Under påskhelgen släppte Jimmie Åkessons musikband (ja, han har ett sånt) den första låten helt skriven av högerledaren, en konspirationsteoretisk och militant nationalistisk låt med titeln ”Vem dräper draken?”. ”Vem regisserar detta spel?”, frågar sig Åkesson i texten och flörtar oförskämt med en gammal konspirationsteori om en dold maktelit som drar i trådarna bakom kulisserna. Hur tätt den konspirationsteorin ofta hänger samman med antisemitism vet alla som läst 1900-talshistoriens mörka kapitel.
På frågan om vad draken som Åkesson tänker dräpa representerar svarar han i en intervju i Sydsvenskan (29/4) att det är ”det vänsterliberala etablissemanget”. Med andra ord söker Åkesson och Sverigedemokraterna krossa alla som inte tänker som den nationalistiska och auktoritära högern.
Vit makt-musiken har varit central för den nynazistiska och högerradikala miljöns framväxt i Sverige, det de säger där är ett uttryck för deras politiska själ och handlingsprogram i lika hög grad som något partidokument. Åkessons textrader bör alltså tas på allvar, som ingenting mindre än Sverigedemokraternas världsbild och programförklaring nedkokt till sin essens. Det är den som uttrycks i praktisk politik när Tobias Andersson (SD), ordförande i näringsutskottet, basunerar ut att Socialdemokraternas “pengakran ska strypas” med en ny lag som ska sätta stopp för oppositionspartiets lotteriförsäljning.
Skev partifinansiering
Det finns mycket med de stora riksdagspartiernas finansiering som är skevt och då inte bara det tvivelaktiga i att ett förment arbetarparti prackar på människor lotter. Stora kapitalintressen utövar en otillbörlig påverkan på politiken som urholkar demokratiskt inflytande och här är inte minst Moderaternas och högerns agerande ett problem. Att strunta i den större frågan om riksdagspartiernas finansiering för att som Tidö-regeringen specifikt rikta in sig på att ekonomiskt strypa det största oppositionspartiet är dock bara ännu ett uttryck för högerns tilltagande auktoritära reflexer under påverkan av SD.
Att Sverigedemokraterna är ett auktoritärt och högernationalistiskt parti med nazistiska rötter är nu ingen nyhet. Det nya och mycket farliga är att den traditionella högern släppt in dem i ett regeringssamarbete och att de är bekväma med att låta SD sätta dagordningen. Moderaterna slätade över SD-utspelet om att ”strypa pengakranen” med lögnen om att förslaget bara handlar om ökad transparens.
Tidöavtalet
I punkt efter punkt i Tidö-avtalet har man låtit rasismen, kulturkampen, klimatförnekelsen och det auktoritära sätta dagordningen. Här finns angiverilagar, moralpolisiära förslag och deportationspolitik med mera – ja hela det auktoritära paketet. Ömsom gödslar Moderaterna själva på de fascistoida tendenserna med aggressiva utspel om invandring, integration och brottsbekämpning, ömsom slätar man över Sverigedemokraternas excesser med rena lögner och bortförklaringar.
Och så en liten slant till majblomman när den allra mest flagranta rasismen sprids över en ambitiös 12-åring som Murhaf Hamid från Glimåkra (men gud förbjude att barn som han ska ha en självklar plats i det Sverige de fötts i). För visst måste man ändå ibland låtsas ha någon demokratisk anständighet kvar när man gör upp om makten med nyssnazister som fortfarande producerar samma slags rasistiska hets – tonsatt eller ej – som tidigare?
Högernationalism
Tidö-gängets högernationalistiska regeringsprojekt står inför ganska så svåra hinder för dess fortsättning efter valet 2026. Dyrtiderna har redan urholkat både förtroende och väljarstöd för regeringspartierna. Och någon tanke på att lätta bördan på vanligt folk genom till exempel sänkta taxor i kollektivtrafik och barnomsorg eller göra något åt skenande priser på el och mat finns inte – enligt deras högerskolning skulle det på ett bakvänt sätt vara ”inflationsdrivande”.
Så något ekonomiskt eller socialt ”valfläsk” har högern inte att erbjuda. Alla kort måste satsas på kulturkrig och rasism som syftar till att splittra vanligt folk. Delar av högern kanske tänker att det inte räcker med det heller utan att man måste försvåra för oppositionspartier och kritiska organisationer finansiellt, hugga till mot presstödet, tysta eller byta ut misshagliga röster på myndigheter samt begränsa demonstrationsrätten för alltifrån PKK-sympatisörer till olydiga klimataktivister.
Sverigedemokraternas auktoritära väg kan på det sättet vara bekväm för en höger som inte har något annat än splittring att erbjuda. Så nu om någonsin gäller det att fatta mod, se sig omkring och organisera sig för ett bättre samhälle.
En ledare från tidningen Internationalen.
