Oligarken i Sundsvall och hans väg till rikedom och makt

Oligarken i Sundsvall, Oleg Deripaska, hade 1991 skaffat sig möjligheter att handla på den ryska börsen med pengar han tjänat på illegal export av socker, spannmål och metaller, däribland aluminium. Han tjänade också pengar på den ryska inflationen genom att ta lån i rubel och tjäna pengar i dollar. Han använde pengarna för att köpa aktier i aluminiumföretag.

Marc Rich och Glencore

En av de som köpte produkter av honom var US-amerikanen Marc Rich som flytt till Schweiz 1983 för att undkomma åtal för bland annat bedrägeri, utpressning och skattebrott. Där grundade han det handelsföretag som sen fick namnet Glencore vilket blev en stor köpare av produkter från Ryssland. Han gjorde ocks affärer med Sydafrika liksom med Iran och Libyen som han tjänade stora pengar på. Bland annat genom att köpa olja från Iran och sälja till Sydafrika.

1989 bildade Rich, enligt uppgifter från bland annat italienska åklagare och Interpol, ett företag vid namn Nordex i Wien. Bolaget bildades i samarbete med den ryska underrättelsetjänsten KGB. Nordex var ett metallhandelsbolag som blev kände för korrupta affärer, vapensmuggling, bedrägerier och penningtvätt.

Bolaget användes för att säkra den ryska statens tillgångar för de som styrde och hade makten i landet. tiotals miljarder förskingrades på detta sätt och hamnade i privatpersoners ägo och kontroll.

2001 benådades Marc Rich av Bill Clinton. Mark Rich sålde Glencore till bolagets ledning i slutet av 1994. Bolaget forsatte dock med sina tveksamma affärer. En del av dessa affärer involverade Oleg Deripaska.

Michael Cherney

1993 träffade Deripaska den ryske metallhandlaren och börsspekulanten Michael Cherney som då var verksam i London. I aluminiumbranschen var bröderna Cherney allierade med de brittiska bröderna David och Simon Reuben. Bröderna Reuben som har ett ursprung från Indien hade handlat med aluminium sen 1970-talet.

De två brödraparen lyckades snabbt ingå en lång rad avtal med några av Rysslands största smältverk och med råvaruraffinaderier i Ukraina och Uzbekistan. Deras gemensamma bolag byggde hundratals järnvägsvagnar och dessutom hamnanläggningar i östra Sibirien.

Bröderna Cherney hade för sin del mycket goda kontakter i den ryska regeringen, bland genom Oleg Soskovets som blev vice premiärminister i början av 1990-talet.

Men Michael Cherney och han bror Lev Chernoy hade framförallt goda kontakter i den under världen i Ryssland. Deras investeringar skyddades av två kriminella organisationer, Solnetsevskaja som leddes av Sergej Michailov (Mihas), och Izmailovskaja med bas i ett område med samma namn i Moskva.

Aluminiumindustrin

Michael Cherney och Oleg Deripaska kom 1993 överens om att lägga under sig den ryska alulmiumindustrin med hjälp av Cherneys pengar och kontakter och under ledning av Deripaska. Den sistnämnde gick in med sina existerande företag i samarbetet och huvudkontoret för verksamheten skulle finnas i Luxemburg och Schweiz där Cherney hade sina företag.

I ledningen för aluminiumföretaget ingick Oleg Deripaska som VD, Michael Cherney som styrelse, Iskander Machmudov och Anton Malevskij som var ledare för de kriminella Izmailovskaja-nätverket. Malevskij hade tidigare varit elitsoldat under kriget i Afghanistan. De fyra kallades Izmailovskajakvartetten.

Vid denna tid hade Michael Cherney fått stora problem med rättsvårdande myndigheter i Schweiz, Ryssland och Storbritannien. De hade flera gånger och i olika länder med falska dokument och falska pass. Han hade också kommit på kant med KGB. Konsekvensen blev att han flyttade till Israel år 1994. Samma år flyttade också Anton Malevskij till Israel. De två männen blev grannar i varsin lyxvilla.

Samarbetet med Deripaska gjorde att Cherney kunde fortsätta med sin affärer i Ryssland vilket annars inte hade varit möjligt. Detta då Deripaska enligt uppgifter troligen hade goda kontakter i KGB på grund av att han sålt av militär utrustning som blev över när ryska trupper lämnade DDR. Deripaska rekryterade också personer från KGB som säkerhetsansvariga i hans företag.

Saaz och Kraz

Aluminiumfabriken Saaz i Sajanogorsk och Kraz i Krasnojarsk övertogs i samarbete med två lokala kriminella organisationer ledda av Anatolij Bykov (Tjuren) och Vladimir Tatarenkov (Tataren). Den förstnämnde var från Krasnojarsk och den sistnämnde från Sajanogorsk.

De två gangsternätverken samarbetade för att bekämpa de kriminella som kontrollerade stölderna i aluminiumfabrikerna och den illegala försäljningen. De likviderades allteftersom och de två städerna skakade av en mängd mord, skjutningar och andra våldsdåd. Gangsters, företagsledare och regeringstjänstemän mördades. I slutet av 1994 hade Izmailovskajakvartetten kontroll över de två aluminiumsmältverken Saaz och Kraz.

