Vi måste inte hålla med alla som gör uppror. Jag tycker det är rätt att göra upprop mot förtryckare, diktatorer, ockupanter, erövrare, maktfullkomlighet, övergrepp och mycket annat. Det finns många skäl till att folk vill göra uppror och det är kanske inte alltid jag håller med. Det finns också mängder med åsikter bland de som gör uppror om hur samhället ska se ut i framtiden.
Vietnam
Vietnams folk gjorde rätt i att kräva frihet, jaga bort kolonialmakten Frankrike och besegra den nya ockupanten USA. Självklart stödde jag FNL:s kamp mot USA men samtidigt stödde jag inte FNL. Jag stödde upproret och kampen men inte nödvändigtvis allt de gjorde. Jag stöder inte heller det samhällskick de idag har i Vietnam.
Iran
Det var rätt av Irans folk att gör uppror mot shahen och störta monarkin. Det betyder inte att jag nånsin stött den religiösa regimen i Iran. Att göra uppror mot det nuvarande religiösa styret i Iran är självklart också rätt. Och det går att vara positiv till alla gruppers rätt att göra uppror. Det betyder dock inte att jag kan tänka mig att ge stöd till grupper som kräver monarkin tillbaka. Jag stöder inte dem. Men jag stöder deras rätt att göra uppror och deras kamp mot diktaturen.
Palestina
Självklart är det rätt av palestinierna att kämpa mot ockupations- och kolonialmakten Israel. Det är självklart rätt att bekämpa apartheid och förtryck. Den rätten gäller förstås alla, religiösa reaktionärer som Hamas, borgerliga högergrupper som Fatah, radikala vänstergrupper som PFLP med flera. De har alla rätt att göra uppror. Det betyder inte att jag stöder de namngivna grupperna eller att jag stöder alla de metoder använder eller de aktioner genomfört och genomför. Men jag stöder upproret och kampen i sig liksom rätten att göra uppror.
Ukraina
Och lika självklart är det att Ukraina har rätten att försvara sig mot Rysslands angreppskrig. Det är dessutom självklart att vi ska ge stöd till den kampen även om vi inte stöder regeringen i Ukraina och de parter som står bakom denna regering. Men deras kamp och motstånd är förstås något som ska ges stöd.
Alla har rätt att göra uppror
Det finns många människor som inte förstår de distinktioner jag här drar upp. En del vänsterfolk fördömer personer som kämpar mot förtryck och diktatur bara för att de inte har rätt åsikt. En del vägrar förstå att även grupper som utför horribla aktioner har rätt att göra uppror och kräva ett slut på kolonialism och ockupation. Bara för att en person gör fel så innebär det inte att den måste ha fel. Det kan den förstås men även personer som har rätt gör fel. Uppror och kamp handlar inte om att få eller alltid göra rätt, det handlar om diktaturen, ockupationen och förtrycket förkastas. Och rätten att göra det tillfaller alla. Inte bara sådana som vi håller med. Inte bara sådana som alltid gör allting rätt.
Det gäller Palestina, det gäller Iran igår och idag, det gäller i Venezuela, i Nicaragua och i USA. Men självklart kommer jag inte att ge stöd till all kamp och alla typer av uppror. Kamp och våldsamt uppror mot demokratiska regeringar eller kamp för fascism eller diktatur skulle jag aldrig ge stöd. Samtidigt har även fascister, monarkister och andra rätt att göra uppror och kämpa mot diktaturer, förtryckare, ockupanter och angripare. Detta även om de sen kommer att införa exakt samma styre igen. Jag skulle därför aldrig ge sådan grupper stöd utan skulle bekämpa även dem i den nya situationen.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det blir lite enkelspårigt – rättshaveristiskt, om man så vill – att bara tala om ”rätt”. Även konsekvenser måste räknas in.
