Det finns inför Vänsterpartiets kongress flera motioner som berör demokratifrågor. Om demokratin i Vänsterpartiet. En stor del av dem handlar om stadgeförändringar och valprocedurer. De flesta skulle kunna bidra till en förbättrad demokrati i Vänsterpartiet. Partistyrelsen föreslår avslag på samtliga. En av motionerna är särskilt intressant för mig då jag i 40 år varit aktiv en politisk organisation som använder sig av den typen av demokratifördjupning.
Det handlar om det som kallas tendensfrihet. Det kan i enlighet med vad som föreslås i motionen formuleras så här:
Medlemmar har rätt att forma och vara med i åsiktsströmningar, tendenser och organisationer inom partiet. Åsiktsströmningar och tendenser har självbestämmande om metod och interna strukturer förutsatt att arbetet sker öppet och med respekt för partiets demokratiskt fattade beslut.
Det har under den tid jag arbetat inom Fjärde Internationalen (15 år på toppnivå) fungerat smärtfritt och lett till en bredare, mer strukturerad och bättre debatt. Det har också fungerat utan problem i Socialistisk Politik som jag arbetat i under 40 års tid varav cirka 20 år på en ledande nivå.
Partistyrelsen föreslår avslag
Men partistyrelsen i Vänsterpartiet föreslår avslag med en jättelång motivering som i huvudsak går ut på att grupper inom partiet skulle fungera negativt och splittrande. Det kan fungera så, men faktum är att det oftare fungerar så om grupperna är hemliga, bygger på dolda kompisförhållanden eller är ad-hoc-organiserade. Problemen blir i sådan fall ofta betydligt större och värre.
De flesta partier som tillåter tendenser är inte bildade genom sammanslagningar som Vänsetrpartiets partistyrelse tror även om danska Enhedslisten (som iofs inte har någon stadgemässigt definierad tendensfrihet) är det. Vänsterpartiets partisstyrelse har uppenbarligen en dålig koll på verkligheten. Jag känner till nånstans mellan 50 och 100 vänsterpartier i världen som har tendensfrihet inklusive alla medlemspartier i Fjärde Internationalen.
Tendensfrihet och grupperingar i partiet
För olika grupper kring åsikter finns redan inom Vänsterpartiet. De flesta är helt oorganiserade och osynliga för flertalet medlemmar. Det är hur lätt som helst att se att det föreligger grupperingar som har en tydlig makt och använder diskussioner inom gruppen för att styra partiföreningar. När det är hemligt och dolt är det helt odemokratiskt. Dessutom skadligt för organisationen. Om det organiserades upp och ingick i stadgarna skulle grupperna behöva framträda i det öppna. Det skulle bli mer demokratiskt och genomskinligt hur beslut i verkligheten faktiskt fattas.
I praktiken har Vänsterpartiet också öppnat upp för ett liknande funktionssätt då de tillåtit medlemskap i andra åsiktsmässigt profilerade föreningar som dock formellt inte utgör delar av Vänsterpartiet. De är alltså inga tendenser inom Vänsterpartiet.
Dubbelorganisering
Det går exempelvis att vara medlem i Socialistisk Politik och Vänsterpartiet, Clarté och Vänsterpartiet, Ordfront och Vänsterpartiet eller Kamratdataföreningen Konstellationen och Vänsterpartiet. I dessa organisationer diskuteras självklart frågor som berör Vänsterpartiet och dess politik. Dessutom med folk som inte är medlemmar i Vänsterpartiet. De uppfattningar och åsikter som formuleras där kan sen på olika sätt föras in i de interna diskussionerna i Vänsterpartiet. På exakt samma sätt fungerar det i praktiken i Enhedslisten där en medlem kan vara med i SAP eller nån annan organisation samtidigt.
I samtliga dessa fall är det också så att det är öppet och synligt så att det blir genomskinligt och demokratiskt. Med den förändring som motionen föreslår skulle kanske vissa hemliga strukturer i partiet bli tvingade att bli mer öppna. Det vore bra för demokratin och för partiets funktionssätt. Det vore bra för att jämna ut interna maktförhållanden i partiet mellan olika grupper på samma sätt som det internfeministiska arbete är det.
Krävs mer än den föreslagna skrivningen
Samtidigt har partistyrelsen rätt när de hävdar att mer än den föreslagna skrivningen krävs om tendensfrihet ska införas i ett parti. Tendensernas ansvar och roll bör klargöras tydligare.
I de organisationer där jag arbetat och det finns tendensfrihet är det främst inför kongresser och under kongressdebatter det får finnas organiserade tendenser. De ska också knytas upp till partiledningen genom att på varje nivå ingå i de ledande organen. Och de får naturligtvis inte aktivt motarbeta partiet utåt. Att vägra delta i vissa kampanjer kan de naturligtvis göra eftersom alla medlemmar kan göra det. Men visst måste en sådan sak som tendenser regleras i stadgarna på en mängd sätt. På det området är partistyrelsens invändningar korrekta.
Det är också uppenbart för mig att intern demokrati inte är något som automatiskt leder till framgång. Däremot skapar de en mer demokratisk och inkluderande organisation.