Sverige firar i år, 2013, påstått 500 år som stat. Protestantiska evangeliskt-lutheranska 500 år! Men innan dess var ju Sverige romerskt-katolskt i 500 år. Så egentligen är Sverige i verkligheten drygt 1000 år.
Det finns olika åsikter om detta, som jag ska visa med citat från nätet. Men att beskriva Sveriges historia mer inkluderande genom att ta upp dess mångreligiösa bakgrund, anser jag är bättre för att ena nationen ovanför de privata trosuppfattningarna. Här ”dagens sanning”:
”2023 är ett mycket speciellt år, Sverige firar nämligen 500 år som självständig nation. Den 6 juni 1523 valdes (obs!) Gustav Vasa till Sveriges kung vid riksmötet i Strängnäs. Med Gustav Vasa vald till kung lämnade Sverige-Finland den så kallade Kalmarunionen (1397 – 1521) med Danmark-Norge-Island. Då blev Sverige självständigt och har varit det sedan dess”.
Dansk dominans av unionen, danske kung Kristians krav på avväpning av bönderna (= klasskamp), aviserade skattehöjningar, och olika ekonomiska intressen, ledde till flera bondeuppror (med Vasa som en ledare i Dalarna, se Vasaloppet). Det var en kombination av folkligt, adligt, och ”nationellt” befrielsekrig (revolution) mot Danmark, och svenskt inbördeskrig.
Svensk ”revolution”
Gustav Vasa och de svenska separatisterna vann. Han räknas som ”riksbildare och grundare av den moderna svenska nationalstaten Sverige” (om nu ”nation” och ”folk” kan sägas finnas då). Kung Gustav Vasa har kallats såväl nationalhjälte som envåldshärskare (eller både och). Oavsett var han en centralgestalt i framväxten av Sverige.
Men han var inte först som grundare av Sverige: Historikern Dick Harrison resonerar i tidskriften ”Populär historia” kring svaret på frågan: Vem var Sveriges förste kung?”:
”Fullt historisk är däremot Erik Segersälls son och efterträdare Olof, mer känd som Olof Skötkonung. Han regerade från cirka 995 till cirka 1022. Olof har av hävd räknats som Sveriges förste kung, eftersom både skriftliga källor och bevarade mynt visar att han utövade kungligt inflytande över såväl bygderna kring Mälaren som bygderna kring Vättern. Sammanlagt några hundra mynt – Sveriges första – har bevarats. Inskriptionerna nämner Olof, präglingsorten Sigtuna samt myntmästarna.”
Dop i Husaby
Olof Skötkonung hade alltså makt i såväl centrala Svealand (kring Mälaren), som i centrala Götaland (kring Vättern) – de två huvudbygder som tillsammans bildade Sverige. Han var också Sveriges förste stadigvarande kristne kung, döpt i Husaby källa i Västergötland, troligen år 1008 (och där firade Svenska kyrkan år 2008 tusen år av kristendom i Sverige – även jag var där).
Som jag ser det var myntpräglingen i Sigtuna, Svealand, från år 995, med kung och kristendom på var sida mynten, den symboliskt materiella manifestationen av det nya riket Sverige. Dopet vid Husaby källa i (västra) Götaland år 1008 den symboliskt andliga manifestationen av (början på) det nya enade landet Sverige (av svear och götar).
Båda händelserna symboliserade den allians mellan monarki och kristendom som var ryggraden i konungariket Sverige i tusen år (fram tills skilsmässan mellan stat och kyrka år 2000). Med Gustav Vasa kom övergången från universell katolicism till nationell protestantism att ytterligare stärka Sverige som eget självständigt och förenat land.
Sverige fanns för drygt tusen år sedan blott som närliggande bygder och landskap i Götaland (riktat västerut) och namngivaren Svealand (riktat österut). Med Olof Skötkonung började sydvästra centralbygden Västergötland & Östergötland, och nordöstra centralbygden Mälardalen att växa ihop. Förenade av kristen nationalkyrka och nationell monarki.
Slutsats: I år, 2023, borde vi ha firat Sverige 500 år som självständig och modern (national)stat. Sverige borde (liksom Svenska kyrkan år 2000) också ha firat Sverige 1000 år som land (mellan myntprägling i Sigtuna 995, och dop i Husaby källa 1008).
Vi missade den chansen år 2000, så nu får vi vänta tusen är tills nästa stora svenska födelseår 3000 (skriv upp det i almanackan). Men skämt åsido: Sverige är inte 500 år. Sverige är 1000 år. Även om vi glömde att fira det.
Hans Norebrink
Kommentar
# Sverige är 1000 år för monarkister som republikaner, för kristna som icke-kristna, för in-födda som in-vandrade svenskar, för katoliker som protestanter. Olof Skötkonung var Sveriges riksgrundare, Vasa Gustav fortsatte enandet och riksbygget.
Det konstaterandet behöver man inte vara monarkist för att inse. Själv tycker jag alla kungastatyer ska förflyttas från dagens centrala placering till undanskymda statyparker. De var överklassagenter som plågade och indirekt dödade svenska inkallade allmogebönder genom sina blodiga och meningslösa krig. Inte minst bör Gustav ll Adolf och Karl Xll sättas i skamvrån. Som förtryckare (makt) och utsugare (pengar) av svenska folket var de anti-nationalister (vilket nassarna inte begriper). De var emot folket = nationen = bönderna.
