Brottsligheten ökar inte och färre ungdomar begår brott. Den totala brottsligheten ökar inte, varken den polisanmälda eller den självupplevda. Den självupplevda brottsligheten mäts genom att befolkningen tillfrågas om de utsatts för brott.
Andelen av befolkningen som uppger att de utsatts för våld minskar kontinuerligt sedan 2006. År 2021 minskade också antalet anmälda brott.Antakle anmälda våldsbrott har minskat sen 1990-talet och andelen mord per 100 000 invånare (mordfrekvensen) är lägre än på 1990-talet. De anmälda misshandelsbrotten har minskat sen 2010.
Den anmälda ungdomsbrottsligheten har minskat i flera decennier, Ungdomsbrottsligheten har inte gått heller ner i åldrarna generellt.
Gängbrottsligheten har ökat men den speglar inte våldsbrottsligheten i stort. Gängbrottsligheten med dödlig utgång har ökat och är en mycket allvarlig brottslighet som måste bekämpas med medel som har effekt.
Den totala brottsnivån har enligt statistiken sjunkit när flyktinginvandringen ökat. Risken för utrikesfödda att begå brott sjönk trots att vi hade ett omfattande flyktingmottagande 2015. Andelen unga som lagförs för brott minskar generellt. Det gäller också första och andra generationens invandrare. Huvuddelen av brotten begås av infödda svenskar. och inte av invandrare. Den klassmässiga segregationen mellan stadsdelar med ökande ekonomiska klyftor, fattigdom och arbetslöshet har fått växa sedan 1990-talet. Det är orsaken till gängbrottsligheten.
Vansinnig kriminalpolitik
Den nya regeringens så kallad paradigmskifte i kriminalpolitiken bygger på samma principer som de USA utvecklade på 1980-90 talen. Längre straff och inlåsning i fängelse. Det ledde till USA har ca 800 fängelseplatser per 100 000 invånare. Sverige har 70 platser per 100 000 invånare. Fängelseplatser och en massa personer i fängelse är mycket dyrt och det har ingen som helst effekt på brottsnivå eller våldsbrottslighet. Men denna regeringen är inte ensmat ansvarig för denna vansinniga politik. Den förra socialdemokratiska regeringen slog in på samma väg.
Forskning har under decennier visat att fängelsestraff inte avskräcker brottslingar. Dessutom att långa fängelsestraff inte har någon effekt. Vad vi får är istället brottsskolor. Detta på grund av överfulla fängelser och otillräcklig personal. Det är precis den situation som Sverige befinner sig i för närvarande. Om fängelser är överfulla, stärks den subkulturella kriminella miljön. den blir styrande på fängelserna och förhindrar en förändring av kriminell identitet och livsstil. Det skapas istället fler kriminella.
På grund av att straffpolitiken misslyckats i USA är landet på väg att överge den politiken. Detta i ett läge när den svenska regeringen vill införa exakt den misslyckade politik som lett till att USA har världens högsta brottslighet bland rika länder. Många fattiga länder har högre brottslighet, men inget annat rikt land har lika hög brottslighet som USA (en del länder i Östeuropa ligger dock nära).
Källor till uppgifterna är Brå:s statistik om anmälda brott och Nateionella Trygghetsundersökningen (NTU) samt internationell brottsstatistik.
Läs mer:
- Allt mindre brottslighet bland ungdomar
- Barn och ungdomar drabbas allt mer sällan av brott
- Fattigdom ligger bakom ungdomsbrottslighet
- Hårdare straff ger inte minskad brottslighet
- Målet med kriminalpolitiken måste vara att minska brottsligheten
- Myter om massinvandring och kriminalitet
- Undermåliga rapporter från Brå – dödligt våld och skjutningar
- Högern har brottsligt fel om Brås klassrapport
- US-amerikansk gänglagstiftning är helt meningslöst i Sverige
- Våldsspiralen som inte finns
- Regeringens plan för ökad brottslighet
- Hur brottsligheten ser ut och vad som kan göras?
