På Hvitfeldtska bodde vi

På Hvitfeldtska bodde vi är en film om ett av polisens massiva övergrepp på fredliga aktivister under EU-toppmötet. Det som skapade kravallerna och oroligheterna. En berättelse om hur polisen skapade våldet. Hur polisen slog sönder förtroende och dialog. Det är de unga instängda personernas berättelse om sina upplevelser. En berättelse om folk som ville och i de flest fall fortfarande vill förändra världen. Om hur de upplevde att bli instängda av polisen utan någon som helst anledning. Om hur de upplevde polisens arrogans och aggressivitet. Det är de unga fredliga aktivisternas historia.

För vi alla som planerade demonstrationer och möten i Göteborg kom dit för att vi ville ha en annan världs än det globala kapitalets värld. Även så de unga aktivisterna som bodde på Hvitfeldtska. De som blev instängda av poliser och containrar. Jag var också på Hvitfeldtska under instängningen men jag bodde inte där. Jag skulle haft ett möte och planering med demonstrationsvakter inför den demonstration som skulle äga rum på lördagen. En demonstration som kom att bli stor, mäktig och fredlig.

Mötet kunde aldrig genomföras på Hvitfeldtska utan ägde istället rum på fredagskvällen på Schillerska. Men då hade det förvandlats till mer. Ett protestmöte mot polisens våld för då hade polisen skjutit 3 personer. En lindrigt skadad, en allvarligt skadad och en livshotande skadad.

Jag såg filmen igår. Det är en film om demokrati. Hur de instängda på Hvitfeldtska trots att de var omringade av polisen hade stormöte på gården för att diskutera vad de skulle göra. Ett stormöte som diskuterade beslut i samband med förhandlingarna med polisen om att alla skulle få lämna skolan. Till en början gick förhandlingarna bra, cirka 200 personer lyckade lämna skolan, men majoriteten av de som var instängda blev kvar.

Polisen avbröt plötsligt och helt utan anledning förhandlingarna så resten kunde inte gå ut. Då bestämde de sig för att försöka bryta sig ut utan att använda sig av våld. Det misslyckade och istället red polisen rakt in i folkmassan och använde massivt våld mot en massa människor som inte gjort den fluga förnär. För att kunna klar från att bli sönderslagna började en del personer i det läget att kasta sten mot polisen så att skadade och nerslagna kunde komma undan fortsatt misshandel.

När förhandlingarna bröt samman lämnade jag skolan tillsammans med annan förhandlare från Göteborgsaktionen, Hans Abrahamsson, Vi beslutade också att Tord Björk, den tredje förhandlaren skulle bli kvar. Anledningen till att jag lämnade var att jag var en av de ansvariga för en stor demonstration mot USA:s president Bush.

Demonstrationen genomfördes och i samband med avslutningen på Götaplatsen sökte sig en stor grupp från demon upp mot Hvitfeltdska. Vi lyckade tränga undan polisen och ta oss fram till containrarna som stod runt hela skolan. Vi kunde därefter hjälpa uppemot 50 personer ut från skolan över containrarna.

Filmen är de angripnas berättelse. De boendes berättelse. Den är bra och intressant. En berättelse om demokrati. Och om hur makten slår ner på de som vill ha mer demokrati. Efter fredagens visning talade Hans Abrahamsson. Under de kommande dagarna ska filmen visas fler gånger på Hagabion. Andra personer som var med i Göteborg år 2001 ska prata. På söndag America Vera Zavala, måndag Roger Andersson/Karin Dalborg och Victoria Rixer, på tisdag Jonathan Pye (JP i min nedanstående dagbok), onsdag Ann Ighe, torsdag Cecilia Verdinelli och på fredag jag själv och Tord Björk.

Läs mer:
Några recensioner av filmen.

Flera av recensenterna har dock uppenbarligen inte begripit filmen, för varför i helvete skulle polisen få vara med, deras åsikter och uppfattningar har ju återgetts i tusentals tidningsartiklar. Andra recensenter har i sin tur köpt den felaktiga bild av händelserna som media pumpat ut i 20 år.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!