Svensson - Varmt och rättframt från vänsterflanken
Många böcker om kriminella, om kriminalitet och gängbrottslighet är tydlig arbetarlitteratur. Det handlar om litteratur som ser brottslighet som ett samhällsproblem och att personer från arbetarklassen alltid riskerar att hamna i brottslighet. Steget är inte så långt från bandet på Volvo till brottsligheten. Läs mer…
Elena Ferrantes Neapelsvit (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet) älskas av läsare världen över. Många kritiker har också varit väldigt positiva. Därför har det redan sagts hur mycket som helst om böckerna. Något som man dock fortfarande kan diskutera är om de ska betraktas som arbetarlitteratur. Läs mer…
Under nästan 14 år, 1990?–?2004, var jag anställd som säljare till förmån för cancersjuka och trafikskadedrabbade. Under framför allt de första tre åren var det ett slitsamt och pressande arbete. Läs mer…
I den självbiografiska romanen Författaren utnämner Ivar Lo-Johansson Gustav Hedenvind-Eriksson och Martin Koch till arbetarlitteraturens ”grindstolpar”. (Redan 1952 hade för övrigt Åke Runnquist i boken Arbetarskildrare från Hedenvind till Fridell kallat just Hedenvind-Eriksson och Koch för ”arbetardiktens portalgestalter”.) Läs mer…
Vänsterpartiets Flamman är en av de publikationer där det ganska ofta skrivs om den samtida arbetarlitteraturen. Exempelvis Anna Remmets recension av romanen Handens rörelser av Felicia Stenroth. Läs mer…
Rasmus Landströms Arbetarlitteraturens återkomst är den första övergripande presentationen av den arbetarlitterära renässansen i Sverige under de senaste femton åren. Dessutom innehåller den en översikt av hela den arbetarlitterära traditionens historia och av den litteratur som befinner sig i arbetarlitteraturens ”gravitationsfält”. Läs mer…
Buden på nya arbetarförfattare står som spön i backen. För ett par dagar sedan lanserade Björn Ranelid sig själv. Sedan skrev Jenny Högström i Göteborgsposten att gangsterrappare som Yasin, Guleen och Antwan skriver ”vår tids arbetarlitteratur”. Läs mer…
Vad är arbetarlitteratur? Det kan kort och gott förklaras som litteratur av arbetare, för arbetare, om arbetare. Teoribildningen kring arbetarlitteraturen är till stor del marxistisk, och utmärkande är att många av arbetarförfattarna var självlärda, och alltså inte hade samma traditionella utbildning som borgerliga författare. Läs mer…
I GP hävdar en människa med namnet Jenny Högström att rapparen Yasin beskrivningar av våld och droger är dagens arbetarlitteratur. Det är ju dumheter. Hon begriper uppenbarligen inte vad arbetarklass är eller vad brottslighet är. Läs mer…
När jag läste Katalys rapport om arbetarlitteraturen och klassamhället kändes det som om nåt skavde. Det kändes inte rätt. Min upplevelse var att stora delar av arbetarlitteraturen inte fanns med i analysen. Det som inte bekräftade analysen, tesen och teorin Läs mer…
Var på en monterseminariepunkt på Bokmässan om arbetarlitteratur och arbetarförfattare. I en monter tillhörande Lunds Universitet. Den handlade formellt om en antologi om arbetarlitteratur med namnet Från Bruket till Yarden. Det senare är en anspelning på Kristian Lundbergs bok Yarden. Boken Läs mer…
Boknytt Oktober i fattigsverige Susanna Alakoski Albert Bonniers Förlag Arbetarlitteraturen lever Nu har det hänt igen. Ytterligare en stark bok som skärskådar klassamhället har nått bokhandelsdiskarna. Oktober i Fattigsverige av Susanna Alakoski. Tillsammans med Kristian Lundbergs hyllade Yarden, tillbakavisar Alakoski Läs mer…
I sina deckare om Kurt Wallander formulerar Henning Mankell en kritik av det Sverige som växer fram efter Folkhemmets avveckling. Den roman där denna kritik kommer till tydligast uttryck är förmodligen Mannen som log från 1994. Läs mer…
Ann-Sofie Hermansson uppvisar, utifrån vad som är gängse inom dagens socialdemokrati, en något annorlunda arbetslivskarriär. Som ung var hon truckförare på Volvo, varefter hon läste sociologi på universitetet, steg i graderna inom partiet och blev till slut under några år kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. En intern konflikt inom S förpassade henne bort från den positionen. Läs mer…
Henrik Johanssons Av kött och blod är en kollektivroman som skildrar kampen om arbetsvillkoren i ett restaurangkök i Malmö – en kamp som kulminerar när de anställda bygger en golem av kött och låter den slå ihjäl en av cheferna. Läs mer…
Att sätta ord på individuella och kollektiva upplevelser i arbetslivet är en väsentlig del av den sociala kampen. Det är därför den nedtecknande arbetarlitteraturen under decennier och seklers lopp varit så värdefull. De idag tyvärr alltför sällsynta arbetsplatstidningarna utgör ett annat exempel och Föreningen Arbetarskrivare Läs mer…
Erika Runges Bottroper Protokolle är en klassiker inom den västtyska arbetarlitteraturen från efterkrigstiden. I boken redovisar Runge – som är mest känd som filmare och idag är verksam som psykoanalytiker – intervjuer som hon gjort med människor i gruvarbetarstaden Bottrop i Ruhrområdet. Läs mer…
Irrbloss och eld (som i original heter Irrlicht und Feuer) handlar om gruvarbetaren Jürgen Fohrmann. Han trivs inte med sitt jobb och när gruvan där han arbetar läggs ned bestämmer han sig för att prova på någonting nytt. Läs mer…
Max von der Grün var en av centralgestalterna i det uppsving för den tyska arbetarlitteraturen som inträffade under början av 1960-talet kring författargruppen Gruppe 61. Hans debutroman Männer in zweifacher Nacht (ungefär: ”Män i tvåfaldig natt”) från 1961 handlar om tre gruvarbetare som blir instängda i en gruva. Läs mer…
Günter Wallraffs reportagebok, Aus der schönen neuen Welt, som kom ut 2009, och som i den svenska utgåvan från 2011 heter Rapport från vår nya sköna värld, är ett slags uppföljning till hans mest kända verk, Ganz unten (på svenska Längst därnere) från 1985. Läs mer…