Rasister, nazister, fascister, högerextrema, vita nationalister, och även sverigedemokrater söndrar Sverige och arbetarklassen med sin ”svenskrena” enkulturalism (monokulturalism). Samma splittring kan potentiellt bli resultatet av progressiva krafters mångkulturalism (och identitetspolitik). Denna artikelserie pläderar därför för blandkulturalism för att ena arbetarklassen, folket och nationen.
Nationalismen är en fortsatt ödesfråga för vänstern och socialismen. Högern och kapitalismen använder ofta framgångsrikt den etniska och nationella kraften för att splittra arbetarklassen och folket. Därför är en korrekt verklighetsuppfattning om, och analys av nationalismen, livsviktigt för alla progressiva krafter.
Vi måste omintetgöra nationalismens negativa potential, och utnyttja dess positiva potential. Liksom kapitalismen (delvis) kan ”bäddas in” i sociala strukturer, så kan också nationalismen ”bäddas in” och omformas i en demokratisk statlig kontrollstruktur. Se den judisk-amerikanske professorn i nationalekonomi, Karl Polanyis uppmärksammade bok ”Den stora omdaningen”.
Gruppidentitet
Vi människor har en medfödd, genetisk, neurologisk förmåga till att kulturellt (och delvis politiskt) kunna skapa språk för social kommunikation. När olika okända människogrupper träffas skapar de ofta ett enkelt pidginspråk. Det utvecklas i nästa generation automatisk till ett fullt utvecklat språk – ett kreolspråk. Och skadas hjärnans fysiska språkcentrum försvinner talförmågan (afasi).
På liknande sätt har vi också en medfödd hjärnförmåga, drift, instinkt, till kulturell, social och politisk gruppbildning: socialitet, folk, nation, stam, ”etni” (etnisk grupp), klan, släkt, familj, religion och ovetenskapligt påhittad ”ras” (de finns inte). Denna socialitet sitter mest i pannloben, och skadas den så skadas vår sociala kapacitet. Vi är av naturen politiska, kulturella, sociala, gruppvarelser. Den sociala hjärnan är urgrunden till all nationalism.
Och hur kulturellt och politiskt ”påhittade” och ”föreställda” eller fantasiskapade gruppernas identitet än är, så när de väl har ”satt sig” och blivit tradition, så är de svåra att ändra på. Djupa mänskliga grupper (som exempelvis nationen som grupp) har sin bas i såväl biologi som i kultur/politik. I såväl arv som miljö. Därav dess förvånansvärda styrka att mobilisera och fortleva.
Ukrainas försvarsnationalism
Olika grupper kan dock slås samman eller splittras, förenas eller separeras, beroende på hur folket och/eller eliten ser vad som gynnar deras intressen. Se enande pannationalism som i arabvärlden, och ”folketnisk” separatism som i ex-Jugoslavien. Ett sent exempel från Balkan är oron mellan Serbien och Kosovo i december 2022.
Farlig är nationalism mellan nationer – exempelvis aggressiv storrysk auktoritär höger-nationalism & imperialism, som i Putins aggressionskrig mot det fria Ukraina. Som Stor-Ryssland vill förryska och därmed utplåna som nation (kulturellt folkmord). Men ryssarna möttes av ukrainsk demokratisk försvarsnationalism (som också vår krigsmakt planerar för.)
Farliga som alltid är de nordamerikanska-nordatlantiska världsdominerande västliga vita imperialistiska nationalismerna, med sina stora militära, politiska ekonomiska, kulturella, ideologiska, institutionella makt (kontroll av världsbanken etcetera). De hotar världens folk, deras nationella ekonomier och deras suveränitet (självständighet).
Positiv nationalism är inåtriktad, negativ nationalism är utåtriktad, och lägger sig i andra nationers inre angelägenheter (vilket alla dock ska göra vid brott mot demokrati och mänskliga rättigheter).
Klasskamp och nationalism
Den nationella eliten kan vara överklass och/eller urbana medelklassintellektuella. Patriotismen kan inte sällan samverka med klasskampen – gynna överklassen och mellanskikten och/eller de arbetande klasserna.