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Fast våldsbrottsligheten i USA har varit hög under hela 1900-talet, mycket högre än i Europa, se https://sites.nationalacademies.org/cs/groups/dbassesite/documents/webpage/dbasse_083892.pdf. Den gick i och för sig ner från 10 mord/100.000 till 6 från 30-talet och framåt, men även det är högt. Sen gick den upp igen till 10 från början av 60-talet. Och ner igen till 6 från ca 2000.
Och såvitt jag vet började fängelsenojan i USA med Nixons lag-och-ordning-kampanj på 70-talet och visade ingen märkbar minskning 2000.
Dom som har ställt samman statistiken föreslår också en del korrelationer. T.ex. ju fler som inte litar på regeringen, desto fler mord. Fast om det är så borde ju mordfrekvensen öka i Sverige. Lyckoforskaren Richard Layard för istället fram teorin att färre födda oönskade barn från ca 1970, pga preventivmedel och lagliga aborter, ledde till mindre brottslighet generellt från 1990.
Har du några idéer som förklarar svängnigarna?
Krimforskare i USA anser att nedgången i antalet födda barn och antalet oönskade barn (dev samma som Layard) är anledningen till minskningen från 1990-talet och framåt. Och nedgången efter 1930-talet kan ha med legaliseringen av alkohol och med ökad jämlikhet att göra. Nedgången i nutid kan också ha med avkriminalisering och legaliserign av cannabis att göra. Nedgång av antalet unga i samhället är i allmänhet en viktig orsak till nedgång i brottsligheten. Det är förmodligen den viktigaste anledningen till den minskade brottsligheten i Västeuropa sen 1970-talet och den låga brottsligheten i Japan. Den kraftiga nedgången i Finland det senaste årtiondet brukar forskare hänföra till att krigstrauman (som ärvs socialt) till slut försvunnit. Intressant är dock att finländare i Sverige alddrig har haft högre brottslighet än andra i Sverige vilket tyder på att ett rikare och jämlikare samhälle kan uppväga sådan problem. Få människor med krigstrauman är alltid bra. Länder med överskott på män brukar ha högre brottslighet. Katolska och buddhistiska länder har högre brottslighet. Muslimska och protestantiska lägre. Samhällen som sönderfallit som östblocket har högre brottslighet. Så det finns många förklaringar. Så följande kan vara förklaringar till minskad brottslighet och låg brottslighet:
Om jämlikhet är en orsak till låg brottslighet borde ju brottsligheten ha ökat utav bara helvete i hela den nordatlantiska världen sen 1990 (med visst undantag för Frankrike). I synnerhet i USA och UK, men också i Sverige som hör till de stora ökarna. Men det har den uppenbarligen inte gjort.
Så den orsaken måste vara klen. Layard vinner, tror jag…
Japp. Problemet är att slutsater är svåra att dra utifrån utvecklingen. Under samma period minskar antalet unga, antalet oönskade barn minskar och i många länder minskar alkolholbruket (som har mycket stor betydelse för brottsligheten). För att ta några saker- Det är saker som gör att brottsligheten minskar. Det går också att hitta statistiska samband mellan jömlika samhällen och mindre brottslighet.Det redovisas exempelvis i Jämlikhetsanden. Så jämlikhet minskar brottsligheten.
Legalisering och avkriminalisering av droger leder också det till minskad brottslighet. Som med alkoholen och med cannabis. Om eget bruk och innehav för eget bruk avkriminaliserades i Sverige skulle brottsligheten minska kraftigt. Sådant har haft en minskande effekt även i andra länder.
Att USA utifrån kommande regimskifte skulle vara på väg att överge ”straffpolitiken” ställer jag mig mycket tveksam till. Med Triumph i förarsätet och med hans anhängare i republikanskt styrda delstater kan vi förvänta oss det omvända.
Trumph har redan deklarerat att han vill ha en större tillämpning av dödsstraffet. Biden, som tillämpat ett moratorium under sin ämbetstid, gav nåd för 37 av 40 federalt dödsdömda fångar, de 3 som är kvar lär knappast överleva Trumph. Under sin förra ämbetsperiod, när verkställandet av dödstraff i delstaterna var på en mycket låg nivå ö.a. p.g.a pandemin, skrev Trumph på 13 avrättningsordrar vilka samtliga verkställdes genom giftinjektion.
