Nysvenskar och barn till invandrade är överrepresenterade bland dem som dömts för brott. Det är ett välkänt faktum. Men överrepresentationen har minskat stadigt sen 1990-talet efter en ökning från 1970-talet till 1990-talet.
Fram till 2005 var de invandrade den mest överrepresenterade gruppen, men sedan dess har barn till invandrade varit den mest överrepresenterade gruppen. Men utvecklingen är väldigt olika för olika brott. Överrepresentationen har minskat när det gäller våldsbrott och narkotikabrott men legat still för stöldbrott sedan 1990-talet. Från 1970-talet till 1990-talet ökade överrepresentationen för alla tre typerna av brottslighet.
Narkotikapolitiken en orsak
Det finns ett undantag från denna generella utveckling och det gäller för barn till invandrade där överrepresentationen ökat sen 1990-talet. Detta beror i huvudsak på den svenska narkotikapolitiken och den kriminalisering av eget bruk som genomfördes på 1990-talet. Ihop med en poliskår som oftare kontrollerar fattiga ungdomar i fattiga områden än andra ungdomar är resultatet att fler med invandrarbakgrund döms för ringa narkotikabrott.
Samtidigt har Brå också gjort en sammanställning av den forskning som finns kring invandrade och brott. Sammanställningen som gjordes 2019 omfattar forskningen i hela Norden. Nästan alla undersökningar är dock från Danmark, Sverige och Norge, de tre länder som har en någorlunda stor invandrarbefolkning. Sammantaget visar forskningen att brottsligheten bland nysvenskar minskat sen år 2000.
Minskad brottslighet
Svenska studier visar att utrikesföddas överrisk för någon misstanke om brott varierat mellan 2,0 och 2,5 i jämförelse med nivån bland personer med svensk bakgrund, sedan slutet av 1990-talet. Över tid ser överriskerna ut att ha varit som störst runt år 2000. Gruppen utrikesfödda har därefter minskat sin brottslighet, både absolut och i förhållande till referensgruppen, för ett flertal brottstyper. Den totala brottsligheten har minskat under samma tid, men brottsligheten har minskat mer bland invandrade än bland de som är födda i Sverige.
Forskarna Amber Beckley, Manne Gerell och Johan Kardell har undersökt hur det ligger till med nysvenskar och brottslighet idag. De skriver om sina rön i ett kapitel i boken Det svenska tillståndet med Sarnecki och Rostami som redaktörer. Kapitlet har rubriken En inrutad studie av brott och områden – i ljuset av forskning om utländsk bakgrund och brottslighet i Sverige.
I deras undersökning används begreppet utländsk bakgrund om personer som är födda utomlands eller har en eller två föräldrar födda utomlands. Undersökningen fokuserar på brottslighet i olika typer av områden och inte brottslighet på individnivå.
Författarna konstaterar att personer med utländsk bakgrund löper större risk att bli brottsmisstänkta och dömda för brott än personer med svensk bakgrund.
Rasism i alla led
När forskningen räknar med andra faktorer som påverkar brottsligheten så kvarstod i viss mån den högre risken att bli misstänkt för brott för personer med utländsk bakgrund jämfört med personer med svensk bakgrund. Personer som inte var invandrade utan barn till dem löper mindre risk att bli misstänkta för brott. Det trots att den senare gruppen oftare döms för brott. En stor del av den kvarstående överrepresentationen har visat sig bero på diskriminering, alltså rasism, i alla led i rättsprocessen.
Det finns också en stor statistisk överensstämmelse mellan fattiga områden med fattig befolkning (av polisen kallade utsatta områden) och hög andel personer som är dömda för brott. Dessa områden har också en hög andel personer med utländsk bakgrund,
Samtidigt finns också en stor stor statistisk överensstämmelse mellan områden med hög befolkningstäthet och hög brottslighet. Många människor ger större risk för brottslighet helt enkelt. Detta har även visats i tidigare underökningar och är ett välkänt faktum. Frågan är då vad som är orsak och verkan.
I den analys som författarna till artikeln gör visar det sig att det inte finns nåt orsaksmässigt samband mellan utländsk bakgrund och hög brottslighet. Sambandet mellan hög befolkningstäthet och brottslighet var däremot tydligt. Det är alltså den sociala boendesituationen som är avgörande och inte den etniska och sociala bakgrunden.
Modernismen
Frågan man kanske bör ställa sig när detta står klart är om det kanske egentligen inte är befolkningstätheten i sig som är avgörande utan hög befolkningstäthet i kombination med hur den fysiska utformningen av områdena ser ut.
Kanske är det ännu mer avgörande att modernistiska områden (vilket alla försummade områden är) är byggda på ett sätt som motverkar social kontroll och sammanhållning. Där finns inga halvprivata områden i form av innergårdar och liknande. Men just detta faktum berör inte författarna av artikeln på något sätt.
Andelen personer med utländsk bakgrund har en stark koppling till vilka områden som anses vara utsatta områden enligt polisen. Något som alltså egentligen inte har nån bäring på verkligheten. Istället för andelen med utländsk bakgrund skulle kanske befolkningstätheten vara en bättre faktor att ha med när ett område bedöms i förhållande till risken för brottslighet.
Polisens arbete påverkar också antalet anmälda brott i ett område. Många personkontroller ger många narkotikabrott. I områden med många personer med utländsk härkomst genomförs fler personkontroller. Detta bland annat på grund av att polisen i alla polisregioner och områden i Sverige förutom Göteborg ägnar sig åt rasprofilering enligt en studie från Brå.
Anders Svensson, ursprungligen publicerat i Magasinet Konkret.
Läs mer:
Låt oss inte hymla om problemet och förirra oss in i ”hönan-och-ägget” resonemang. För mig är det uppenbart att det handlar om exkludering genom att samhället brister i att ta ansvar för många som behöver stöd.
Av exkluderingen följer sämre bostäder och trångboddhet, sämre hälsa, lägre utbildningsnivå och otillräckliga språkkunskaper. Av detta följer också att arbetslösheten är större i exkluderingens områden. Inte är det väl då märkligt att allt detta ger ett avtryck i större brottslighet och högre kriminalitet?
Då det kvantitativt sett är mest invandrare som vårt samhälle exkluderar och då dessutom invandrare lär ha en lägre utbildningsnivå än genomsnittet och många har språkkunskaper som innebär stora utmaningar på arbetsmarknaden finner jag det på inget sätt märkligt att det uppstår en överrepresentation. Motsatsen hade varit mycket mer anmärkningsvärd.
Problemet är strukturellt och saknar dessvärre snabba och enkla lösningar. Även om problemet inte är enkelt är det lika sorgliga som tragiska att det inte görs några egentliga satsningar för att mildra den strukturella problematiken. Vad som krävs, enligt min bestämda uppfattning, är riktade och massiva insatser för utbildning där det också ingår att adressera språkproblematiken. Detta kommer alls inte att göra skillnad ifrån dag ett MEN någonstans måste vi börja och i detta är våra politikers stora tafatthet outgrundlig.