Efter segern i en nationell/social frihetskamp tenderar dock en ny elitär klass att uppstå (som ”kapar” socialism, nationalism, konservatism, kristendom, islam, buddhism, konfucianism, judendom etcetera för egen klassegoistisk och/eller indoktrineringsnytta).
Som den förborgerligade realsocialismen, men detta verkar vara ett allmänmänskligt problem: Kollektivet kan ta makten från eliten, men sedan blir det svårt att undvika att en ny överklass växer fram. Ett för socialismen livsfarligt problem att återkomma till.
Politik & Kultur
Vad gäller nation och nationalstat finns många teorier om dess ”födelse” – sammanfallande eller motstridiga. Men vanligt är att se dem som i huvudsak skapade kring år 1800 genom olika kombinationer av fransk politisk revolution (staten skapar folket) och tysk kulturell romantik (folket skapar staten). Blanda annat via nationellt motstånd mot Napoleons imperialism. Sedan kom nationalismen ofta, i olika former och på gott och ont, att prägla de följande 200 åren. I mitt försök till förenklad sammanfattning:
I början av 1800-talet var nationalismen oftast demokratisk, folklig, progressiv, liberal och vänster i väst. I Latinamerika samma århundrade uppstod en inhemsk-antikolonial-vit-mestis-nationalism mot Spanien och Portugal (kamp för självständighet). Men denna yttre-anti-kolonialism-nationalism urartade ofta i vit-överklass-intern-kolonialism gentemot indianer och svarta (som i Bolivia, Guatemala och apartheids Sydafrika/Azania).
Mot den stod senare ”indiannationalism med etnokulturella inkadrömmande rötter”. Med latinamerikansk vänster kom fram till idag även en anti-USA-imperialistisk nationalism & latinamerikansk patriotism (pannationalism).
Från slutet av 1800-talet i Europa växte en borgerlig officiell nationalism fram – såväl formad som etnonationalism som statsnationalism. Det var elitens sätt att ta över nationalismen i eget syfte. Därifrån kommer vänsterns vanliga missuppfattning att nationalismen i sig är höger.
Vänsterns missuppfattning
Men nationalism saknar i sig (som socialt fenomen) politisk färg. Däremot kan den brukas/missbrukas av vänstern/högern. Nationalismen handlar om grupp, nation – höger och vänster handlar om klass, och/eller om folket som majoriteten. Klass mot Klass och Folk mot Elit. Kombinationen av nation/etnicitet och klass/folkmajoritet har visat sig vara en explosiv kraft. Därför kunde folken i Syd besegra imperialismen från Nord.
Därför är det också så livsviktigt att vänstern har en korrekt analys av nationalismen. Den har nämligen kraften att såväl stjälpa som hjälpa bygget av socialismen.
Socialismen bör stå för 1: (arbetar)klass mot (över)klass. 2: Plus den bredare arbetarklassen; folket (som ”vanligt folk”, den stora majoriteten). 3: Samt hela nationen, eftersom vårt mål på sikt är att bygga ett rättvisare samhälle för alla människor i Sverige – det är vår framtidsnationalism. En bättre nation för alla.
Det skedde en glidning mellan konservativ nationalism och fascism-rasimperialism i början av 1900-talet. Mot den kämpade i mellankrigstiden patriotisk anti-fascistisk nationalism. Efter första världskriget slog också principen om nationellt självbestämmande igenom – varje folks rätt till en egen nation/nationalstat.
Anti-kolonial nationalism
Efter 1945 blomstrade den anti-koloniala, antiimperialistiska nationalismen i kamp för självständighet i Asien och Afrika. Asien hade egna etnokulturella rötter att bygga nationer på. Afrika med sina konstlade koloniala gränser fick kämpa med att skapa en ny ovanifrån-statsnationalism över den ibland problematiska etniska splittringen (som är det vita Västerlandets skuld).
De radikalare upprorsrörelserna i Afrika och Asien stred framgångsrikt med en nationalistisk och social befrielseagenda gränsande mot socialistisk nationalism. Se Vietnam-krigen och den anti-portugisiska självständighetskampen.
Hans Norebrink
Läs också:
- Blandkulturellt Sverige – del 2
- Blandkulturellt Sverige – del 3
- Om blandkulturellt Sverige – del 4
- Blandkulturellt Sverige – del 5
