Mer kött och mindre korv

Mer kött och mindre korv. Konsumtionsförändringar sedan 1960. I en tidigare artikel visade jag att konsumtionen av animalieprodukter i Sverige har minskat kraftigt, både som andel av konsumtionen och i kalorier per person. Inom kategorin animalieprodukter har konsumtionen också förändrats kraftigt. Kött utgjorde endast en tredjedel av animaliekonsumtionen 1960 men utgör nu knappt hälften. Konsumtionen av mjölk och smör har minskat dramatiskt, medan ostkonsumtionen har ökat kraftigt.

Köttkonsumtionen var 1960, 51 kg räknat på totalkonsumtion (se förklaring nedan) och fluktuerade mellan 51 och 65 kg fram till EU-inträdet, då den ökade kraftigt för att nå en topp kring 2013-2017 med cirka 88 kg per person. Därefter har den sjunkit och har legat kring 80 kg sedan 2020.

Tittar man på fördelningen mellan köttslagen är den mest uppseendeväckande trenden den kraftiga ökningen av fågelkött, vilket i princip betyder kyckling. Större delen av den ökade köttkonsumtionen handlar om kyckling. Från 1,5 kg 1960 (då jag var tre år) till 23 kg nu. De senaste årens minskade konsumtion handlar om gris och nötkött.

I övrigt kött ingår häst, får, vilt, ren och inälvor. Konsumtionen av hästkött har nästan upphört, det äts mindre inälvor och ren, däremot mer fårkött och vilt.

Köttkonsumtion

I de flesta rika länder har köttkonsumtionen minskat under lång tid. I Storbritannien var toppkonsumtionen redan 1980. Många resonerar om köttkonsumtionen i första hand i termer och förändringar i konsumentens val. Visst är det så att konsumenten väljer om hen vill äta kött eller inte, men det är också uppenbart att dessa val i väldigt stor utsträckning bestäms av ekonomiska förhållanden.

Både den kraftigt ökade köttkonsumtionen i samband med EU-inträdet och ökningen av kycklingkonsumtionen går lätt att förstå utifrån förändringar i prisbilden. Priset för kött sjönk kraftigt i samband med EU-inträdet, och allra mest för nötkött som ju är det köttslag som gick upp mest då.

Kyckling

När jag föddes i slutet på 1950-talet var kyckling lyxmat, både i Sverige och i andra länder. I USA talade man om Sunday chicken på liknande sätt som svenskar talade om söndagsstek. Genom den långt gångna industrialiseringen av kycklingen har priset på kyckling sjunkit kraftigt och det är det i särklass billigaste köttet.

Kyckling är också mör, enkel att krydda till vilken smak man vill och passar därför mycket bättre för färdigmatsindustrin och stressade konsumenter. Även i ett globalt sammanhang är det kyckling som står för det mesta av den ökade köttkonsumtionen, och kyckling är nu det mest konsumerade köttet.

Mindre korv

I takt med att kött blivit billigare har också konsumtionen av helt kött ökat på korvarnas bekostnad som synes av denna graf.

Tabellen ovan är beräknad utifrån Jordbruksverkets data för direktkonsumtion och är därför betydligt lägre än värdena ovan som bygger på totalkonsumtion. Låter det krångligt? Ja det är litet krångligt, men beror helt enkelt på att det finns olika punkter mellan slakteriet och konsumentens mun man kan mäta på. Denna tabell från Jordbruksverket beskriver på ett föredömligt sätt de olika stadierna från hage till mage.

Trots att det är en utmärkt graf, har den brister eftersom den försöker ge en samlad bild för ”rött kött”. Förhållandet mellan levandevikt och slaktad vikt skiljer sig mycket åt mellan gris och nöt och förhållandet mellan slaktvikt och vad som faktiskt äts och vad som skulle kunna ätas också skiljer sig åt mellan gris och nöt. När jag gjorde en rapport om foderanvändningen i svensk produktion av kött, ägg och ost åt WWF fick jag fram dessa värden.

Data från Jordbruksverket

All data, om inget annat uppges, kommer från Jordbruksverkets statistikdatabas. Där kan man köra data på ’totalkonsumtion” och ’direktkonsumtion’. Data för direktkonsumtion har fler poster eftersom det handlar om beredda livsmedel i den form de når konsumenten medan data för totalkonsumtion är den råvara som går åt för att bereda livsmedlen. Det innefattar då svinn och biprodukter i beredningsledet.

Eller som Jordbruksverket uttrycker det: ”Med direktkonsumtion avses de totala leveranserna av livsmedel från producenter till privathushåll och storkök samt producenternas hemmaförbrukning. Med totalkonsumtion avses den totala åtgången av olika råvaror för humankonsumtion.” Det har fördelar och nackdelar med de två olika sätten. Men för att få fram de stora dragen är totalkonsumtionen mer relevant.

Man kan säga att det baserar sig på råvaror som går in i Dafgårds fabrik, men direktkonsumtionen mer handlar om det som kommer ut. Men det som kommer ut är blandade produkter där en pizza har mjöl, tomat, ost, för det mesta något kött och ett otal andra ingredienser. I tabellerna för direktkonsumtion ligger pizza i samma kategori som bullar.

Gunnar Rundgren

Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden.

Den förändrade Gallus gallus

Hönan har delats upp i två linjer på ett ännu mer dramatiskt sätt än kon, eftersom den industriella logiken skiljer sig mycket åt mellan produktion av kycklingkött och produktion av ägg. På bara ett halvt århundrade har man skapat två helt olika kycklingar med olika användningsområden och helt olika ”effektivitet”.

En typisk äggläggande höna (värphöna) behöver 1,99 kilo foder för att producera ett kilo ägg, medan en höna av broilerras behöver 5,22 kilo foder för samma mängd ägg. Men broilerkycklingarna är helt överlägsna i att omvandla foder till kött. De når en levandevikt på 2,2 kilo på 40 dagar, medan en kyckling av värphönsras tar 98 dagar på sig att nå 1,8 kilo.

Värphönskycklingen behöver också mer än dubbelt så mycket foder per kilo producerat kött. Genom avel har man alltså skapat två helt skilda raser, som är supereffektiva för sina ändamål, men båda är tyvärr mycket mindre effektiva än sina förfäder i rollen levande höna.” (utdrag ur min bok Den stora ätstörningen).

Läs också:

• Mindre mjölk – mer läsk