I Göteborgs skärgård är påskeldar på påskafton fortfarande en tradition. Förr var det vanligt även inne i Göteborg men det har blivit mer och mer ovanligt i staden. På öarna och en del platser i västra Göteborg lever dock traditionen kvar. Det leder till en del stök med inbrott och stölder av granar och andra brännbara saker. Det hela som ofta kalla grankriget startar vid mellandagarna och tar slut på påskafton.
Varje år är det också artiklar i lokala media om hur hemskt det är med granstölder och konkurrens om påskelden på öarna. En sådan artikel är numera också tradition. De består i allmänhet av en intervjuer med folk som gnäller och dessutom säger att traditionen måste få vara kvar. Denna typ av artiklar har varit återkommande de senaste 20 åren i alla fall. De tycks vara en följd av den stora utflyttningen av stadsbor till Öckerö och Hönö från 1970-talet och framåt.
I år fokuserar artikeln i GP på att folk numera måste söka tillstånd för att få ha en påskeld (eller påskefyr som öborna säger). Det är möjligt att regeln kan upprätthållas på de större öarna. Sannolikt finns det dock ingen som bryr sig på de mindre öarna. När det krävdes tillstånd i Göteborg var det början på slutet för traditionen.
Påskeld
Under min uppväxt på Rörö var påskefyrn en stor sak. En av de största händelserna på året för oss barn. En välkommet brott med den tråkiga långfredagen. På den tiden var det till stor del vrakgods som samlats som på västra stranden och övriga delar västsidan av ön som eldades upp. Numera består vrakgods dock av plast och det är inte så nyttigt att elda.
Grundanledningen till att det eldas på påsk är säkerligen det faktum att fruktträd och annat i trädgårdarna klippts, att skog och mark röjts inför våren och sommaren samt att träbyggnader underhållts med en del rivningsvirke som en följd. Allt eldades därefter upp.
Påskeldar på påskafton som tradition är känt från 1700-talet i Sverige.
Häxor
Eldarna kan dock också kopplas till häxornas färder till Blåkulla för att träffa djävulen och häxbränningarna på 1600-talet. På Påskdagen återvände häxorna och eldarna har kopplats ihop med att skrämma bort dem. Barnen utklädda till påskekärringar som gick runt och gav gåvor samt tiggde godis när jag var barn har ju också en stark koppling till häxor. Idag är påskkärringar inte lika vanligt och traditionen med godis har flyttats till Allhelgona (eller Halloween som kommersiella intressen föredrar att kalla det).
I södra Bohuslän finns det ett tydligt Blåkulla. Stora Brattön invid Rörtången i Kungälvs kommun, Berget på ön heter Blåkulla och syns från Göteborgs skärgård upp till Stenungsund och Tjörn i norr. Det är en av de högsta punkterna i södra Bohuslän.