Agmall Sarwari tror för väl om polisen. Detta i en artikel i ETC. Han tror att poliserna som ljög om Risbergska i Örebro inte skulle ljugit om skjutningen inträffat i ett vitt område på en vit skola. Agmall Sarwari tror att vita människor skulle avslöjat lögnerna lättare och snabbare:
Låt oss vara ärliga: hade skotten avfyrats i ett helvitt, resursstarkt villaområde skulle polisens narrativ inte överlevt det första dygnet. Där besitter föräldrar det juridiska och kulturella kapital som krävs för att syna en myndighetslögn. Mediernas granskning hade varit skoningslös från dag ett.
Han har fel. För vi vet att de ljuger även i sådana lägen. De som sköts i Göteborg 2001 var alla vita och vänster. De som sköt var polisen vilket skiljer händelsen från det som hände i Örebro där det var en psykiskt instabil högerextrem man som sköt. Polisen ljög om sitt agerande i Örebro och de ljög om sitt agerande i Göteborg. Medierna ljög också och gick helt på polisens linje. De svenska mediernas agerande var lika uselt som kring Gaza och skjutningen av vita personer i Minneapolis. Både i Örebro och i Göteborg.
De ljög om orsakerna till skjutningen i Örebro och de ljög om orsakerna till deras skottlossning i Göteborg. Allt i samma syfte. Att skydda de sitt eget rykte, sin egen grupp. Att få polisen att framstå som bättre än vad de är.
Polisen är sämre än vad folk tror
Men polisen är sämre än vad de flesta tror. De är sämre än vad Agmall Sarwari tror. För även om det är vita som skjuts så ljuger polisen om de gjort nåt fel. Men de ljuger kanske mer om det är personer med utländsk bakgrund som skjutits och om det är polisen själva som skjutit. Kanske hade polisen ljugit mindre om en invandrare skjutit vita och mer om de själva skjutit invandrare. Men ljugit hade gjort. För att skydda sig själva, Den egna gruppen.
Deg tog oss flera år att vända berättelsen om Göteborg 2001. Att visa att våldet i huvudsak berodde på polisen. Att polisen ljög om vad som hände. En majoritet av de som utsatts för polisens våld och övergrepp var nästan alla vita. Ändå var det nästan hopplöst att vända bilden av vad som hände. Faktum är att det verkar kunna gå fortare att vända och nyansera bilden av händelserna på Risbergska än vad det gällde händelserna i Göteborg 2001.
Agmall Sarwari tror för väl om polisen i Sverige. Han tror de är bättre än de är. Han tror att de är rasister. Det är många poliser. Men det är inte det typiska. Det typiska är att de alltid tycker att de gör rätt. Oavsett vem som drabbas av deras felaktiga handlande. Och de är alltid servila och undergivna när det gäller överklassen. Men aggressiva mot arbetarklassen. Oavsett om den är vit eller mörk. Men mot de som inte är vita är de ofta även rasistiska.
Skjutningen på Risbergska var ett högerextremt terroristdåd. Ingen tvekan om det. Terroristen var ute efter att skjuta invandrare just för att de är invandrare. Polisen förnekar det. Men det är sanningen.
Läs mer:
- Campus Risbergska – polisen skötte sig bra men långsamt
- Terrorattacken på Risbergska var ett rasistdåd
- Polisens inställning till Örebrodådet är obegriplig
- Dådet i Örebro och invandrarhatet
- Polisen och terrordådet i Örebro
- Två terrordåd – helt olika hantering
- Rasistiska polisrazzior på Södermalm
- Sveriges usla medier
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
En gammal arbetskamrat till mig (00-talet) som var gift med en polis och umgicks i poliskretsar i Stockholm menade att det där fanns två partier – ett demokratiskt som ansåg att protestyttringar hade samma rätt att finnas som fotbollsmatcher, och samma rätt till polisskydd, och ett fascistiskt, som ansåg att allt som stack upp skulle slås ner.
Om det blev våld eller inte berodde på från vilket parti polisbefälet kom just där. Men sen när det var klart tog kollegialiteten vid och allt förklarades ha skett på rätt sätt.
Men kollegialitet finns ju i alla byråkratier och inom alla företag. Fast den är kanske värre inom polisen än på många andra ställen.
Jag håller i stort sett med om den bilden. Göteborgspolisen domineras av de förstnämnda demokratiska gruppen (framfröallt efter Göteborg 2001). Polisen i Stockholm, polisområde Mitt och polisområde öst av den senare. Skåne dominerades tidigare av den sistnämnda gruppen men sen ledningen byttes ut, till stor del till poliser skolade i västra Sverige, tog den demokratiska gruppen över. Men kollegialiteten tar alltid över när saker och ting ska förklaras.