En socialistisk politik för ekonomisk demokrati, makt och ägande

Med ekonomisk demokrati menas att ekonomin på alla plan och i alla former ska kontrolleras genom demokratiska medel och förhållanden. Det innebär att också företagen ska styras demokratiskt. Den med  med mest pengar ska inte ha makten. Istället ska de anställda i företagen ha den yttersta makten dvs välja och utse företagets styrelse.

De som har pengarna ska inte var nåt annat än långivare till företagen, dvs ägare av aktier lånar helt enkelt ut pengar till företagen men med detta följer inte att de får utse företagens styrelse. Istället ska företagen styrelses utses av de anställda i företaget. Så ska det fungera i alla börsnoterade företag oavsett storlek och i alla företag med fler än ett visst antal anställda. Var den gränsen ska gå måste diskuteras. Vid 10 anställda, 20 anställda, 5 anställda? Eller när den som äger aktierna inte längre arbetar i företaget? sannolikt är en kombination det bästa. Om den som innehar aktier inte längre arbetar i företag övergår alltid styrelsevalet till de anställda och samma sak om antalet anställda är över ett visst antal. Det kan ju också finnas ett mellanläge där aktieägarna utser en del ledamöter och de anställda en del. Dotterbolag behandlas likadant. De anställda utser styrelsen om företaget har mer än ett visst antal anställda och moderbolaget utgör i praktiken bara en långivare.

Men det finns ju också andra företagsformer än aktiebolaget. Vi har företag som ägs av de anställda, dvs personalkooperativ. Sådan företag styrs genom överenskommelser och avtal om rösträtten eller att de ägs av en stiftelse eller liknande där de anställda i företagen utser styrelsen om de är aktiebolag. De kan också vara ekonomiska föreningar där bara de anställda kan vara medlemmar. I ekonomiska föreningar bestämmer medlemmarna så då blir de anställda automatiskt de som har makten i det fallet.

Men det finns också andra typer av ekonomiska föreningar, sådana som ägs av producenter och sådana som ägs av konsumenter. I dessa fall kan bör producenterna eller konsumenterna välja styrelsen om antalet anställda är under ett visst antal medan de anställda utser styrelsen om antalet anställda är över ett visst antal. Producenterna och konsumenterna får utdelning på samma sätt som aktieägare i aktiebolag även om det formellt kallas återbäring eller nåt annat. Dotterbolag ill ekonomiska föreningar i aktiebolagsform bör behandlas som vilket aktiebolag som helst.

I självstyrande företagsformer som ömsesidiga bolag (försäkringsbolag och sparbanker) utses styrelsen självklart av de anställda. I stiftelser utses nya styrelseledamöter av stiftelsens huvudmän eller av dessa existerande styrelse beroende på hur stadgarna ser ut.

Demokratiskt styrda företag, dvs företag där de anställda har makten, går alldeles utmärkt att kombinera med marknadsekonomi, börshandel, lån av olika slag, aktiefonder och allt annat som finns idag. Men det innebär att kapitalismen som sådan upphör att existera. Det privata ägandet blir inte längre förknippat med makt.

Äganderätt till mark och vatten måste dessutom ersättas av nyttjanderätter vilket jag tidigare skrivit om. Dessutom måste sådant som är naturliga monopol som järnvägar, eldistribution, dricksvattenförsörjning, avloppshantering nationella, regionala och stora lokala vägnät, fasta telefonnät och fibernät med mera vara i allmän ägo. Kollektiva nyttigheter som sjukvård, skola, äldrevård, tandvård ska vara under gemensam och kollektiv kontroll med förbud mot vinstintressen. Det är dock inte troligt att i ett system där de anställda har makten i företagen att alla skolor, vårdinrättningar osv behöver vara ägda av nåt kollektivt offentligt organ (stat, region, kommun etc). Men det ska jag återkomma till.

Läs mer:

Läs också:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!