Deripaska blev VD för företaget i november 1994 efter att han också hade blivit den störste aktieägaren. Genom samarbetet de kriminella organisationerna hade de också skaffat sig kontroll över produktionen och försäljningen.

De två gangsterledarna ska ha lovats aktier i aluminiumföretagen men istället vände sig de ryska myndigheterna mot Tatarenkov och de flesta i hans kriminell nätverk greps. Han själv lyckades dock år 1996 fly till Grekland med hjälp av Bykov.

Efter att Tatarenkov avslöjat en mordkomplott mot honom orkestrerad av Bykov gjorde han flera videsoinspelningar där han berättade om vad som hände Sajanogorsk med omnejd när Saaz togs över av Izmailovskajakvartetten.1999 greps Tatarenkov i Grekland och utlämnades till Ryssland.

Bykov ställdes så småningom inför rätta. I samband med detta blev videobanden som Tatarenkov spelat in offentliga. Bykov hölls ansvarig för 26 mord i samband med övertagandet av smältverken.

Konflkten i Krasnojarsk

Smältverket i Krasnojarsk blev 1994-95 föremål för en ägarkonflikt då Bykov lurades på ersättning för de aktier han skaffat genom att köpa in de anställdas kupongern som gav rätt till aktier i företaget. Cherney hävdade att det var ett misstag på grund av bristfälliga aktieregister. Bykov raderade som en hämnd 85% av Cherneys aktieinnehav ur registret.

Cherney svarade med att låta två kompanier med militärer försöka erövra smältverket med våld. en Bykovs män kunde försvara smältverket då de förskansat sig i huvudbygganden ihop med lokala poliser. Bykov behöll 10% av aktierna som han tagit från Cherney och fisk en plats i bolagets styrelse.

Anatolij Bykov bosatte sig en bunker då kontraktsmördare försökte komma åt honom Oleg Deripaska skaffade sig en bepansrad bli och automatvapenbeväpnade livvakter för att skydda sig. Han utsattes för flera mordförsök.

De tre morden

I april 1995 utsattes en man som försökt utmana Deripaska om makten i Saaz för ett mordförsök. Några dagar senare mördades Vadim Yafyasov som var chaf för en rysk bank som lånat ut pengar till Kraz. Han utsågs av Bykov till vice VD i bolaget.

Tre månader senare mördades Oleg Kantor. Kantor var styrelseordförande i den bank där Yafyasov hade varit chef. Vid tillfället för mordet hade flertalet av hans livvakter sagt upp sig.

En och en halv månad inträffade det tredje mordet. Den som mördades var Felix Lvov. Han var en rysk-amerikansk seniormäklare vid den New York-baserade råvaruhandlarfirman AIOC. Han var ansvarig för handel med aluminium och en av Deripaskas och Cherneys största konkurrenter. Företaget lämnade efter mordet Ryssland och gick sen i konkurs.

Det mesta tyder på att de tre männen mördades av Izmailovskaja-nätverket som hade goda förbindelser med Deripasaka och Cherney. Detta kom fram under en rättegång i Stuttgart, Tyskland, så sen som 2009. En av de åtalade var Aleksandr Afanasjev från Izmailovskaja-nätverket. Huvudvittne var Jalol Khaidarov och hae under många år varit Michael Cherneys finanschef och revisor.

Enligt den mördade tidigare FSB-agenten (som KGB bytt namn till) Aleksandr Litvinenko samarbetade Izmailovskaja-nätverket med en hemlig grupp inom FSB som kallades Uzbekkvartetten för att genomföra de tre morden på de företagsledare som utmanat Deripaska och Cherney om makten över aluminiumindustrin. Litvinenko mördades av FSB år 2006.

Makten konsoliderad

När konflikten i Krasnojarsk var slut hade de fyra männen i Izmailovskajakvartetten, dvs Oleg Deripaska, Michael Cherney, Iskander Machmudov och maffialedaren Anton Malevskij makten över både Kraz och Saaz. Deras ägande i alumiumföretaget formaliserade sdock först 1998.

Oleg Deripaska blev störste ägare. Näst störst blev Michael Cherney, medan Anton Malevskij (via sin bror), hans andreman Sergej Popov och Iskander Machmudov fick 10 procent var. Centrum för hela upplägget var en stiftelse i Liechtenstein och flera olika bolag i Schweiz, Liechtenstein och på Cypern.

Izmailovskaja-nätverket bestod enligt Khaidarov av cirka 1 000 medlemmar och fungerade som aluminiumföretagets väpnade arm under ledning av Anton Malevskij och Sergei Popov. För att undvika avlyssning kommunicerade hela Izmailovskajakvartetten med krypterade telefoner och använde avlyssningssäkrade mötesrum.

