Tankesmedjan Katalys har gjort en rapport om anställda som ägare som kort och gott kallas Ekonomisk demokrati. De utgår från en problembeskrivning som lyder:
Sverige är en politisk demokrati, men inte en ekonomisk. Till skillnad från medborgarna i stat, region och kommun saknar de anställda i företagen rätt att rösta fram sitt styre. Detta är inte bara ett demokratiskt bekymmer, systemet leder också till tre akuta problem i svensk ekonomi: ekonomisk ojämlikhet, ohälsa till följd av dålig arbetsmiljö samt ägarfrånvaro i många företag.
Därefter föreslår de en lösning som kortfattat beskrivs som:
Genom att anställda görs till ägare i sina företag skapas en mer demokratisk ekonomi. I personalägda företag har de anställda rätt att rösta fram sin styrelse. Sådana företag minskar dessutom löneskillnader och sprider kapitalinkomster mer jämlikt. De ökar arbetstillfredsställelsen och därmed folkhälsan. Och att ägarskifta till personalen ger inte bara småföretagare som står inför ett generationsskifte en attraktiv köpare, det ger också de svenska storbolagen en stabil och engagerad ägargrupp.
Detta menar de kan genomföras genom att se över lagstiftningen:
För att öka antalet personalägda företag föreslås en bolagsrättslig översyn i syfte att underlätta personalförvärv, statliga lån och garantier för de anställda vid sådana överlåtelser, skattefördelar vid försäljning av aktier till personal, etablering av ägarskifteskontor för rådgivning och stöd samt ytterligare nio konkreta politiska reformer för en framtid där Sverige inte bara är en politisk utan även en ekonomisk demokrati.
Allt detta låter rimligt och vettigt.
Rapporten bortser från många personalägda företag
Men basen för resonemangen i rapporten är problematisk då de helt borster från de största personalägda företagen i Sverige. Exempelvis Handelsbanken där personalen tillsammans med familjen Lundberg är största delägare. Personalen äger 8,2% av aktierna genom personalstiftelsen Oktogonen och andra stiftelser som också kontrolleras av anställda i banken äger 3,2% av aktierna. Totalt 11,4%. Familjen Lundberg äger 4,6% genom Lundbergföretagen och AB Industrivärden äger 11,7%. I Industrivärden har Lundbergföretagen 26,2% av antalet röster och ytterligare 3,6% genom personliga aktieinnehav. Stiftelser kontrollerade av personalen i banken har 6,5% av rösterna. Svenska Handelsbanken AB har cirka 11 700. anställda.
Andra stora personalägda företag är White Arkitekter AB som till 78% ägas av personalen (430 personer). 102 personer äger tillsammans över 50%. Även Tengbomgruppen AB med 350 anställda ägs av personalen. I alla fall av en del av personalen då cirka 50 stycken är ägare av företaget.
Många advokatbyråer, all fiskeriföretag. många finansbolag, många konsultbolaf, IT-bolag, dataspelsföretag med mera ägs av de anställda. Det är betydligt vanligare med personalägda företag än vad det framstår i Katalys rapport. Och det finns en hel del personalägda företag som har fler än 10 anställda.
De största av de personalägda företag Katalys nämner är skol- och behandlingskoncernen Magelungen Utveckling med cirka 300 anställda och it-bolaget Tjeders Industri med cirka 35 anställda.
Exempel från andra länder
Många andra länder har en lagstiftning som gör det enkelt att starta och driva peronalägda företag. Rapporten från Katalays går igenom exempel från USA, Italien och Storbritannien och nämner Spanien, Frankrike och Portugal.
Sen kommer de med konkreta förslag om hur lagstiftningen i Sverige kan anpassas så att det blir lättare att skapa och driva personalägda företag i Sverige:
1. Bolagsrätt: Gör med inspiration av ESOP-modellen en översyn av aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) och närliggande associationsrättsliga lagar, och genomför de förändringar som krävs för att underlätta för personalen att förvärva företaget där de arbetar genom aktieköp. Det bör bland annat bli tillåtet för ett företag att självt låna ut förvärvskapital till personalen eller ställa säkerhet när personalen lånar förvärvskapital av en extern part.
2. Statliga lån och garantier: Erbjud fördelaktiga statliga lån och kreditgarantier till personalen vid företagsförvärv. Dessa kan tillhandahållas av exempelvis SBAB, Almi, Tillväxtverket eller en nyinstiftad statlig investeringsbank.
