Rörelser byggs kring gemensamma krav. Återpolitisera politiken, skriver Framtidens Vänster och vill ha ”en ny strategi där vi inte reagerar, utan där vi aktivt agerar”. Det är inte helt lätt att tolka vad de menar men när de ger exempel handlar det om att när någon döms för att ha använt sin yttrandefrihet så ska vi ”inte bara försvara hennes rätt till civil olydnad” utan ”samtidigt tala om den framtid vi vill se.” Där tror jag att FV är helt fel ute.
Som socialist är jag naturligtvis för att människor ifrågasätter det kapitalistiska samhället och dess maktförhållanden eller kommer med förslag på hur samhället skulle kunna inrättas istället. Men det FV för fram är en bakvänd syn på hur folkrörelser byggs. När vi kämpar för våra intressen, oavsett om det är mot nedskärningar i välfärden, för att försvara våra jobb eller för att rädda klimatet är det kring detta vi bygger rörelsen.
Även om vi som socialister anser att det finns ett samband mellan såväl åtstramning, uppsägningar som miljöförstörelse och kapitalism gör vi inte detta till villkor för att delta i rörelsen. Den bygger vi tillsammans med alla som vill slåss för de konkreta kraven, oavsett vad de tycker i andra frågor. Segrar vinner vi genom enhet i handling. Långtgående ideologiska plattformar är ett effektivt sätt att splittra rörelser.
Fackföreningar
Detta förstår de flesta som är aktiva i någon slags folkrörelse. På en arbetsplats frågar vi inte vad arbetskamraterna röstar på eller vad de tycker om klimatet eller migrationen innan vi diskuterar vad vi ska göra tillsammans när chefen kommer med krav på att dra ner en tjänst. Poängen med facklig organisering är att vi har gemensamma intressen mot en gemensam motståndare, oavsett vad som skiljer oss i övrigt.
Asylrörelsen
Även om de flesta som är aktiva i asylrörelsen säkert förstår att klimatfrågan är akut finns den inte med när rörelsen kallar till demonstrationer för en human migrationspolitik. Det skulle skapa onödiga motsättningar som inte gynnar saken.
Klimatomställning
Och även om jag personligen anser att en verklig klimatomställning bara är möjlig om den kapitalistiska profitjakten ersätts med andra drivkrafter för ekonomin skulle det försvaga rörelsen att ställa detta som krav för att delta i protester mot klimatkrisen. Och så vidare. Största möjliga bredd kring gemensamma krav, det är den inriktning som visat sig framgångsrik för att organisera och vinna strider. Att trycka på rörelsen så många av sina egna politiska ståndpunkter som möjligt är istället ett osvikligt recept för splittring och nederlag.
Yttrandefrihet
När vi, som idag, ser angrepp på yttrande- och demonstrationsrätten är det avgörande att skapa bredast möjliga rörelse till försvar för de demokratiska rättigheterna, oavsett vad vi tycker om allt annat. Det finns inget som säger att en välfärdsförsvarare håller med Palestinarörelsen eller att den som arbetar för sina rättigheter som same vill stödja klimatrörelsen. Däremot har alla folkrörelser ett gemensamt intresse av att försvara de demokratiska rättigheterna och därför behöver en sådan rörelse organiseras utifrån dessa krav, inte pressa in allt man tycker är bra här i världen.
Lars Henriksson
Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen.
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Aleksandra Ekster.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett vettigt sätt att komma ur den konflikt Lars beskriver är att försöka bredda litegrann. Att när man deltar i (t.ex) en asylrörelse hålla igång ett snack om klimatflyktingar. Eller att i fackliga sammanhang hålla igång ett snack om nedskärningar i allmänhet pga åtstramningspolitik.
Saker hör förvisso ihop, men det måste hävdas i konkreta fall när det är tydligt. Annars bryr sig ingen om vad man säger.
Hänger Socialistisk Politik och Lars H. samt Svenssons blogg inte med i det sätt folkrörelserna agerar för att möta vårt tids sammanfallande kriser? Gäller det att lyfta fram enskilda exempel som Anders S- färtjänstfullt gör men glömma kollektiv landsomfattande organisering?. Visst kan man säga som Lars H: Segrar vinner vi genom enhet i handling. Långtgående ideologiska plattformar är ett effektivt sätt att splittra rörelser – men är det inte trivialt.
Lars H:s synsätt är vad antiimperialistiska vänstern i samma tonart som de dominerande i svenska klimatrörelsen använder som argument för att separera klimatkampen från kampen mot militarismen. Detta medan de unga europeiska klimaträttviserörelsen idag ser gemensamt folkrörelsesamarbete mot militarismen som det strategiskt centrala. De sluter upp bakom StopReArm Europe istället för särorganisering för de som främst vill lyfta fram motstånd mot kapitalismen. Men de går också bortom enfrågeopportunism. Inskränkningen användes också av svenska Attac vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 då man tog avstånd från kraven att rikta sig mot militarism och Fortress Europe för en separatistisk egen roll. Detta till skillnad från miljörörelsen i Norden , och LO-förbund och Attac i Danmark och Norge.
Både för 25 år sedan och idag bryter aktiva i Jordens Vänner med vänsterns förenklade scheman. Istället byggs ett politisk program som för samman frågor med hjälp av organisering utan långtgående ideologi och bortom det enskilda exemplets makt. Aktiva i Stockholms fredsförening har förstått samma sak och tagit intiativ till uppropet och nätverket fred och klimaträttvisa som nu får allt större spridning inte minst bland unga i Afrika.
https://solnatverket.wordpress.com/stafett-for-miljo-rattvisa-och-demokrati/
https://www.artisterforfred.se/n%C3%A4tverket-fred-klimat
JAg har inet skrivit om dessa nätverk men känner väl till dem. Därför lyfte jag inte fram dem i artikeln. Men jag har för avsikt att göra det i framtiden.