Dådet i Örebro och invandrarhatet. I samband med masskjutningen i Örebro var jag vid platsen för terrordådet på SFI/Komvux i Örebro. Jag blev omdirigerad av Polis och befann mig därför inte inne i byggnaden när dådet begicks, vilket några nära vänner gjorde. Jag har i efterhand talat med dem och, vilket ni säkert redan sett på tv, de berättar om två timmar av skräck, äckel och ångest inför dådet.
Någon berättar också om hur de fick nytta av en inrymningsövning personalen krävt i år och som genomfördes för tre veckor sedan. Så fort gärningsmannen började skjuta låste de lärare som genomgått utbildningen dörrarna, beordrade elever att barrikadera med bänkar, drog ned persiennerna och såg till att alla tog skydd i klassrummet. Precis då ryckte gärningsmannen i dörrhandtaget till ett barrikaderat klassrum men tog sig alltså inte in.
En annan berättar om kaoset där man sprang huller om buller för att ta sig ut, alltmedan glas- och träsplitter yrde och skjutna föll till marken. Några som försökte dra undan sina skjutna kamrater blev själva offer. Vittnesmålen om hur polisen slog in dörrarna och ledde ut elever och lärare på led genom bloddränkta korridorer är många och en minnesbild som kommer att finnas på näthinnan resten av livet.
Elever och lärare leddes blundande i rad med inneskor och tofflor ut genom korridorerna. En unken stank av blod och krut fick många att ändå förfärat att öppna ögonen. Det var inte bara sorg, utan också upprivenhet, förvirring och avsky som många kände när man inte visste riktigt vilka som mördats. Var det en vän? En släkting? En kollega? En skolkamrat?
Vilseledande uppgifter
Vi var också många som i samband med dådet försökte få uppgifter om omfattning och orsak. Dels för att polis och media i början gav vilseledande uppgifter, dels för att nättrollen ångade på för fullt om invandrares och (s)s skuld. Polisen gick nästan omedelbart ut med uppgiften att ”Allt tyder på att skjutningen inte har politiska motiv”. En uppgift som syntes vara förhastad, trots att man uppmanade till lugn.
Man talade om massmorden som en ”skolskjutning” vilket också Kristersson, kungen m fl fyllde i då vi ”skulle ta hand om våra barn”. De första uppgifter som läckte ut var från internationella media, där det skrevs om en vit man med efternamnet Andersson som gärningsman samt att han dödat elever och lärare selektivt med människor av utomeuropeiskt utseende som huvudmål. Vi var många här i Örebro som ville komma till klarhet.
Oro bland invandrare
Oron, förvirringen och skräcken bland invandrare är fortfarande förlamande, i synnerhet nu när man vet att offren till allra största delen är människor med ”utomnordiskt” utseende. Att politiker och en del media står långt ifrån den känslan gör ingen tryggare. I år har vi matats med, som Kristersson nyligen uttryckte det, att all skjutning är invandrarrelaterad. Ebba Busch som vid ”Påskupproret” här i Örebro menade att polisen skulle skjuta skarpt mot invandrare.
Ett repatrieringsbidrag för att flyktingar ska flytta ut ur landet, Sverigedemokraternas hets mot invandrare och dess svans, som även i det här fallet löpte amok på nätet. Minskad hemspråksundervisning, Liberalernas omtuggande att ”man ska lära sig svenska samtidigt som bidrag till SFI, Folkhögskolor, studieförbund m fl utbildningstillfällen dras ned. Flyktingar har blivit ett tacksamt villebråd i takt med den alltmer sluttande högerkantringen i landet och internationellt.
Andra attacker
Samtidigt minns vi snabbt attackerna på Utöya, Trollhättan, Klippan, Kode, Malmö, hur det efter Kent Ekeroths publicering av adresser till landets flyktingboenden följdes av mordbränningar. Hur järnrörsskandalens män uttryckte hat mot invandrare men nu åter välkomnas i SD, hur Åkesson och ledargarnityret sjöng nidvisor om mordet på Palme och hur Moderaterna på valmöten inför det val som skulle bli hans sista sparkade omkring på en Palmedocka på scenen.
