Arbetslinjen gäller inte för romankaraktärer. Nästan all skönlitteratur handlar om folk som inte har något arbete att gå till. Eller så utspelar den sig under semestern.
I Max von der Grüns Zwei Briefe an Pospischiel (”Två brev till Pospischiel”) är dock det faktum att huvudpersonen har ett jobb helt centralt.
Paul Pospischiel får en dag ett brev från sin mor. Hon har fått reda på vem det var som på 30-talet såg till att hennes man skickades till ett koncentrationsläger och vill nu att sonen ska komma på besök för att konfrontera angivaren. Problemet är bara att Pospischiel inte får semester. Hans beslut att försöka bearbeta det förgångna leder därför slutligen till att han får ett andra brev – ett brev som förkunnar att han sägs upp på grund av skolk.
Att von der Grün på detta sätt flätar samman en berättelse om bearbetandet av nazitiden med en skildring av arbetarklassens villkor under efterkrigstiden gör Zwei Briefe an Pospischiel till ett mycket bra argument för införandet av en litterär arbetslinje.
Zwei Briefe an Pospischiel har inte översatts till svenska, men det lär finnas en norsk utgåva av romanen.
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass 2012. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.