Exempelvis är det rätt banalt att våldsamma uppror i nio fall av tio gynnar den man gör uppror mot, eftersom staten nästan alltid har större våldskapital än någon oppositionell grupp kan mobilisera. ”Den arabiska våren” är ett gott exempel – resultatet blev att någon mer effektiv förtryckare ersatte den som upproret lyckades få bort.
Samma sak med Ukraina. I april 2022 var Ukraina och Ryssland ense om att Ukraina skulle dra tillbaka sin Natoansökan och Ryssland skulle dra tillbaka sin militär. Något som om det genomförts hade varit oändligt mycket bättre än det som faktiskt inträffade. Även om Ukraina formellt sett hade avstått från sin ”rätt” att gå med i en destruktiv militärpakt. Tyvärr la Nato in sitt veto uppbackat med ekonomiska påtryckningar, så vi fick det nuvarande blodbadet istället.
I en annan kommentarspost hävdar jag att det finns tre saker att ta hänsyn till i en handlingssituation – regler, konsekvenser och ansvar. Man måste kompromissa mellan alla.
Upproret i Vietnam ledde till ett extremt våldsamt krig. Det hade kunnat lösas genom samma uppgörelse som i Korea. Men vietnameserna ville inte det. Resultatet blev en diktatur. I Korea blev resultatet två diktaturer. Med tiden (och efter en mängd uppror och protester) har den ena förvandlats till en demokrati.
Om den arabiska våren har du helt fel. I Egypten kanske det blev en mer effektiv förtryckare. I flertalet andra länder blev det inte så. I Tunisien som alltid haft fungerande val och en delvis fungerande demokrati blev det först en förbättring, sen gick det tillbaks till det gamla. I Libyen blev det kaos. I Syrien blev det lite senare uppror och inbördeskrig som ledde till att en mindre effektiv diktatur ersatte den gamla. Landet blev också uppdelat. I Marocko och Algeriet hände i princip ingenting. Övriga arabländer berördes inte av arabiska våren.
När det gäller Ukraina var det ingen som tvingade Ukraina till nåt vad jag vet. NATO hade eller har naturligtvis inget veto. Men en åsikt hade de säkert. Det hade säkert också EU och USA. Och det var snarare Rysslands imperialistiska intressen som ledde till kriget. Det fanns inget som tvingade dem att angripa Ukraina. Inte ens en NATO-anslutning ger dem rätt att angripa. Oavsett hur inringade de kände sig. Ingen hade angripit dem. Men utvecklingen tyder på att en NATO-anslutning hade varit bättre för Ukraina. Då hade Ryssland troligen inte angripit dem. Dessutom vet vi att det inte går att lita på vad Putin säger. Precis som en viss orange diktator ljuger han hela tiden. Men det spelar ingen roll hur vi ser på detta.
Vad som är bättre på sikt vet vi inte heller. En koreansk lösning eller en vietnamesisk. Ukrainarna vill ha en vietnamesisk lösning och förhoppningsvis slutar det med att Ukraina förblir en demokrati.
Det är ukrainarna som väljer vad de vill ha. Inte vi. Vi kan tycka saker. Men det är inte vi som bestämmer. Det gör ukrainarna. Och oavsett hur vi ser på anledningen till att kriget bröt ut så är enda alternativet idag att ge stöd till Ukraina. De bestämmer själva vad de vill ha för stöd. De som vill ge dem stöd bestämmer själva vad de vill ge för stöd. Men rimligt är ju att lyssna på Ukraina och ge dem det stöd de vill ha.
Om ditt slutstycke håller jag med. Men det berör bara de som är inblandade i konflikten. Inte oss andra som bara behöver tänka på vad som är rätt och riktigt. Det är inte vi andra som ska avgöra vad nationer i krig eller parter i ett inbördeskrig ska göra. Vi ska bara ge stöd till det som vi tycker är rätt och vi ska också acceptera de uppgörelser de gör med varandra även om vi kanske tycker de är fel. Vi behöver dessutom inte stödja den lösning det blir eller någon av de länder eller parter som gjort upp och skapat en för dem acceptabel lösning.