Under lång tid har den alltmer radikaliserade högern öppet visat sitt förakt för arbetarrörelse och flyktingar. Som många uttrycker det…det var aldrig en fråga om, utan snarare när ett större attentat som det på Campus Risbergska i Örebro skulle inträffa.
Vad vet vi då hittills om motivet till terrordådet i Örebro?
Rickard Andersson har omsorgsfullt planerat slakten genom att, likt Breivik, packa ned de kläder han ska använda vid dådet. Likaså flera vapen och ammunition som packats i ett gitarrfodral.
Han bor på diametralt motsatt håll gentemot SFI-skolan och passerar på vägen dit så gott som samtliga stadens gymnasieskolor. Alltså var SFI/Komvux ett medvetet mål.
Andersson går in på en toalett och byter där om till typ militärkläder (Breivik bytte om till polis). Han tar fram och laddar vapnen, öppnar dörren och påbörjar massakern genom att gå genom korridorerna och skjuta de människor han finner på vägen.
Han skjuter inte alla han ser utan låter människor med nordiskt utseende passera. Allt medan han skriker ”Ni ska bort från Europa”.
Det var inte stoisk tystnad som behövde höras från statsledningen. Det var inte bara tomma fraser. Det var äkta sympati, det skulle vara ett löfte om att samla alla oroliga och förtvivlade (som moskéerna gjorde) för att diskutera vad som hänt, varför och vad vi kan göra åt det växande invandrarhatet.
Den uppgiften måste Arbetarrörelsen axla. Arbetarrörelsen måste samlas för att integrera och innesluta flyktingar i sina organisationer, sin verksamhet. Man måste visa att vi är systrar och bröder i det arbetet och uppmuntra till att ett sådant arbete bedrivs där människor lever. På arbetsplatser, i skolor, bostadsområden, föreningar o s v.
Christer Norlin
Tidigare publicerat i tidningen Internationalen. Ursprungligen en kommentar på Facebook skriven några dagar efter terrordådet..
PS. Vi vet nu att av tio dödade var 8 födda utomlands, 9 hade utländsk härkomst och 10 var mörka.
Läs mer:
- Polisen och terrordådet i Örebro
- Två terrordåd – helt olika hantering
- Ett högerextremt och rasistiskt våldsdåd ska också kallas det
- Masskjutningen i Örebro var ett högerextremt dåd
- Legalt jaktvapen använt vid terrordådet i Örebro
- Tidigare svenska masskjutningar och massmord
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det är förunderligt att det synes vara så viktigt att ”trosvisst”, då händelseförlopp och orsakssamband långt ifrån är klara, förklara att det ofattbart tragiska dådet var ett terrordåd, begånget av en ”hårdhudad” rasist, och inte en ”klassisk” skolskjutning, begången av en psykiskt sjuk trasig människa. Varför, med nuvarande kunskap, beslå en människa med politisk motiverad terrorism när det lika gärna kan handla om en människa behäftad med grav psykisk sjukdom?
I artikeln talas det om vilseledning från myndigheter och det är väl möjligt att det kan finnas inslag av detta. En god regel är dock att inte ”kasta sten i glashus”, något som artikelförfattaren knappast beaktat. Artikeln i sig är, är utifrån mitt förmenade, ett exempel på ovederhäftig argumentation genom att den bygger på att endast den ena ”sidan av myntet” beaktas medan den andra sidan totalt förbises. Dessutom är det tämligen uppenbart att artikelförfattarens kunskap om skolskjutningar lämnar en hel del övrigt att önska.
Låt oss relaterat till det sistnämnda betrakta argumentationen:
”Han bor på diametralt motsatt håll gentemot SFI-skolan och passerar på vägen dit så gott som samtliga stadens gymnasieskolor. Alltså var SFI/Komvux ett medvetet mål.”.
När det gäller skolskjutningar pekar en samlad forskning på att de som begår nämnda slag av handlingar gör det i en skola de har en relation till. Det handlar alltså inte på minsta sätt om att begå dådet i ”första bästa skola”. Det är nu bekräftat att gärningspersonen varit inskriven i den skola där dådet begicks.
Vidare är det fullt möjligt att dådet inriktats mot SFI-utbldningen men det är långt ifrån säkert. Den senaste veckan har det framkommit att en ansenlig del av mordoffren tillhört socialtjänsten som denna dag hållit utbildning på skolan. Det är i detta sammanhang belagt att gärningsmannen varit i konflikt med socialtjänsten.
