Att sätta ord på individuella och kollektiva upplevelser i arbetslivet är en väsentlig del av den sociala kampen. Det är därför den nedtecknande arbetarlitteraturen under decennier och seklers lopp varit så värdefull. De idag tyvärr alltför sällsynta arbetsplatstidningarna utgör ett annat exempel och Föreningen Arbetarskrivare – med sin tidning KLASS – består oss med ytterligare ett uttryck.
Den under senaste halvåret skapade Arbetarbloggen – Sveriges första öppna forum för arbetsdagböcker, med Kajsa Ekis Ekman som ansvarig utgivare, kuggar in i denna tradition.
Arbetarbloggen
”Åsikter finns det mycket av på nätet och många av oss tar till sociala medier för att visa vad vi tycker om olika politiska frågor. Vår fritid visar vi gärna upp i bilder. Men varför är vi så tysta om vad som händer på den plats där vi tillbringar merparten av vår tid – arbetet? Bloggen startades för att ge människor möjligheten att berätta om sina jobb och att läsa om andras”
Bloggen, www.arbetarbloggen.se, formulerar sin tänkta uppgift och slutklämmen lyder: ”Vi vill höra ALLT! Om det roliga, det fina, det dåliga, det oacceptabla, det odelbara, villkor, lön, kunder och chefer eller bara helt enkelt upplysa om hur det ser ut i ens eget yrke”.
Arbetares berättelser
Det vi sedan möter är en mängd berättelser av människor i skilda yrkesgrupper. Här har vi exempelvis Albert, med erfarenhet som behovsanställd brevbärare; att vara behovsanställd såg han från första början som fördelaktigt, snart blev han dock medveten om de avgörande nackdelarna med bland annat ökad ekonomisk osäkerhet och ingen ersättning vid sjukdom..
Erling Bronsberg, vårdbiträde, vittnar om dissonansen mellan det schema som ligger till grund för arbetet och den faktiska verkligheten: ”Stressen på jobbet är egentligen inte så jävla farlig. Jag har hellre fler arbetsuppgifter än inga alls. Men det kommer till en punkt då uppgifterna anhopas så till den milda grad att jag inte ens hinner avsluta det jag håller på med innan nästa eld måste släckas. Denna stress smittar också av sig på gamlingarna, så man måste gör sitt yttersta för att trycka tillbaka allt”.
Mabel, barnmorska, förmedlar bilden av en tärande underbemanning: ”Vi barnmorskor vänder ut och in på oss, dag in och dag ut, vi ger vårt allt för att ge den bästa vården vi kan utifrån helt usla arbetsförhållanden. Vi är alltid flexibla, ställer upp och släcker bränder här och där, då man vet att ens kollega har det lika tufft som en själv. Det känns riktigt kasst att älska sitt jobb men inte kunna ge det stödet/den vård varje familj förtjänar i den viktigaste, mest utsatta stunden i sina liv. När kommer detta ändras?”
Positiv roll
Självklart kan denna blogg spela en positiv roll genom att sprida ljus över hur det i realiteten ser ut i Arbetarsverige, väcka debatt och i bästa fall bidra till en förändring. Dessutom kan människor sannolikt stärkas av att ta del av varandras erfarenheter, att uppleva en känsla av kollektiv gemenskap över yrkesgränserna. Därtill tror jag att det finns ett egenvärde i att formulera sig runt sitt yrke och arbetssituation, vilket kan vara inkörsporten till än mer utvecklade skriverier.
Det allra viktigaste tro jag dock är att när vi väl sätter ord på vår arbetssituation , kan känslan infinna sig att det som nästan varje dag upplevs som stressigt och monotont, trots allt inte är några enkla uppgifter att utföra; att vi därmed växer i såväl självkänsla/självförtroende som yrkesstolthet, för när det kommer till kritan finns det inga ”enkla jobb”.
Jag hade personligen en erfarenhet av det slaget när jag arbetade som säljare via telefon. Efter ett arbetspass kunde jag känna mig fullständigt utschasad med en hjärnverksamhet pendlande ner mot noll.
Men efter några år fick jag även hålla i utbildningar för nyanställda, och när jag nu tvingades att reflektera över mitt arbete förstod jag att det krävde en hel del av såväl begåvning som förmåga, att det minsann inte bara är att sätta sig och börja ringa. Samma sak är det nog om man väl fattar pennan, utifrån att även det utgör en form av reflektion med inneboende möjligheter till förståelse och personlig utveckling.
Anders Karlsson
Tidigare publicerat i tidningen Internationalen.
Läs mer:
- Nya vänstersajter och tidningar
- Günter Wallraff – Rapport från vår nya sköna värld
- Om Günter Wallraffs 13 icke önskvärda reportage
- Günter Wallraff – Längst därnere
- Parabol – ny webbtidning på vänsterkanten
