Samir Amin och beroendeskolan

Samir Amin och beroendeskolan. Har läst Samtida marxistisk teori (Daidalos 2025) som har Evelina Johansson Wilén, Lotte Schack, Carl Wilén och Johan Örestig Kling som redaktörer. Jag tänkte något kommentera några av texterna. Jag tar inte upp alla. Vilket inte betyder att de jag utelämnat är ointressanta. Bara att jag har lite att tillföra. Jag börjar med inledningen som jag antar är författad av redaktörerna. Jag citerar den sista meningen:

Marxistisk teori utan organisering för en annan värld är tom; organisering för en annan värld utan marxistisk teori är blind. Vår yttersta förhoppning med den här boken är att den ska kunna hjälpa alla oss som inte anser att kapitalismen utgör historiens slut med att åstadkomma en dynamisk enhet mellan teori och organisering.

I detta instämmer jag helhjärtat.

Samir Amin

Samir Amin. Okänd fotograf.

Den första texten i boken är skriven av John Hörnquist och handlar om Samir Amin. Jag citerar:

Hans mål var att förklara varför kapitalismen fungerade på olika sätt i olika delar av världen, och inte bara kännetecknades av växande klyftor mellan klasser, som Marx förutsett, utan även mellan Nord och Syd respektive Öst, det vill säga mellan kapitalismens centrum och periferier…Samtidigt gjorde Nords kontroll över globala finansflöden och banker, och över Internationella valutafonden och Världsbanken, att allt större värden direkt kunde överföras från Syd och Öst till Nord, i form av skuldavbetalningar, höga räntor, privatiseringar och ofördelaktiga handelsavtal.

Amin hade kanske inte riktigt lika mycket fel som de mer utpräglade beroendeteoretikerna, men nästan. Som Branko Milanovic och andra har visat har den globala inkomstfördelningen de senaste 45 åren för första gången sedan den industriella revolutionen på 1800-talet blivit något jämnare. Det beror på att en mellanstatlig utjämning med en stark inkomstökning i Kina, Indien och andra stater i det globala Syd och en nedgång för Europa och Nordamerika varit så kraftfull att den överträffat de samlade ökade klassklyftorna inom nästan alla nationalstater.

Enligt Amin borde de underutvecklade länderna ”avlänka” sig från världsmarknaden och utforma sina ekonomiska relationer till utlandet, så att de utgick från landets egna – inte centrums – utvecklingsbehov. Detta var ju också beroendeskolans tes. Men alla de stater som enligt denna lära försökte satsa på en slags nationell planhushållning med statliga företag som skulle minska behovet av import – sovjetekonomerna kallade det för icke-kapitalistisk utveckling – misslyckades i grunden. Medan de som satsade på världsmarknaden med Kina i spetsen växte så det knakade.

• Han hjälpte vänstern förstå globaliseringen

Global vänstersamverkan

Men allt hos Amin är inte fel. Den framväxande multipolära världsordningen såg han som positiv, då den undergrävde Västs imperialism och dominans. Amin ville ha en global vänstersamverkan för att samordna kampen, bygga en fredligare, förhandlad världsordning och motverka den militariserade imperialismen. Amin verkade de sista decennierna av sitt liv ständigt för sådan global organisering och för upprättandet av en ny international med bas i Syd. Han dog 2018 och hann uppleva de växande ambitionerna i BRICS-länderna att skapa en motkraft till Väst. Men frågan är hur han skulle sett på det ryska anfallet på Ukraina eller på kinesernas aggressioner mot Vietnam och Filippinerna i Sydkinesiska havet.

Den europeiska vänstern bör enligt min mening satsa på ett demokratiserat EU och en global demokratisk ordning och ett första steg mot en sådan genom en parlamentarisk församling i FN. Som jag i all möjlig falsk blygsamhet försöker visa i kapitel tre i Planen, marknaden, demokratin, revolutionen och socialismen (Atremi förlag 2024, inkomsterna går till Internationalens stödfond).

Johan Lönnroth

Tidigare publicerat på Facebook och internt i SP.

Läs mer:

• Han hjälpte vänstern förstå globaliseringen

Läs också:

• Marxistisk kulturgärning
• Kevn B. Anderson och International Marxist-Humanist Organization
• Jairus Banaji och global marxism
• Martha Campbell och Marx
• Brett Christophers och nyliberalism
• Terry Eagleton och frihetlig socialism
• David Harvey och nyliberalism
• Antonio Negri, Michael Hardt och multituden
• Immanuel Wallerstein