3. Pensionsfonder som investerare: Ge AP-fonderna i uppdrag att tillhandahålla lån till personalen vid företagsförvärv.
4. Förskott på a-kassa: Gör det möjligt för personalen i ett nedläggningshotat företag att i vissa fall få ett förskott på sin arbetslöshetsersättning i syfte att ta över verksamheten och starta om den i ett nytt bolag
5. Skatter: Sänk vinstskatten på försäljning av aktier där ägaren säljer en betydande andel av företaget till personalen. Skatten bör vara särskilt låg när syftet är att genomföra ett fullskaligt ägarskifte till personalen. Avsättningar från företaget till personalen som används för att amortera på förvärvslånet ska vara skattebefriade och avdragsgilla. Dessutom bör anställda beskattas i inkomstslaget kapital snarare än lön vid framtida utdelningar.
6. Ägarskifteskontor: Etablera ett antal regionala kontor som ger råd och hjälp vid personalförvärv av företag. Dessa kontor bör ha till uppgift att dels kartlägga och kontakta företagare som står inför ett troligt ägarskifte och informera dem om möjligheten att sälja företaget till personalen, dels ge praktisk vägledning vid själva ägarskiftet.
7. Utbildning: Genomför kunskapshöjande insatser om personalägda företag och ägarskiften till de anställda samt verka för att utbildningar inom ekonomi och företagande inkluderar undervisning om ekonomisk demokrati och personalägande.
8. Offentlig upphandling: Verka för att kommuner och andra myndigheter inte bara får ställa utan också ställer demokratikrav på de anbudsgivande företagen vid offentliga upphandlingar, såsom att personalen ska äga en betydande andel av företaget.
9. Villkorade statliga subventioner: Tillse att staten ställer krav som gör att endast företag med en betydande andel personalägande kan ta del av vissa slags statsstöd, såsom innovationsbidrag, exportstöd, räddningspaket och industripolitiska satsningar.
10. Vinster i välfärden: Om vinster i välfärden förbjuds eller regleras, ge de nuvarande ägarna av de vinstdrivande företagen möjligheten att sälja sina aktier till staten, alternativt byta dem mot ett statligt skuldebrev med skälig ränta och en löptid på exempelvis 10–15 år. Låt sedan de inlösta aktierna överföras successivt till en företagsspecifik personalfond, vars styrelse väljs av de anställda på den berörda, numera icke-vinstdrivande, verksamheten.
Dessa tio reformer är ämnade att underlätta ägarskiften av företag till personalen. Vissa kanske anser att politiken bör vara ännu mer offensiv och ställa ovillkorade krav på företag att ägarskifta till personalen. För dem vill vi avslutningsvis presentera följande tre reformförslag:
11. Förköpsrätt för anställda: Kräv att personalen ska ha rätt att förvärva bolaget till marknadspris innan det erbjuds till externa köpare eller avvecklas.
12. Aktieåterköp: Kräv att börsnoterade företag, vid återköp av egna aktier, avsätter en bestämd andel av de återköpta aktierna till en personalfond.
13. Obligatorisk avsättning: Kräv att bolag över en viss storlek (till exempel 250 anställda) årligen emitterar någon procent av sina aktier till personalen.
Så förutom att kunskapen om existerande personalägda företag i Sverige är grund hos de som skrivit rapporten hos Katalys är det en bra rapport med vettiga förslag så som jag uppfattar det.
Läs mer:
- Personalstyrt men inte personalägt – Qamcom
- Fiskeriföretagen i Sverige – personalägda företag
- Demokratiskt ägda företag – personalägda företag
- Handelsbanken – Sveriges största personalägda företag
- Personalägt företag nu största telekombolag
- Svenska fiskeriföretag ägs av de anställda
- Makten över produktionen – socialism byggs från botten
- Låt arbetarna ta över industrin
- Storskaligt fiske, lika lön och kollektivt ägande?
- En socialistisk politik för ekonomisk demokrati, makt och ägande
- Arbetarmakt före Statsmakt
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Bo Rothstein, som har skrivit en av böckerna i serien, påpekar i en artikel nånstans att det borde vara sällsynt lätt att genomföra såna här förändringar nu, eftersom sen så stor del av företagen nu ägs av aktiefonder utan något som helst intresse för att styra företagen i fråga eller ens kunskap att göra det.