Utifrån detta ser jag det som ovederhäftigt att dra några ”trosvissa” slutsatser. En grundprincip i vårt rättsystem är att bevis skall leda till att slutsatsen ”bortom allt rimligt tvivel” skall kunna dras. Så är näppeligen fallet utifrån den faktiska kunskap vi de facto har.
Även jämförelsen med Breivik är haltande och vittnar om en något bristande kunskap om massmordet på Utöya. Att Breivik bytte om till polis var en mycket utstuderad del i han djävulska plan att ta sig över till ön utan att väcka uppmärksamhet, det var helt enkelt en förklädnad. Gärningspersonen i Örebro bytte om när han kommit in i skolan, inte som en förklädnad för att ta sig in, skälet till ombytet kan vi enbart spekulera i.
Vidare är skillnaderna mot Breivik betydande. En viktig del i Breiviks djävulsplan var att sprida ett uttalat högerextremistisk budskap. Han spred en bild av sig själv iklädd en patetisk operettuniform och han publicerade ett ”manifest” (om än en hjälplig blandad brygd ihopkokad genom ”copy and paste” av diverse obskyra texter). Vidare kunde han beläggas med att ha rört sig i en högerextremistisk kontext på nätet även om den ”organisation” han påstod sig tillhöra icke var något annat än ett fantasifoster. Ingenting av nämnda företeelser har så långt framkommit om gärningsmannen i Örebro. Det är fullt möjligt att något av detta så småningom kommer att uppdagas men så länge vi inte vet blir slutsatser ovederhäftiga.
Slutligen, en annan skillnad mot Breivik består i att Breivik inte tog sitt eget liv vilket gärningspersonen i Örebro gjorde. Forskningen rörande skolskjutningar pekar otvetydigt på att de allra flesta gärningspersoner i dessa fall tar sitt liv. Detta förhållande är en av många faktorer som måste vägas in i det ”pussel” som nu läggs för att söka förstå det fruktansvärda som hände.
För undvikande av missförstånd drar jag inte någon slutsats av motivet för handlingen av det enkla skälet att kunskapsläget ännu är allt för bristfälligt. Det finns ingen som helst anledning att hasta det enda viktiga är att de slutsatser som så småningom kommer att dras är vederhäftiga.
Ropen ”ni ska ut från Europa” och att personer som såg ut som infödda svenskar lämnades i fred pekar ganska entydigt att det var fråga om ett hatbrott.
Utan att vara mer insatt än nån annan antar jag att det var fråga om en förvirrad och psykiskt sjuk man som hade utsett en syndabock för sina problem. Hade inte SD funnits där med sitt välpublicerade invandrarhat hade han kanske kunnat fixera sig på nån annan kategori, kanske kvinnor, men kanske utan att det hade gått till sådana extremer.
Psykotiska sjukdomstillstånd (vilket det mycket väl kan vara fråga om i detta fall) är oerhört komplexa och vad som är orsak och verkan är inte alldeles lätt att förstå. I grunden handlar det om personer som lever i det vi kan se som fiktiva verkligheter (behäftade med vanföreställningar, hallucinationer, etc. etc.) vilka de uppfattar som helt och hållet sanna. Följden är att dessa personer handlar utifrån en annan logik och en annan rationalitet.
I det ifrågavarande fallet, om det handlar om en person befinnande sig i ett gravt psykiskt sjukdomstillstånd, går det inte komma ifrån att vreden projicerats mot människor av utländskt ursprung. Om vreden varit direkt mot offrens utländska ursprung som sådant eller mot att gärningspersonen, som var i konflikt med socialtjänsten, på något sätt uppfattat sig särbehandlas i förhållande till människor av utländskt ursprung kan vi inte veta. Flera andra förklaringsmodeller därutöver är också möjliga.
Befann sig personen i ett gravt psykiskt sjukdomstillstånd resonerade densamme utifrån en annan logik och rationalitet jämfört med den som vi, som är förunnade att inte lida av ifrågavarande sjukdomstillstånd, resonerar utifrån. För mig innebär detta att vi måste vara mycket försiktiga med spekulationer.