Brå säger att det ökande antalet skjutningar i Sverige är en unik utveckling som dock motsvaras av en liknande utveckling i England och Wales. I England och Wales handlar det om ökat knivvåld på grund av sämre tillgång på skjutvapen.
Brå påstår också att situationen i Sverige liknar läget i Kroatien, Tyskland och Frankrike men de två senare länderna har så dålig statistik att jämförelser inte riktigt låter sig göras. Samma säger Brå om Danmark som journalister älskar att jämföra med. Deras statistik är undermålig och i princip oanvändbar enligt Brå. Utvecklingen är med andra ord inte helt unik som Sarnecki påstår. Han har nog faktiskt fel. Han brukade ha koll men ärligt sagt verkar det som han under senare år börjat få allt större problem att läsa och förstå rapporter och utredningar.
Inrikesminister Damberg hittar för sin del på att utvecklingen i Sverige beror på ”svag statsmakt” i fattiga områden. Enligt Brå finns det ingen förklaring utan det är slumpen och tillfälligheter. Det finns enligt Brå ingen koppling till invandring, ökade sociala klyftor, andel unga i befolkningen, klass, invandring, sociala klyftor eller tillgång till skjutvapen (om tillgång till skjutvapen inte fanns skulle våldet istället ske med kniv på samma sätt som England och Wales). Det finns därmed inte heller nån egentlig lösning av just skjutvapenvåldet.
Det är bara klassiska och traditionella förebyggande åtgärder och traditionell brottsbekämpning som gäller. Det handlar om sådant som bra skolor och förskolor, fritidsaktiviteter av olika slag i föreningar och på fritidsgårdar, en aktiv socialtjänst som faktiskt hjälper människor och inta bara sparar pengar, tillräckliga ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet, minskad arbetslöshet, minskad bostadsbrist, minskad segregation osv. Dessutom klassiska brottsbekämpande åtgärder som närvarande poliser i alla områden. Poliser som syns och arbetar ihop med befolkningen och inte ägnar sig åt att trakassera ungdomar så som ofta är fallet idag. Vidare att de som begår brott faktiskt grips och döms. Fler poliser är i sig själv ingenting som löser problemet utan det handlar om hur polisen arbetar.
Det Damberg egentligen föreslår är ökad repression och ökat förtryck mot fattiga. Vistelseförbud, fler poliser, hårdare straff. Saker som absolut inte kommer att minska brottsligheten eller skjutandet. Enligt Brå kommer det snarare att sluta på samma sätt som det började. Utan egentlig orsak och utan egentlig förklaring. Slump, tillfälligheter.
Det märkliga är att Damberg nämner Malmö som framgångsrikt när Göteborg är det polisdistrikt som lyckats bäst med att få ner antalet skjutningar och skjutvapendödade. I Göteborg började skjutandet minska 2013 vilket är amma år som det började öka i Stockholm och därmed i Sverige som helhet. För utvecklingen i Sverige sen 2013 handlar egentligen bara om Stockholm. Tar vi bort Stockholm från statistiken så är Sverige exakt likadant som resten av Europa. Vi kan också konstatera att minskningen av antalet skjutningar och skjutvapenmord i Malmö började 2017. Efter att Skåne och Malmö fått en polisledning rekryterad från Göteborg.
Antagligen nämns inte Göteborg då staden i huvudsak använt mjuka förebyggande metoder som kombinerats med klassiskt utredningsarbete och klassiska brottsbekämpande åtgärder. Helt enkelt motsatsen till vad Damberg föreslår.
Det som skiljer Stockholm från Göteborg och numera även från Malmö är hur polisen arbetat. I Stockholm har de arbetat med hårdare repression och förtryck. Dvs på det sätt Damberg föreslår. Det har inte gett så bra resultat. Ändå vill Damberg fortsätta på den vägen.
Läs också: Sverige har blivit mer likt andra länder när det gäller skjutvapenvåld
