En svår att förklara Stor Smäll (Big Bang) skapade vårt universum för 14 miljarder år sedan. Därefter uppstod vår galax (stjärngrupp) Vintergatan, som vi kan se under klara nätter. Följt av vårt solsystem med sina sju planeter. Däribland vår egen hemplanet Jorden.
Liv uppkom för 4 miljarder år sedan (oklart hur). Först encelliga organismer, vilka är våra avlägsnaste släktingar. Dessa lever fortfarande kvar. Exempelvis som bakterier, vilka kan göra oss sjuka. De förökar sig genom delning, och byter ofta gener med varandra.
Grupper av enstaka celler bildade så småningom flercelliga organismer – som vi människor är. Växter och djur fyllde hav och land. Djuren kunde och kan ibland såväl samarbeta som konkurrera om mat, skydd, och sex, (överlevnad och fortplantning). Sociala djur etablerade gruppterritorier – revir.
Fiskar som kvastfeningen kröp upp ur havet och blev våra förfäder. Liksom ödlor, reptiler/dinosaurier, däggdjur, primater (apor), förmänniskor och den moderna människan Homo sapiens (300 000 år gammal). Från vårt urhem i Afrika vandrade en del av oss människor iväg, och invandrade till de andra världsdelarna.
Djur och människor anpassade sig (som kollektiv) till den ofta föränderliga omgivningen och klimatet (miljön). Vi olika varelser utvecklades (förändrades) då åt olika håll. Såväl i vårt utseende som vad gäller våra naturliga medfödda beteendetendenser. Allt enligt Darwins utvecklingslära; evolutionen.
Ultrasociala
En del varelser blev ensamlevande solitära djur (som björn och tiger), andra blev senare tillsammans-levande sociala djur (som varg och lejon). Redan vissa dinosaurier kan ha varit ”familje-sociala”.
Eller så började socialiteten (det sociala livets ursprung) med däggdjurens mamma-barn-kärlek (ibland med pappa-hjälp). Alltså familjen. Detta då den hjälplösa däggdjursungen kräver intensiv och långvarig omvårdnad. Än mer våra människobarn, som fordrar längst tid att ”socialiseras-kulturaliseras-samhälliseras”.
Människan är det absolut mest sociala djuret, hon har kallats ultrasocial. Vår intelligens, språk, kreativitet, abstrakta tänkande, alliansbildande och kommunikationer gör också att vi (men knappt djuren) kan bilda stora anonyma samarbetande grupper. Där vi inte känner varandra, men ändå upplever en (etnisk) vi-gemenskap. Som exempelvis tillhörande nutidens folk och nationer (efterföljare till gruppreviret).
Detta är möjligt då mänskliga gemenskaper hålls samman av delade likheter. Från stenåldersbyn, till stamfederationen till ungdomsgänget, till fotbollssupportrarna, till landskapet till nationalstaten. Det är en orsak till boende-segregationen (och idag är nog ekonomin huvudorsaken till att vi bor etniskt och klassmässigt uppdelat). Även svenskarna i Minnesota och Chicago sökte sig till varandra, till ”de sina”.
Lika söker lika
Människor kan uppleva en enande, förenande sammanfogande vi-känsla och. grupptillhörighet i tid och rum (by, stam, etni, folk, nation) om de delar likartade förhållanden som exempelvis språk (ofta viktigast) natur, klimat, geografi, historia, traditioner, ekonomi, stat/territorier, mentalitet, kultur, traditioner, fester, värderingar, symboler, kläder, tatueringar, initiationsriter, religion, politik, krig, revolution, hudfärg/”ras” (tyvärr), släktskap (sann eller föreställd gemenskap), myter (sanna eller falska).
Nationen kan uppstå som en vag gruppkänsla nerifrån som i Tyskland, eller som en politisk vilja uppifrån som i Frankrike vid revolutionen 1789. Fransk politisk revolution och tysk kulturell romantik skapade tillsammans den moderna nationen, med en då progressiv demokratisk nationalism.
De flesta människor i världen känner sig inte som européer eller världsmedborgare (som exempelvis jag gör). De känner sig inte lika nog, Därför kan man knappast ena Europa eller världen i en enda stat. Vi är för olika (förutom faran med maktkoncentration i en världsstat).
Varför ger då likhet vi-känsla? För att vi då känner igen de personer vi upplever tillhöra ”vår egna grupp”. De vi till ömsesidig nytta hjälper och samarbetar med. ”Jag kliar din rygg så kliar du min”. När jag hjälper personer i min grupp så stärks den, vilket stärker mig eftersom jag är en del av gruppen.
Gruppaltruism
Detta kan kallas gruppaltruism (grupposjälviskhet) eller gruppegoism. Socialitet handlar om nyttigt inbördes gruppsamarbete. Att hjälpas åt bland likar hjälper alla i gruppen.
Därför präglas idag det globala samarbetet nationer emellan av såväl krig som fred. Norden och EU visar dock att nationer kan leva fria, jämlika och i fredligt samarbetande syskonskap, sida vid sida. De är så kallade säkerhetsgemenskaper.
Global inter-nationalism (= all-nationalism) är alltså möjlig. Om i Europa så i resten av världen på sikt. Och att enskilda individer och enskilda nationer sätter sina egna intressen först, och sen internationell solidaritet är knappast fel om de inte gör det på andras bekostnad. Det är att ta självansvar för sig själv och sitt folk.
Tar vi hänsyn till människans natur är troligen en enda världsstat otänkbar. Däremot en världsfederation av fredligt samarbetande solidariska nationer. Det är en realistisk och bra nog framtidsvision. En genomförbar dröm.
Hans Norebrink
Läs också:
Läs mer:
- Bortom Big Bang
- Har människan en fri vilja?
- Kvarkar, slump och gud
- Livets rötter i kvantvärlden
- Något från intet?
- Döden gynnar ny forskning
- Är vi ”indorger”?
- Gedigen ”vet-historia”
