”Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor”, sägs det enligt gamla mossiga könsroller. Där snäll ses som mesigt omanlig, och vackra flickor vill ha starka/rika karlar. Och än idag känner tyvärr jag och kanske också många andra män motvilja mot att kallas snälla.
Men en amerikansk massundersökning av speeddejtande singlar visar att både män och kvinnor som uppfattades som snälla fick napp oftare. Att vara snäll gör dessutom både dig och andra lyckligare, enligt den snabbt växande lyckoforskningen i världen.
Så ”Var snäll” och ”Var tillsammans” uppmanar författaren till ”En liten bok om lycka” – ekonomiprofessor Micael Dahlen vid handelshögskolan i Stockholm. En skola mer förknippad med individuell själviskhet, än med den kollektiva snällhet som boken så framgångsrikt pläderar för.
För forskning om alla slags människor i USA, Europa och Asien visar entydigt att de som hjälper andra som volontärer eller typ bara klipper gräset för en äldre granne lever i genomsnitt fem år mer än andra – och är friskare! Dessutom blir snälla människor ofta snällt bemötta.
Evolutionärt belöningssystem
Att snällhet är en medfödd del av människans psykologiska och biologiska natur visar forskning om tvååringar – som inte har hunnit fostrats kulturellt. De blir lika glada av att exempelvis ge andra barn kex, som de blir av att själva få kex av forskarna.
Det är ”grundläggande evolutionära belöningssystem” som gör att vi mår bra när vi gör något bra – som att vara snäll, social, samarbetande, kreativ, engagerad. Det är kroppen och knoppen som ”säger” till oss att fortsätta med bra beteenden, för det ökar våra chanser att överleva och utvecklas (och därmed sprida våra gener till framtiden, min kommentar).
Lycka känns i hela kroppen. Den ”tar sig uttryck i puls och blodtryck. Kortisolnivåer och hjärnvågor. Hormoner och signalsubstanser som dopamin, serotonin, testosteron och adrenalin. Till och med motståndskraft mot förkylningar. Allt det där finns det studier på. Visst är det fantastiskt?”. Lägg till endorfiner (lyckohormon), synapser och neuroner, samt lyckogener som 5-HTT, alternativt FAAH rs324420…
Må bra, var snäll
Boken är rapp, humoristisk, lättläst, kunnig och övertygande. Byggd på mängder av forskning. Inte minst neurologiska studier av hjärnan. Att behandla andra som du själv vill bli behandlad funkar. Du mår helt enkelt bra av att vara snäll utan att vänta något tillbaka.
”Du behöver inte ens se personen du ger något till, inte ens veta vem det är – forskare har sett precis samma neurologiska effekter när folk donerar pengar till välgörenhet”. Egentligen ganska självklart för människan som supersocial varelse, vars samhällen bygger på komplext samarbete (min kommentar igen).
Andra lyckobringande tips är leenden, ögonkontakt, hälsa, gå i naturen, tro (på något), identitet, framtidstro, nostalgi, mening, syfte, fira, återuppleva, självkänsla (du duger som du är), unna dig, rör på dig, ha flyt, var tacksam, var dig själv, ett utmanande arbete med kontroll, mindfulness, hitta dig själv, färre måsten, var närvarande, ha starka lyckogener…
Vidare insikten att världens superrika inte är mycket lyckligare än du, våga försöka, umgås med familj och vänner, var utåtriktad extrovert, självsnällhet, en stunds datorspel, sex med en partner en gång i veckan (!), och framförallt ta inte lyckan på allvar. Den varar max tre månader åt gången.
Slutligen: Lyckoforskningen är en del av den nya vetenskapliga utforskningen av människans evolutionära natur. Det får politiska konsekvenser. Vi människor är inga änglar – vi har även mörka sidor.
Men den politiska högern kan inte längre trovärdigt säga att ”människan är självisk till sin natur, och därför är socialismen omöjlig”. Där har de uppenbart fel – människan är ju i mångt och mycket snäll. En bra grund för att bygga en snäll demokratisk socialism!
Hans Norebrink
Kommentarer
# Kritik. Som så vanligt nuförtiden utgår boken från ett medelklassperspektiv. Med utvecklande projekt på jobbet, arbete vid datorn, bestämma mycket själv. Medelklassens relativa frihet och självförverkligande på arbetsplatsen och/eller med hemarbete borde alltså göra dem lyckligare än den uppgiftsstyrda lokalbundna arbetarklassen. Varför inte forska om dessa klassklyftor?
En snabbkoll på nätet ger ”högutbildade är knappast lyckligare än lågutbildade.” En slagning på engelska ”Social Class and Happiness” ger lägre lyckonivåer för arbetare, men det modereras av tanken på en eventuell klassresa (social mobility). Det är denna ”American dream” of individuell happiness som inte sällan bidrar till att försvaga klasskänslan bland dagens arbetare.