Dock påpekar han också, i boken, att det är en egendomlighet att även de som vill ha företag som styrs av de anställda förutsätter att makt bara kan komma från kapital och inte från arbete och kunskap. Alltså funderar dom över hur kapital ska kunna föras över, istället för att fundera över hur arbete och kunskap ska kunna manifesteras i makt.
Rent teoretiskt skulle ju VD och styrelse kunna tillsättas av de anställda istället för av aktieägarna. Rent teoretiskt skulle ju, som Rothstein påpekar, arbetet kunna hyra kapital istället för att kapitalet hyr arbete.
Det är inte bara en fråga om jämlikhet och rättvisa utan faktiskt också en fråga om effektivitet. Kooperativa företag går faktiskt lite bättre än aktiebolagsdrivna, i genomsnitt i Europa (vilket jag antar att Katalys för fram). Det är ju dom som arbetar som har kunskapen och det potentiella intresset, inte de aktiefonder som äger det mesta men inte alltid vet vad dom äger, eller i alla fall inte vad de företagen gör. Dvs är okunniga amatörer.
Det är ovanligt i Sverige att aktiefonder dominerar ägandet. Rothstein har fel på den punkten. I Sverige är det finansklaner som dominerar ägandet i de allra flesta företag. Wallenberg, Ax:son Johnson, Olsson, Persson, Bennet, Bonniers, Söderberg, af Jochnik, Rausing, Kamprad, Lundberg osv.
Helt fel ute är nog inte Rothstein, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (den största av familjestiftelserna) förfogar över ett kapital på dryga 300 miljarder kronor medan KPA Pension förfogar över 350 miljarder kronor. AP7, som hanterar premiepensionsparandet, besitter ett kapital på mer än 1 500 miljarder kronor. Så nog är väl också aktiefonder en substantiell spelare …
Wallenbergsfonden är familjen Wallenberg. De är så de utövar sin makt. Det är ingen fond som låter bli att utöva makt. Den är till för att förvalta familjens makt.
KPA liksom de flesta försäkringsbolag och pensionskassor placerar sina pengar i privateequityfonder som förvaltas av EQ (ägt av familjen Wallenberg), Altor (Harald Mix), Nordic Capital (huvdsakligen ägt av anställda) och andra så kallade riskkapitalbolag. Dessa bolag använder sin makt och ögar de flesta av de bolag de investerat i till 100%. De placerar ytterst sällan i aktier själva.
Rothstein har fel.
Var påstår jag att Wallenbergstiftelserna skulle vara en fond? Här missuppfattar du fullständigt. Hela syftet med denna min jämförelse är påvisandet av att en de större pensionsfonderna, KPA – förvaltande offentliganställdas tjänstepensioner – besitter ett kapital som är större än den största Wallenbergstiftelsens. Detta är och förblir ett obestridligt faktum.
Sedan är det en ANNAN FRÅGA hur pensionsfonderna väljer att förvalta sitt kapital. Att man valt den förvaltning, som du nämner, beror sannolikt på att man ser förvaltningsvalen som det mest optimala sättet att förmera pensionskapitalet. Det finns utifrån detta perspektiv – FÖRMERANDET AV ETT KAPITAL – liksom ingen anledning att ”uppfinna hjulet igen” då detta ”nya hjul” sannolikt i huvudsak skulle ”snurra” på samma sätt som de redan nyttjade förvaltningsalternativen givet pensionsfondernas uppdrag.
Principiellt sett finns ingenting som förhindrar pensionsfonderna att ägna sig åt aktiv förvaltning själva och inte välja Wallenberg med flera ”sfärer” för uppgiften. Uppenbart är det dock ett medvetet val från fonderna att inte ägna sig åt aktiv förvaltning i någon större omfattning.
För att sammanfatta, ytterst sitter makten i innehav av kapital där pensionsfonderna besitter mycket stora tillgångar, och i denna aspekt – kapitalinnehav – har Rothstein rätt. Att sedan pensionsfonderna, helt medvetet, delegerar makten till andra är och förblir en ANNAN FRÅGA och det är denna ANDRA FRÅGA som borde vara fokus för diskussionen.
