En gruvarbetare vid namn Jari Söyrinki föreslår i ett intressant inlägg i tidningen Parabol att arbetarna ska ta över ägandet av gruvorna i Sverige. Detta genom att de bildar föreningar som tar över skötseln, driften och ägandet:
Arbetare som går samman och tar över produktionen bildar en producentförening. De kan utan tvekan sköta den dagliga driften av ett industriföretag, särskilt i länder med hög utbildningsnivå. Arbetarna börjar leda och fördela arbetet, väljer och blir valda till förtroendeuppdrag, rensar ut destruktiva verksamheter och blir uppdragsgivare åt borgerliga specialister som ingenjörer och ekonomer.
Det förtryckande och fördummande i lönearbetet motverkas när ”handens arbetare” även blir ”tankens arbetare” – redan detta bemäktigande av vardagsvillkoren ger stora frigörande effekter. Alla är med och utövar makt. Ur en tillåtande, kollektiv mångfald, kan arbetarindividen kliva fram med sin egen personlighet, vilket är inledningen på varje socialiseringsprocess.
Strategiskt är producentföreningarnas viktigaste uppgift att axla rollen som samhällsbärare. När de omfattar hela branscher, omsluter de mest tekniskt utvecklade och kapitalintensiva industrierna och samlar upp överskotten i ett gemensamt investeringsmonopol – då har arbetarklassen nått en styrkeposition som gör det möjligt att leda omställningen av samhället som helhet. Med en likartad mobilisering av arbetslag inom social service, med driftsföreningar på sjukhus och skolor, har den ekonomiska maktutövningen övergått till alla större kollektiv av arbetande människor.
När skalorna omsluter länder och kontinenter bildar producent- och driftsföreningar med investeringsmonopol (PDI) en ”leverantörsfront” med strategiskt ansvar, medan befolkningarnas fördelningspolitiska maktutövning formaliseras till intresseföreningarnas samhällskongress. Statsorganisationen underordnas denna regim och begränsas till ett fåtal uppgifter. Då, när det kortsiktiga kapitalistiska särintresset och den stela parlamentarismen överskridits, kan ett övergångssamhälle mot socialism skönjas.
Arbetarkontrollerat är socialism
Söyrinkis förslag är som jag ser det vettigt och rimligt. Det ligger dessutom i linje med det som Johan Lönnroth och Stig Henriksson föreslår i ett alternativt förslag till partiprogram för Vänsterpartiet. Inriktningen är att de som arbetar i ett företag också ska kontrollera och leda det. Och det är vad ett socialistiskt samhälle innebör
Så här skriver Lönnroth och Henriksson:
Vänsterpartiet verkar för frihetlig socialism. Den byggs gradvis genom att de arbetande äger allt mer i företagen, har allt större makt över verksamheten och skaffar sig större kunskaper om företagens tekniska och ekonomiska ledning. Den byggs också genom att allt fler samhällssektorer undandras vinstmaximeringens principer till förmån för samhällsnytta.
Kooperativa och andra företagsformer som bygger på självförvaltning ska befrämjas av lagstiftningen. De som arbetar i ett företag ska ha förköpsrätt vid försäljning. Medarbetarna ska få uppleva glädjen över att tillsammans med arbetskamraterna skapa de varor och tjänster som människor behöver.
En annan artikel i Parabol är också läsvärd i sammanhanget, nämligen Revolutionen är nära – det går att räkna ut matematiskt av Erik Svensson.
Läs mer:
- Demokratiskt ägda företag – personalägda företag
- Storskaligt fiske, lika lön och kollektivt ägande?
- Arbetarmakt före Statsmakt
- En socialistisk politik för ekonomisk demokrati, makt och ägande
- Allmänningens tragedi, äganderätt och nyttjanderätt
- Nyttjanderätt är det rimliga för gemensamt ägda resurser
- En ny vänster – nyttjanderätt i stället för äganderätt
- Nyttjanderätt i stället för äganderätt
- Ersätt markägande med nyttjanderätt till mark
- Äganderätt bör ersättas av nyttjanderätt
- Tankeförbudet om ekonomisk demokrati måste brytas
