I propalestinska demonstrationer ropas det ibland ”Från floden till havet”. Alltså att landet Palestina ska omfatta hela det geografiska området Palestina. Från Jordanfloden i öster till Medelhavet i väster. Och från Akabaviken i söder till Libanon i norr. Alltså vad man kallar en enstatslösning.
Men en enda statsbildning för det territorium som idag heter Palestina/Israel finns i tre helt olika motstridande versioner:
Tre konfliktlösningar
# En storpalestinsk muslimsk stat, där Israel försvinner som stat och eget land. Det vill högerreaktionära muslimer, religiösa extremister som islamisterna i Hamas och Islamiska jihad. Palestinska flyktingar får förstås återvända från lägren i grannländerna.
# En storisraelisk ”judisk-religiös” stat, där Palestina försvinner som stat och eget land. Det vill höger-nationalistiska reaktionära religiösa extremister – sionister som Israels nuvarande regering. Liksom de aggressiva illegala judiska bosättarna på palestinska Västbanken (ofta från USA). Palestinska flyktingar får förstås inte återvända.
# Ett enat sekulärt, demokratiskt och icke-nationellt Palestina-Israel där judar och palestinier samt diverse mindre grupper delar på makten som likvärdiga medborgare. Där religiös och etnisk identitet är en privatsak. Stöds av vänsterkrafter. Detta Palestina skulle bli en integrerad del av regionen arabvärlden-Mellanöstern (Nordafrika, och Västasien inklusive Turkiet). Flyktingar får återvända.
Svårt med mångkultur
Men mångkulturella stater har ofta problem – se bara på Jugoslaviens och Sovjetunionens upplösning. Och palestinier och israeler är två mycket skilda folkgrupper – etniskt, nationellt, religiöst, språkligt, historiskt, kulturellt, politiskt. Samt grad av västlig påverkan, könsroller, familjetraditioner. Se även den unika socialistiska kibbutzen (kollektiv-jordbruk).
Problemet med alla dessa förslag på konfliktlösningar är hur två ungefär lika stora befolkningsgrupper – judiska israeler och arabiska palestinier (muslimer och en del kristna), ska kunna samsas. Speciellt efter alla krig och allt hat?
Och vad gäller de två första förslagen, där palestinier respektive israeler ska vara ledande, vad ska man göra med den underordnade halvan av befolkningen?
De som vill ha en palestinsk muslimsk nationell stat får inte det med varannan invånare jude.
De som, liksom sionisterna, vill ha ett judiskt folk i en judisk nation får inte det med halva nationen palestinsk. Sionisternas dilemma är att de inte kan få såväl hela det Gudslovade Heliga landet som ett judiskt folkhem.
Tvåstatslösning?
Alternativet till enstatslösning (två folk i en stat) på Mellanöstern-konflikten – är tvåstatslösning (två folk i två stater). Men bakåt i tiden då såväl israeler som palestinier hade något slags vänsterstyre lyckades man inte nå en fredlig lösning. Hur mycket svårare är det då inte idag när många på båda sidor av konflikten tror sig ha Gud på sin sida.
Krig och konflikter löses ofta när vardera sida inser att de tyvärr inte kan vinna hela kriget. Men än så länge hoppas alltför många att en total seger är möjlig för den egna sidan. Israel förlitar sig på sin militära styrka – se på det pågående Gazakriget. Palestinierna har ett längre perspektiv med arabvärlden i ryggen. De kastade ju ut de kristna korsfararna från Palestina…
Så vad händer efter Gazakriget? Kan trycket från omvärlden tvinga fram fred, och två livskraftiga och. stater sida vid sida? Den hittillsvarande historien talar emot.
Hans Norebrink
Kommentarer
# Jag utgår från att ingendera sida i konflikten förfaller till folkfördrivning av den andra parten – eller värre…
# Jag går här inte in på de två sidornas argumentering, (eller egna förslag på fredslösning). Jag noterar dock att Israel skapades 1948 – för 75 år sedan (Nakba = katastrofen för palestinierna).
Folkmordet och Förintelsen av de europeiska judarna började 1942, vilket drev många judar som flyktingar till Palestina och det blivande Israel.
Två folk drabbades av krig och fruktansvärda katastrofer med sex års mellanrum. Men de judar och palestinier som var inblandade är döda nu. Fast deras ättlingar lever kvar, och de orättvisor som skapades.
Israel kan kritiseras på många punkter; startad som kolonial ”västrasistisk” bosättarstat och allierad med västlig imperialism i regionen (en vänstersyn).
Men nu finns ett judiskt-israeliskt och ett arabiskt-palestinskt folk, födda där, strandade av historien i Palestina-Israel. Hur ska de två folken få fredlig och tryggad hemortsrätt i det land de båda älskar?
Läs mer:
- Vad som är antisemitism
- Det är inte antisemitism
- Det är inte antisemitism – 2
- Palestina – att angripa civila är aldrig rätt