Förra året verkställdes 25 dödsdomar i USA vilket är den högsta siffran sedan 2018. Avrättningarnas anta minskade trendmässigt från ”peaken” 1999 med hela 98 verkställanden fram till 2016 då 20 domar verkställdes. En förklaring är att vissa stater övergivet dödsstraffet eller i praktiken lagt det vilande. En annan förklaring är svårigheten att få fram gifter till de dödliga injektionerna då läkemedelsindustrin vägrat sälja. Det har också visat sig att giftinjektionen alls inte är den humana, kliniska och enkla metod som påståtts. Avsevärda problem har förekommit i ett antal fall och några gånger har påbörjade avrättningar till och med fått avbrytas.
Det som oroar nu är att det verkar som att tillgången till gift delvis synes ha lösts. Omarbetade avrättningsprotokoll har tagits fram för att försöka komma tillrätta med ”praktiska” problem som uppkommit vid genomförandet. Till detta kommer att en ny bestialisk metod sett dagens ljus, en metod där en ansiktsmask sätts på den dömde varpå syret gradvis minskas och ersätts av kväve till den dömde avlider genom kvävning. Tre sådana avrättningar har genomförts i Alabama men fler stater har antagit metoden som sådan.
Oroande är också att fler stater, som inte tillämpat dödsstraffet på ett antal år, förra året återupptagit verkställandet. I Indiana genomfördes den första delstatliga avrättningen sedan 2009, i Utah genomfördes den första avrättningen sedan 2010, i South Carolina genomfördes de två första avrättningarna sedan 2011 och fler stater står på tur.
Under årets första 4 månader är 9 avrättningar planerade och det är högst sannolikt att de flesta kommer att verkställas.
Jag kan inte se något annat än att hårdare ”strafftider” väntar i USA med en president som bokstavligt tycks bekänna sig till principen ”öga-för-öga-tand-för-tand”.
De har under lång tid varit på väg att lämna den. Detta styrs i huvudsak av delstaterna och många i fängelse har lett till för stora kostnader för dem. Många delstater har sen länge styrt mot kortare straff (men samtidigt blivit mer positiva till dödsstraff). Legalisering och avkriminalisering av cannabis har också lett till minskat antal personer som döms til fängelse. Så det finns två motstridiga utvecklingslinjer. Liberalisering samtidigt som dödsstraff tycks ha blivit mer populärt.
Jag ifrågasätter inte den trend du beskriver, den gäller ju även verkställande av dödsstraff och utfärdandet av dödsdomar. Minskningen har skett sedan omkring år 2000. I runda tal var antalet fångar med dödsdom 3500 år 2000 medan det idag är av storleksordningen 2400 (vilket dock historiskt sett är en mycket hög siffra om vi jämför med tiden före den så kallade Furman v. Georgia domen, som 1972 satte tillfälligt stopp för verkställande). Antalet avrättningar har under perioden från år 2000 minskat med 75%.
Det jag pekar på är risken för att trenden nu vänder åt motsatt håll. Jag ser viljan att utfärda dödsdomar och viljan att verkställa dessa som ett mått på ”straffpolitiken” som helhet och dess inriktning mot hårdare straff. Det är inte min uppfattning att det över tid skulle finnas en motsatt trend mellan dödsstraff visavi hårda fängelsestraff.
Den tillträdande presidenten är en otvivelaktig förespråkare för hårdare straff och uppenbart också helt övertygad i tron på straffets avskräckande verkan. Att inte detta skulle ge avtryck förefaller för mig mindre sannolikt.
Förvisso ligger mycket av ”straffpolitiken” på delstatsnivå men ungefär hälften av delstaterna har republikanskt styre. Min farhåga är att dessa kommer att inspireras av den tillträdande presidenten som deklarerat att det bland hans första åtgärder kommer att finnas en instruktion till justitiedepartementet att driva på för en större tillämpning av dödsstraffet på federal nivå.