Som ett steg mot ett mer socialistiskt samhälle vill vänstern närma alla riksdagslöner till medellönen i Sverige (37 100 kronor). Det vore en viktig symbolisk markering mot den destruktiva nyliberala ojämlikhet som exploderat i Sverige sedan 1980.
Men hur ska vi då få borgerliga specialister att jobba politiskt om de inte får hög lön som drivkraft? Det är en gammal fråga om människans natur och personliga värderingar. Det finns faktiskt människor som drivs av ideal, inte bara av egenintresse.
Politikerna får ju dessutom hjälp av tjänstemännen i ministerierna, som får mer marknadsmässiga löner. Och i dagens samhälle bör tjänstemännen i samhällets tjänst få det för att samhället ska kunna få del av deras kunnande och kompetens.
Ja, även i ett socialistiskt samhälle kommer välbetalda borgerliga specialister att inledningsvis behövas. Men politikerna i dagens Sverige är folkets valda representanter. De ska inte lockas med högre löner för att göra politisk karriär. De ska drivas av idealet att bygga ett bättre samhälle för väljarna, medborgarna, arbetarklassen, folket, nationen.
Vidare: Vill vi verkligen ha politiker som enbart drivs av pengar, hög lön, status, karriär – om än kunniga sådana? Känns det inte tryggare med politiker som drivs av sina politiska ideal, och drömmen att förändra samhället i fredlig, jämställd, rättvis, miljövänlig, klimatsmart riktning. Med bättre vård, skola, omsorg, tåg, kriminalvård, integration.
Byta klass
Och slutligen: En vanlig arbetare (och vänstersinnad person) som blir riksdagsledamot och får en riksdagslön som närmar sig högre tjänsteman (som i riksdagen nu) – vad händer då med dens tänkande och personliga vardagsliv?
Jo, personen kan bo som en högre tjänsteman, resa som en högre tjänsteman, konsumera som en högre tjänsteman, kanske börja umgås med högre tjänstepersoner. Slippa oron för sin egna ekonomi, en oro som nästan alla arbetare har i dessa kristider.
Personen blir i praktiken en högre tjänsteman, och kan börja tänka som en högre tjänsteman. Riskerar att förlora sin arbetaridentitet och bli medelklass. Hur ska personen då kunna begripa och förbättra arbetarklassens villkor när den inte längre delar deras villkor, deras värld?
Marx om klasstänk
Som Marx sa: Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.
Alltså: Den klass du tillhör bestämmer mycket ofta hur du tänker. Gör du som arbetare karriär och blir medelklass börjar du inte sällan att tänka som medelklass. Och blir du som socialistisk arbetare välbetald politiker riskerar du att bli medelklass i liv och tanke. Pengar ersätter ideal.
Därför vänsterpartiets krav på sänkta riksdagsarvoden. Och deras i praktiken sänkta riksdagsarvoden för de egna ledamöterna. Jämlika löner – jämlikt tänkande!
Och ett sätt att visa att en som socialist tar socialismen och dess centrala jämlikhetsideal på allvar – under såväl dagens kapitalism som under morgondagens socialism.
Hans Norebrink
Kommentar
# Varför gick ”realsocialismen” under i hela världen? Troligen var avsteget från jämlikheten avgörande – löneskillnader ledde till uppkomsten av nya överklasser – statliga eliter. Till det avsaknaden av politisk demokrati, så såväl ekonomin som politiken var ojämlika.
De nya statliga överklasser som uppkom i öst (”kommunismen”) var därför med sin politiska (makt) och ekonomiska (pengar) avsaknad av jämlikhet aldrig äkta socialistiska stater. Som Rivare-Bohm i proletärförfattaren Folke Fridells bok ”Död mans hand” säger om en riktig socialism: ”Alla ska vara med och dela och bestämma”.
Läs också:
