verkar det som om Gür stöder sådan fascistisk politik. Det vore inget konstigt, jag har stött på det många gånger bland arbetskamrater från Turkiet, till och med från en del kurder som då oftast varit från Konyaprovinsen.

Han nämner att judar fick medborgerliga rättigheter i Sverige på 1870-talet. Det är faktisk felaktigt. Från 1772 hade de rätt att utöva sin religion och att bosätt sig i fyra svenska städer (Marstrand dock bara en kort tid). Rika judar fick rösta vid den tiden men ingen annan. Demokrati med allmän och lika rösträtt infördes inte förrän. 1849 fick judar rätt att vittna i svenska domstolar och 1854 gavs de rätt att bosätta sig i alla städer. 1860 fick de judar som var svenska medborgare rätt att bosätta sig var som helst inom Sverige och där äga fast egendom. 1862 fick judar som var svenska medborgare rösträtt och valbarhet till rikets alla kommunala församlingar, förutom kyrkliga sådana. 1865 fick de välja riksdagsmän och 1870 fick de även bli riksdagsmän. Fullständiga demokratiska rättigheter fick judar i Sverige samtidigt som alla andra förutom romer, dvs 1919 för män och 1921 för kvinnor. Romerna fick samma rättigheter först 1975. Det nämner Gür inte alls. Även här kan vi ana rasism i hans tänkande. Judar räknas men inte romer (som liberal måste ju en person i dagen samhällsklimat alltid markera att den minsann inte är antisemit, medan avståndstagande från antiziganism är något som aldrig görs).

Naturligtvis har Gür en poäng i att det är svårare att assimilera många invandrare på en gång och att det är svårare att assimilera invandrare som kommer från kulturer och länder som skiljer sig väldigt mycket från Sverige. Gür framför i detta sammanhang dock även åsikter som visar att han skiljer på invandrare beroende på vilka de är. Det finns enligt honom goda invandrare (de som anpassar sig snabbt) och dåliga invandrare (de som anpassar sig långsamt, ofta flyktingar som vill återvända hem). Flyktingar tycks alltid vara dåliga invandrare för Gür och de ska inte få komma hit om de kommer från allt för främmande länder. Detta är som jag ser det rent rasistiska tankegångar riktade mot svarta från exempelvis Somalia.

Vi vet dock genom undersökningar att det även går fort att assimilera invandrare från väldigt främmande kulturer, på en eller två generationer är de assimilerade. Egentligen är det inte så stora problem och det hade varit mycket mindre problem om vi fortfarande haft en likvärdig och likadan skola för alla och om det funnits tillräckligt med bostäder och jobb. Det är inte invandrarna och invandringspolitiken som är problemet vilket Gür anser utan den nyliberala politik som präglat Sverige i närmare 40 år. Den är orsaken till att assimilationen numera fungerar sämre.

PS. Jag är mot bidrag till religiösa organisationer och kyrkor (där är Gür och jag överens), mot privatskolor, mot tillfälliga anställningsformer, mot fascism och nyliberalism med mera. Men för assimilation.