De som försvarar farliga hundar säger att det är hundägaren som är problemet, inte hunden. De som försvarar farliga vapen säger att det är vapenägaren som är problemet, inte vapnen (som typ diskussionen går i USA).
Japansk kamphund, tosa. Bild: Licens: CC BY-SA 4.0
Sanningen är att det är kombinationen av farliga hundar-hundägare, och farliga vapen-vapenägare som är problemet. En aggressiv, ansvarslös (kanske kriminell och drogberoende) person, blir en mångdubbelt större fara för sina medmänniskor om knytnävar och sparkar följs av hundbett och krigsvapen.
Så förbjud kamphundar. Om det går att flyga till månen kan polisen, samhället och politikerna säkert komma fram till en definition av ”kamphund”. Och alla hundar som visar aggressivitet ska bort från våra gator, torg och parker. Det finns så många andra hundar att ha som livskamrat.
Sedan ska förstås på lång sikt ilskna, asociala, utsatta, utslagna, kriminella människor få vård och hjälp – oavsett om de har hund och vapen eller inte. Och samhället bör bli mer ”snällt” och inkluderande, så att alla får plats. Backa till något liknande folkhemmet vi hade förr.
Men på kort sikt, förbjud potentiellt farliga hundar och hundraser (skjutvapen är ju förbjudna, förutom jakt-, tävlings- och hemvärnsvapen). Det finns så många andra snälla vovvar att välja
bland.
Husse Hans och minipudeln Maja
Läs mer:
Ett svar på “Farliga hundar, farliga vapen”
Kommentarer är stängda.