Jairus Banaji och global marxism

Jairus Banaji

Jairus Banaji och global marxism. Den tredje texten i antologin ”Samtida marxistisk teori” handlar om indiern Jairus Banaji och är skriven av Mikael Omstedt. Banajis huvudtes tycks vara att en inte ska förenkla historien för att passa in i en teoretisk modell. Särskilt kritiserar han Marx tendens att se Europa som en modell för kapitalismens allmängiltiga utveckling. Omstedt kallar hans ståndpunkt för global marxism. Så långt hänger jag med.

Banaji skiljer på två möjliga perspektiv. Enligt det första spreds kapitalismen genom global handel till landsbygden i syd likväl som till städerna i nord, och tredje världens agrara underutveckling och fattigdom var en direkt effekt av Europas industriella utveckling och rikedom. Det låter som om detta perspektiv är ganska likt beroendeskolans.

Enligt det andra perspektivet, som är Banajis eget, var Syds fattigdom inte nödvändigtvis resultatet av kapitalistisk utsugning, eftersom kapitalismen där behövde samexistera med en hel rad förkapitalistiska arbetsrelationer som slaveri, livegenskap och småskalig varuproduktion. Banaji vill också beskriva kapitalismen som något mer komplext än enbart lönearbete. Och han kritiserar uppfattningen att varje samhälle oundvikligen återupprepar det mest avancerade samhällets utvecklingsbana. Kapitalets globalisering kan inte fångas av en abstrakt modell, utan kräver en analys av konkreta historiska situationer.

Jag är med Banaji också i detta.

Kapitalets ursprung

Jag citerar:

Snarare än att finna kapitalets ursprung enbart i Europa…skildrar han hur inhemskt handelskapital i Asien och Nordafrika stundtals utkonkurrerade europiska handelsmän i viktiga marknader. Vid andra tillfällen – som i Indien – var det inhemska kapitalet högst medskyldigt till kolonialismens plundringar…För Banaji var det globala Syd inte enbart ett offer för europeisk kapitalism, utan gav upphov till många av de kapitalistiska tekniker som Europa enbart anpassade för egen vinning. Den muslimska världen, till exempel, präglades av en sofistikerad handelskapitalism som aldrig utvecklades i en mer industriell riktning, då dess handelsmän misslyckades med att underordna statens våldsmonopol för att passa sina intressen.

Bra tycker jag. Men jag saknar Rosa Luxemburg som en föregångare till Banaji. Hon kritiserade ju Marx för att i grunden behandla kapitalismen som ett slutet system, som skulle gå under först i de mest avancerade staterna på grund av sina egna interna motsättningar. Men enligt Rosa överlever kapitalismen så länge den har en mer outvecklad icke-kapitalistisk omvärld som den kan pysa ut sitt överskottskapital till och hyra in en mer lågavlönad arbetskraft från. Slutsatsen för henne blev att socialism i ett land var en omöjlighet. Men det som hände i Ryssland 1917 tycktes visa att hon hade ”fel i den nationella frågan” som det stod i den östtyska läroboken i politisk ekonomi. Men när Sovjet föll fick hon ändå i längden rätt.

Johan Lönnroth

Ursprungligen publicerat på Facebook och internat i SP.

Läs också:

• Jairus Banaji’s Work Has Transformed Our Understanding of the Origins of Capitalism

Läs mer:

• Marxistisk kulturgärning
• Samir Amin och beroendeskolan
• Kevin B. Anderson och International Marxist-Humanist Organization
• Martha Campbell och Marx
• Brett Christopher och nyliberalism
• Terry Eagleton och frihetlig socialism
• David Harvey och nyliberalism
• Antonio Negri, Michael Hardt och multituden
• Immanuel Wallerstein