Människans dubbelnatur ger oss en unik chans till ”fri vilja” – att välja vilka delar av vår dubbla motstridiga människonatur vi vill betona i samhällsbygget. Vårt övervägande djurarv av konkurrens och ojämlikhet? Eller vårt övervägande jägararv av samarbete och jämlikhet?
Men att enbart se till den ena sidan av vår dubbelnatur bäddar för samhällsproblem – vilket olika socialistiska samhällsförsök klart har visat. Ja, såväl vänstern som högern sätter önskeideologi före vetenskap när de menar att människan i grunden är osjälvisk respektive självisk.
Vi gör nog bäst att i framtida samhällsbyggen räkna med hela vår dubbelnatur: samarbetande och konkurrerande, osjälvisk och egoistisk, jämlik och hierarkisk (ojämlika). Men luta samhället så mycket det går vänsterut…
Människan föds nämligen inte som ett tomt vitt ark, (”tabula rasa”), på vilket vi kan skriva och omforma henne hur vi vill (via skola, kultur, och samhälle). Vi föds med givna beteendetendenser, som delar av människans natur.
Vi människor kommer alltså alltid att vara såväl själviska (”onda”) som osjälviska (”goda”). Glöm exempelvis maoismens ovetenskapliga, orealistiska, idealistiska, ogenomförbara, fantasier att alla enbart ska ”Tjäna folket”.
Någorlunda jämlikt
Men att bygga ett någorlunda jämlikt samhälle är troligen realistiskt. Vi vanliga människor fick politisk jämlikhet = politisk demokrati under 1900-talet. Senare ökande ekonomisk jämlikhet under de socialdemokratiska folkhemsåren fram till 1980. Varför skulle inte vänstern kunna gå vidare till ekonomisk jämlikhet = ekonomisk demokrati = frihetlig socialism.
Och är inte ett personligt självansvar självklart i alla mänskliga samhällen? Vi måste alla få tjäna oss själva också, så länge det inte drabbar våra medmänniskor (jag hör skadeglada instämmanden från liberalt håll…).
Med människans dubbla natur i åtanke är det enkelt att förstå att stenålderns demokratiska jämlikhetsrevolution inte uppskattades av de gamla alfahannarna och deras uråldriga flockdiktatur. Den gamla ”överklassen” av alfahannar (och nya karriärister) ville förstås ha tillbaka sin makt.
Men de bekämpades i den demokratiska stenåldersbyn av ”arbetarklassen” (den styrande stammajoriteten) med skämt, kritik, skvaller, varningar, bestraffning, förvisning, och dödsstraff. Delar av dessa traditioner finns kvar bland kvarvarande jägar-samlarfolk världen över – som hos khoisanfolken i södra Afrika.
Storskalig jämlikhet
Så uppkom och bevarades stenålderns småskaliga direktdemokrati, den stora jämlikhetsrevolutionen. Där alla fattade besluten gemensamt – ofta i konsensus (alla eniga). Ett samhällssystem som det som sagt ännu finns spår av i delvis isolerade (stenålders)byar i Amazonas, Kongobäckenet, Andamanerna, Kalimantan (Borneo), och Nya Guinea.
Men jämlikheten fanns inte bara i små överblickbara ”genomskinliga” stenåldersbyar där alla kände alla (något forskarna länge trodde).
Ny historisk och arkeologisk forskning visar på större samhällsorganisering hos vissa jägar-samlar-folk, med delade rituella centra utan klasskillnader i bostäder och gravar. Jämlikhet kan alltså fungera i storskaligare samhällen! Som i vårt samhälle.
Vi har redan kommit långt, vilket exempelvis 1700-talsarkitekturen i vackra Habo kyrka visar: Socknens godsägare satt vid altaret. Sedan vanliga bönder, sedan torpare, och allra längst bort drängar och pigor. Lägg till 1900-talets politiska demokrati, ekonomiskt utjämnande folkhem, och minskande klassklyftor fram till 1980. Det går alltså att verka för jämlikhet även i moderna samhällen.
Hans Norebrink
Läs också:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.