Polisens brottsförebyggande arbete är ett fiasko

Tillsynsenheten vid Polismyndigheten har producerat en rapport om planlagd brottsförebyggande verksamheten ute i kommunerna (2021:6). Det handlar om en redovisning av en inspektion om i vilken utsträckning det brottsförebyggande arbete inom lokalpolisområdena överensstämmer med verksamhetens prioriteringar och intentioner. Dessutom redovisas huruvida arbetet uppfyller de krav som följer av författningarna. Inspektionen har behandlat följande viktiga områden:

• Rättslig reglering
• Styrningen av den brottsförebyggande planlagda linjeverksamheten
• Det brottsförebyggande arbetet i samverkan
• Medborgarlöften
• Trygghetsundersökningar
• Områdespoliser
• Ingripandeverksamhet
• Stöd i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet
• Rekommendationer

Brottsförebyggande arbete

Rapporten behandlar de grundläggande delarna för att kunna genomföra den senaste polisreformerna (med utredningsstart 2010 och där den nya Polismyndigheten inledde sitt arbete 2015). Polisen kritiseras hårt för att ingen som helst utvärdering av olika åtgärder finns:

Någon systematisk uppföljning av genomförda aktiviteter, dess effekter och resursåtgång sker dock inte. Under 2020 har inte något brottsförebyggande arbete enligt den nya definitionen registrerats vid de inspekterade lokalpolisområdena.

För samtliga lokalpolisområden i landet är det mindre än en procent av det totala brottsförebyggande arbetet som har registrerats som aktiviteter, eller deltagande i aktiviteter, med det primära syftet att förhindra att brott begås.

Sammantaget innebär det att Polismyndigheten brister i styrning, uppföljning och utvärdering av den brottsförebyggande verksamheten samtidigt som möjligheterna till att välja rätt operativ metod minskar eller uteblir.

Trygghetsundersökningar

Polismyndigheten i de flesta polisregioner gör enligt rapporten inte ens de trygghetsundersökningar som de enligt beslut ska göra:

Polismyndighetens lokala trygghetsundersökningar är en del av den lokala lägesbilden och ska användas som en utgångspunkt till fördjupade medborgardialoger. I undersökningarna tillfrågas medborgarna om utsattheten för brott, upplevelser av otrygghet och om vilken uppfattning de har om hur polisen agerar. Resultaten från undersökningarna blir en utgångspunkt för att identifiera och åtgärda de problem som leder till otrygghet och utsatthet för brott.

Polisregion Syd har årligen genomfört lokala trygghetsundersökningar i samtliga 58 kommuner. Förutom polisregion Väst, som inte har genomfört några trygghetsundersökningar, har övriga polisregioner i landet genomfört undersökningar i enstaka kommuner och kommundelar.

På ett utförligt sätt beskriver rapporten ett antal brister i den brottsförebyggande verksamheten. Den ger svar på och förklaringar till många av de frågor som är dagsaktuella i våra kommuner, t.ex.

• varför får vi inga områdespoliser till vår kommun?
• varför är det så svårt att få våra medborgarlöften att infrias?
• hur ska vi tolka de olika trygghetsmätningarna?
• vad är säkerhet och vad är trygghet?

I princip inget verkar enligt rapporten fungera som det är beslutat och tänkt kring det förebyggande arbetet för att förhindra brott. Polisen har i allmänhet totalt misslyckats när det gäller områdespoliser som ska arbeta med kontaktskapande, trygghetsskapande och förebyggande verksamheter. På många håll finns överhuvudtaget ingen sådan verksamhet.

Läs mer om polisen