Som nybliven vänsterpartist vill jag hålla med dem som anser att det är överspelat att dela upp vänstern i socialdemokrater – ”kommunister”, reformister – revolutionärer, ”frihetliga” – ”statliga”, ”revisionister” – ”dogmatiker”, marknadssocialister – ”planhushållare” etcetera (i den mån dessa och andra ideologiska skyttegravar ens finns kvar).
Framförallt är socialismen ingen vetenskap (och Marx är blott en av många forskare och tänkare som bidragit till kunskapen om samhället). Socialismen är (och bör vara) en tolerant, ödmjuk, diskuterande mångfald, av idéer och åsikter om en möjlig bättre och humanare framtid
Varför? För det kan finnas frön av morgondagen lite var stans i debatten. Och framförallt för att vi desperat behöver en trovärdig socialistisk vision att sikta emot. Det är ju bara att konstatera fakta och sanning: Alla försök till socialism har misslyckats!
Visst, det finns/fanns socialistiska inslag i folkhemmet och i sociala förmåner i Östeuropa. Men ingen arbetarmakt, löntagarmakt, folkmakt. Och även borgarna hade sociala reformer.
Min syn är denna: Alla människor är lika värda. Ur den grundtanken föds demokratin, folkmakten – en person, en röst. Alltså politisk jämlikhet & politisk demokrati – bortsett från borgarnas och företagarnas realmakt på arbetsplatserna, och i vardagen.
Så socialismen går på sikt vidare och genomför ekonomisk jämlikhet & ekonomisk demokrati. Men den tanken tvivlar många på, det finns ju inget land där det fungerar så. Tvärtom verkar alla socialistiska försök leda till uppkomsten av karriärister, nya byråkrater, en ny medelklass och/eller en ny överklass.
Människans natur
”Det beror på människans natur”, säger många jag debatterat med ”Människan är självisk till sin natur”, ”Socialismen är en vacker tanke, men den fungerar inte för den går emot människans natur”. Det blir ofta sista slutklämmen i debatten.
Forskningen om människan visar att vi är dubbelnaturer; egoistiska och osjälviska, konkurrerande och samarbetande, individualister och ultrasociala varelser.
Den socialistiska visionen måste nog kompromissa med människonaturen med dess olika beteendetendenser som evolutionen har mejslat fram. Men vi är tillräckligt flexibla och fritänkande för att delvis stå emot våra medfödda drifter.
Vänstern bör därför studera evolutionspsykologi och evolutionssociologi. Kanske en socialt hållbar realistisk socialism kan kombinera en del kapitalism med två delar socialism?
Vi bör slå samman vad vetenskapen har att säga om människans natur – med våra ideal för ett socialistiskt ekonomi-demokratiskt samhälle med löntagarmakt på jobbet, jämlikhet, jämställdhet och frihet till individuellt självförverkligande. Och sedan inse att vi nog behöver kompromissa, och ge utrymme även för själviskhet.
Hans Norebrink
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.