Izmailovskaja-nätverket och FSB

Kring år 1997 fick bröderna Reuben och Cherney problem både i Ryssland och i västvärlden. FSB stöttade samtidigt Oleg Deripaska i hans roll som ledande företrädare för aluminiumindustrin.

Kort före sin död överlämnade den avhoppade FSB-officeren Aleksandr Litvinenko dock ett antal dokument till sin tidigare kollega Jurij Svets. Dokumenten innehöll information om högt uppsatta officerare inom FSB som alla direkt eller indirekt var anställda av Oleg Deripaska. Däribland flera med generalsgrad.

1997 offentliggjordes en rad anklagelser mot Izmailovskaja-nätverket men samtidigt började FSB samarbeta allt mer med dem. Bröderna Cherney utreddes för en mängd brottsmisstankar men utredningarna lades ner. Deras makt över aluminiumindustrin i Ryssland försvagades samtidigt om Deripaskas inflytande ökade.

Samma år ville Izmailovskajakvartetten ta över ytterligare ett smältverk i Kemerovo. De som ägde det ville inte sälja. Enligt Jalol Khaidarov formulerades en plan med ett falskt mordförsök mot guvernören i Kemerovo samt fejkade bevis mot de två bröderna som ägde smältverksföretaget. Det fick Khaidarov att planera att hoppa av verksamheten. Ett år senare hände just det som de hade planerat och smältverket kunde övertas.

Khaidarov försökte göra sig oberoende och köpte aktier i ett gruvbolag. Han utsattes då för hot och utpressning samt kidnappades av beväpnade män och misshandlades. Männen visade sig snart vara poliser.

Han flydde därefter och höll sig gömd för att år 2000 fly till Israel. Gruvbolaget övertogs av de fyra männen i Izmailovskajakvartetten. Khaidarovs mamma mördades 2004 (officiellt är det dock klassat som en bilolycka) efter att han börjat lämna uppgifter till tysk och israelisk polis.

Rusal

När Putin och hans grupp med stöd från FSB tog makten i Ryssland kring år 2000 hade det enligt Khaidarov gjorts ett avtal om att skapa ett enormt aluminiumkonglomerat med med Izmailovskajakvartetten och oljemiljardären Roman Abramovitj. Det skulle bli företaget Rusal med Oleg Deripaska som chef.

Izmailovskajakvartetten anse ha varit den del av de maktstrukturer som såg til att Putin kom till makten tillsammans med FSB, Jeltsins grupp va oligarker och byråkrater samt Izmailovskaja-nätverket. Det kriminella nätverket samverkade vid denna tid intimt med FSB. Oleg Deripaska gifte samtidigt in sig i famlijen Jumasjev som stod nära Putin.

Under 1999 sålde Michael Cherneys bror Lev sin andel av den ryska aluminiumindustrin till Roman Abramovitj. Michael Cherney köptes ut och maffiabossen Anton Malevskij dog i en fallskärmshoppolycka.

I Deripaskas företagsgrupp ingick i början av 2000-talet aluminiumkoncernen Rusal, som han ägde tillsammans med Roman Abramovitj, fordonstillverkaren GAZ, flygplanstillverkaren Avicor, skogsindustribolag och kolgruvor. År 2002 värderade tidskriften Forbes hans förmögenhet till drygt en miljard dollar.

Även Roman Abramovitj köptes ut och Oleg Deripaska blev den enskilt störste delägaren i Rusal.

2006 stämdes dock Deripaska av Michail Cherney vad det gällde ägarskapet av Rusal då Cherney aldrig fått nån ersättnig för sina aktier. Stämningen gjordes i London där det är möjligt att stämma personer och företag som egentligen hör hemma i andra länder.

I samband med stämningen framkom det nära samarbetet mellan de fyra männen i Izmailovskajakvartetten. 2012 började processen men innan egentliga förhandlingar börjat drog Cherney tillbaka stämningen. Deripaska och han hade kommit överens om en ersättning av okänd storlek.

Sundsvall

Samtidigt utspelade sig ett annat händelseförlopp i Sverige. Electrolux som på 1990-talet ägde Gränges Metall som ägde aluminiumsmältverket i Kubikenborg i Sundsvall ville sälja verket.

Per-Olof Aronsson som var chef för smältverket kopplade ihop Gränges Metalls VD med Glencore i Schweiz. Gränges Metalls vd Bengt Jonsson och vice vd Rune Ingman kunde sen ta över smältverksbolaget och bli majoritetsägare med hjälp av Glencore. Glencore blev via bulvan (deras Sverige-VD) en minoritetsägare. Någar år såldes bolaget till ett schweiziskt bolag.

2006 köptes bolaget i Sundsvall av Rusal i en storaffär med det schweiziska bolaget. Och 2007 införlivades Kubal som företaget kallas i den ryska koncernen.

Källa: Knut Kainz Rognerud, Sundsvallsoligarken, 2023, SVT

Läs mer:

• Iskander Makhmudov, penningtvätt och Swedbank
• Den svenska skogen – Enhörning och Kubikenborg
• Holst och Waldenström – från Uddevalla till Gränges och LAMCO
• Gränges