Jag missuppfattade helt klart. Men Wallenbergstiftelsen är en fond. Stiftelse och fond är juridiskt samma sak. Men KPA är ingen större aktieägare. Deras investeringar av aktier sköts av proffessionella placerare anställda av de stor bankerna, riskkapitalbolagen etc som driver en mängd fonder av olika lsag. Många av dem placerad i utlandet. KPA har inget inflytande över hur pengarna förvaltas och äger ingen aktier. Svenska företag ägs trost fondernas pengar i huvudsak inte av fonder utan av personer och familjer. Det gäller alla stora svenska företag förutom Autoliv. Jag har skrivit mängder av artiklar om detta på min sajt om Finansfamiljer. https://15familjer.zaramis.se De flesta artiklar är några år gamla men inget har förändrats på området
Det viktiga är vem som har makten. Vilka som kontrollerar företagen. Det är de som påverkas om de anställda tar över. Och som kommer att göra motstånd. Kapitalplacerarna kan fortsätta som förut. Bara för att de anställda har makten innebär inte det att avkastningen blir sämre. Och det är familjerna och personerna som förvaltar pengarna. Inte de som lämnar över pengarna.
Tankesmedjan Katalys har gjort en rapport om anställda som ägare som kort och
gott kallas Ekonomisk demokrati. De utgår från en problembeskrivning som lyder
Ungefär hälften av KPA’s kapital består av aktier med ett marknadsvärde på 165 miljarder vid utgången av juni 2025. Det är också aktierna som står för huvuddelen av avkastningen (https://www.kpa.se/globalassets/trycksaker/arsredovisningar/delarsrapport-kpa-tjanstepensionsforsakring-2025-06.pdf). Enligt min måttstock är därför KPA en mycket stor aktieägare.
Att KPA och andra förvaltare av vårt pensionskapital endast till liten grad nyttjar makten, som de facto ligger i kapitalet, är en annan fråga som jag reflekterat över i tidigare kommentar. Det behöver dock inte vara en ”naturlag” att det måste förhålla sig på detta sätt.
Dock kan vi inte komma ifrån att dagens system för tjänstepensioner skapat ett korsberoende mellan traditionella kapitalägare och de som varje månad de facto avsätter en del av sin lön till pension, en avsättning insättarna – helt naturligt – förväntar sig god avkastning ifrån. Optimalt förmerande av kapital och avkastning blir härigenom, hur vi än vänder och vrider på det och oavsett vad vi tycker om det, en drivkraft av stor vikt. Jag är av åsikten att detta korsberoende inte är okomplicerat.
De rent juridiska förhållandena inom detta område är komplexa och något svåröverskådliga men att stiftelser och värdepappersfonder juridiskt sett skulle vara samma sak är, som jag ser det, en missuppfattning då de lyder under olika lagstiftning. Enligt min bild består dessa skillnader bl.a, av:
(1) Stiftelsen är en juridisk person som äger stiftelsens tillgångar. En värdepappersfonds tillgångar ägs av de som satt in kapital i fonden.
(2) Avkastningen från en allmännyttig stiftelse går till allmännyttiga ändamål (i fallet Knut och Alice Wallenbergs stiftelse till forskning) medan avkastningen i en värdepappersfond tillfaller de som satt in kapitalet fonden (t.ex. pensionssparare på olika sätt).
De är likförbannat ingen stor aktieägare i svenska företag.
Någonting måste väl alla dessa aktiefonder äga, 8,5 biljoner kr enligt Börskollen, https://www.borskollen.se/nyheter/27/fondformogenheten-i-sverige-okar-dessa-val-ar-popularast-bland-sparare.
Det är möjligt att dom räknat in familjestyrda stiftelser i siffran, det går inte att se (åtminstone inte för en lekman). Kanske du har tillgång till bättre statistik?
Men beslutsmakten över återstoden skulle ju rent principiellt och utan mycket bråk kunna hanteras av de anställda i respektive firma, mot att spararna fortsatte att ta hand om pengarna?
Fast det kräver förstås att det finns en vilja till detta, och en förmåga till kollektiv handling som kanske inte finns idag.
Aktiefonder drvis av finansbolag riskkpaitalbolag och banker. Inet av de som har pengarna. De är inet dominerande ägare i några större svenska företag med undantag av Autliv. De är också hyggligt stora i Astra-Zeneca och den andra Wallenbergkontrollerade bolag. Hur mycket olika intressen äger är lätt att kolla på min blogg om det. https://15familjer.zaramis.se