Först kom jordbruksrevolutionen (”den neolitiska revolutionen”). Jägarna-samlarna blev gradvis livsmedelsodlande bönder. Samhället växte enormt i storlek. Byarna svaldes av gigantiska imperier. De självstyrande jägarna-samlarna, som hade blivit bönder, reducerades till orderlydande övervakade kroppsarbetare. Det dagliga beslutsfattandet sköttes av en växande ny medelklass – byråkratin.
Även det viktiga vapeninnehavet specialiserades och monopoliserades av väktare och krigare, som blev ännu en del av (den lägre) medelklassen. Jordägarna och kungamakten bildade den rika, mäktiga, styrande överklassen. De plundrade och förtryckte folkets stora majoritet av bönder.
Så uppstod staten med sitt våldsmonopol, sin specialiserade krigsmakt, sin byråkrati, sin överklass, sin härskande furste-. kunga- eller kejsarfamilj. De kom i form av enväldiga klassdiktaturer. Det var slavsamhällen, och så kallade feodala samhällen, där bönderna kunde ha en liten egen jordbit, men mest arbetade för de rika godsägarna.
Större delen av jorden ägdes/kontrollerades av överklassen – privat eller via staten (som då ”ägdes” kollektivt av överklassen). Elitklassen kunde ha privat egendom, eller få sin makt och rikedom från sin plats i den samhälleliga sociala hierarkin.
Privat eller statligt ägande var juridiska finesser, det viktiga var din samhällsposition, din plats i den sociala hierarkin. Den avgjorde hur rik eller fattig du var. Och dina klassprivilegier skyddades av den statliga våldsapparaten.
Minnet av en guldålder
Men minnet av en tidigare jämlikare tillvaro levde kvar. I antikens myt om en förlorad guldålder. Som i slavupproren. Som i medeltidens många bonderevolter, i Europa och Kina, och deras ideologi av radikal kristen bondejämlikhet.: ”När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?”
I slutet av 1700-talet började det feodala jordbrukssamhället att snabbt ersättas av nya klassamhällen – industrisamhället och i dagarna tjänstesamhället. Det innebar att bönderna som blivit arbetare och tjänstemän fick en dramatisk ökning av sin levnadsstandard. Dessutom har vi vanliga människor idag återerövrat en del av vår gamla jägar-samlar-frihet – politisk demokrati. Men inte ekonomisk demokrati – socialismens mål tillsammans med ekonomisk jämlikhet.
Den franska revolutionen 1789 och den ryska revolutionen 1917 inledde försöken att inspirerade av jägar-jämlikhetens primitiva urkommunism bygga en modern socialism eller kommunism. Men de misslyckades alla. Varför?
Jag menar att lösningen delvis finns att hitta i övergången mellan olika epoker: Djursamhället. Jägarsamhället. Jordbrukssamhället. Industrisamhället. Olika tendenser gynnade olika samhällstyper. Följande gynnade jämlikhet (och dess motsats gynnade ojämlikhet)
Språkgemenskap. Småskalighet. Folkbeväpning. Överblickbart samhälle (en kan alla dess delar). Genomskinligt samhälle (en ser hur samhället fungerar). Direktkontakt med direktkritik av ledarna. Allkunnighet (alla kan allt om samhället och produktionen). Delat språk, kultur, och vi-känsla. Fungerande kommunikation mellan samhälls-medlemmarna. Alla arbetar med allt – ingen byråkrati, ingen särskild krigsmakt, inga handlare, inga privilegierade ledare. Direktdemokrati. Gemensam moral. Social uppfostran av varandra. Inget överflöd av produkter. Mytisk-religiös jämlikhets-ideologi. Yttrandefrihet. Alla är lika. Kontroll av potentiella alfahanne-ledare. Alla arbetar tillsammans. Alla ser varandra dagligen.
Storskalig jämlikhet svårare
Problemet är att alltså att stenålderns direktdemokratiska jägarjämlikhet är svår att genomföra på storskalig nivå. Däremot gynnar storskaligheten uppkomsten av en ny elitklass, som med sina medhjälpare lätt får överblick över, och kontroll av samhället.
Vi har alltså i sammandrag drifter till såväl jämlikhet (från jägarna) som till ojämlikhet (från våra djurförfäder). Hur vi bygger samhället avgör om det lutar åt vänster-jämlikhet eller till höger-ojämlikhet.
Det verkar onekligen som om storskalig ojämlikhet och klassamhälle har en fördel i ett modernt samhälle. Men människan är flexibel, kreativ, intelligent, symboliskt tänkande, och ingen reaktionär biologisk robot. Med politisk vilja och kulturella värderingar kan vi i hög grad själva forma oss själva och våra samhällen.
Så med kunskap om människans natur, och om vad som gynnar demokratisk jämlikhet respektive ojämlikt klassamhälle, så borde det vara möjligt att pröva sig fram till ett jämlikt samhälle. Bara vi vill.
Hans Norebrink
Läs också:
