Det behövs en dialog i Estland

På mitt förra blogginlägg om Estland har jag fått en mängd reaktioner. Många bra, intresssanta och givande. Men också många från människor som inte läst vad jag skrivit, som inte bemödat sig om att ta reda på mina faktiska åsikter. En del har istället för att diskutera det jag skrev om, diskuterat Sovjetsystemet och förtrycket där. Och hållt mig ansvarig. Man har anklagat mig för att vara en bortskämd svenska medelklassunge. Bristen på insikt och förmåga att tillgodogöra sig tankar utanför den egna begränsade och fördomsfulla världen tycks vara enorm. Jag förstår att det blir svårt att lösa de problem som Estland har när ester boende i Sverige reagerar så fördomfullt och inskränkt.

Precis som jag som svensk kan se att Sverige förtryckt samer, finnar och invandrare så borde esterna kunna se att Estland förtrycker rysktalande. Jag tycker det är hög tid att esterna i Estland öppnar upp för en dialog med människor som talar andra språk och som tycker annorlunda. För att inga missförstånd ska uppstå så känner jag naturligtvis också till ester som ser problemen i Estland på samma sätt som jag. Men med tanke på kommentarerna på mitt förra inlägg verkar de vara i minoritet. Det verkar vara lång väg att gå för Estland innan man är ett demokratisk land, med lika rättigheter för alla invånare.

Att jag inte är ensam med mina åsikter gällande förtrycket mot estlandsryssar visas av flera artiklar i Göteborgs-Posten, så här skriver exempelvis Jan Arell ”Efter självständigheten har de på flera vis varit diskriminerade.” i artikeln Staty med stort symbolvärde. Forskaren Ulf Bjereld säger i DN att ”Den ryska minoriteten i Estland är i underläge på flera sätt. Arbetslöshet och social utslagenhet är vanligt, och många har inte rösträtt eftersom de inte är estniska medborgare. Långsiktigt sett är det därför viktigt att lugna den oroliga situationen, men också att förbättra förutsättningarna för den ryska minoriteten”. Läs hans artikel, ”Det behövs en dialog”.

För att svara på huruvida jag som socialist försvarar Sovjettidens förtryck vill jg bara påpeka att jag tillhör en politisk riktning som brukar kallas ”trotskism”. Under 20-talets och 30-talets Stalin-era kallades de med våra åsikter för ”vänsteroppositionen”. Människor med samma åsikter som jag har hörde till dom första som blev skickade till läger, till dom första som Stalin mördade. Så mitt och mina kamraters ansvar för Stalintidens terror är lika med noll. Vi var offer för den, precis som så många andra. Det är förolämpande att då bli anklagad för att stödja Stalin och blunda för Sovjets förtryck mot minoriteter. Vi har aldrig försvarat Stalins Sovjet, alltid stött opposition i östeuropa. Alltid kämpat för demokrati, såväl i stalinismens Östeuropa som i kapitalismens Västeuropa. Konsekvent har vi kämpat för den lilla männsikan, för arbetaren , för den nedtryckte, i alla väder, i alla typer av länder och så länge som vår rörelse funnits. Läs mer på Socialistiska Partiets hemsida.

Är jag då en bortskämd svensk medelklassunge? Jag döm själv, min far behövde ibland tigga för att familjen skulle klara sig när han växte upp. Min far blev sjöman och sedan industriarbetare och när han slutade sitt yrkesverksamma liv hade han uppnått status av arbetsledare. Då hade jag sen länge flyttat hemifrån. Min mor växte upp som fosterbarn. Jag har idag 3 barn och två barnbarn så nån unge är jag ju inte direkt. Det hade varit lätt att se för de människor som skrivit kommentarer, om de bara bemödat sig om att ta reda på saker innan de skrev. Men det kanske är för mycket begärt?

Andra bloggar om: , , ,

Advertisements
  • magister nyman

    Ja, jag har inga synpunkter på huruvida du är en bortskämd svensk medelklasssunge eller inte. Även om så vore så fötjänar dina åsikter att tas på allvar. Till att börja med vill jag påpeka att de som anser sig vara förtryckta i dagens Estland oftast är de som vägrar att lära sig estniska. Detta eftersom de vant sig vid att leva i ett land där deras språk var det viktiga, och där estniskan var mindre värd. När man nu måste kunna estniska för att bli medborgare, och för att få arbete vill man inte längre.
    På samma sätt är det väldigt svårt för personer som inte vill lära sig svenska att få jobb i Sverige. Men de allra flesta ryssar i Estland ställer inte upp på den här bilden. De inser att de har det bättre i Estland än i Ryssland. De lär sig språket, tar del i samhället, och gläds åt den låga arbetslösheten.

  • Hans Norebrink

    Instämmer helt med magister nyman. Våra minoriteter är/var förtryckta. Ryssarna är de forna herrarna, varav vissa vägrar inse att de nu lever i Estland inte Ryssland, och att estniska, inte ryska, är landets språk för alla. Dessa vissa kan då gilla läget eller flytta hem till Ryssland, om det känns som hem.
    Självklart lär man sig sitt lands språk. Självklart identifierar man sig med det land man valt att bo i och försöker bli en del av det. Gamla herrefolksfasoner blir man inte populär på i ett land som Ryssland/Sovjet försökte förryska – medvetet eller omedvetet.

    • Anders_S

      Hans: Du menar alltså att finnar och samer i Sverige inte ska ha rätt att prata finska eller samisk. Trots att de bott här i hundratals år resp tiotusentals år. Och att svenskar i Finland inte ska ha rätt att tala svenska eftersom svenskar var och är herrefolk. Araberna i Israel inte arabiska utan bara hebreiska. Det är ren dumheterna ärligt sagt.

      Dessutom pratade ju en stor del av Estlands befolkning tyska förr. Så det är ju kanske det riktiga språket i området? Eller danska, då det i många hundra år var en del av Danmark. Svenska? Av samma anledning. Ingenting är så enkelt i verkligheten som verkar i teorin.

      Minoritetsfolk har självklart vissa rättigheter till sitt språk. Och det gäller också ryssarna i Estland, som i huvudsak är fattigare och mer arbetarklass än vad esterna är. I Sverige har samer, romer, judar, finnar och tornedalsfinnar minoritetsrättigheter. I Finland har svenskar och samer det. I Estland ska ryssarna självklart ha det.

  • Hans Norebrink

    Jag uttryckte mig nog något oklart. Alla har förstås rätt att behålla sitt minoritetsspråk. Men landets kommunikationsspråk för alla är i de flesta fall majoritetsspråket, i Estland estniskan, i Sverige svenskan.

    Hur ska ett samhälle, en nation, en demokrati fungera om folk inte kan kommunicera med varandra? Minoriteterna får lära sig landets huvudspråk. Om dessa minoriteter sedan var/är överklass eller arbetarklass påverkar inte det principiella resonemanget.

    Inre heller påverkas det principiella resonemanget av vilka språk som eventuellt har talats historiskt på området. Dagens läge, dagens befolkning och dagens situation är det man måste utgå ifrån. Idag existerar i Estland (trots stalinistiska kulturella utrotningsförsök att utrota estländarna som folk, jämför kulakerna som klass, alltså inte i första hand fysiskt utan som grupp) ett estniskt folk med ett estniskt språk. Det är verkligheten nu.

    Sedan finns den postkoloniala situationen där inget tydligt folk, ingen tydlig nation, inget tydligt historiskt-kulturellt subjekt, hunnit växa fram sedan den imperialistiska artificiella gränsdragningen. Där har man ofta valt att behålla det gamla kolonialspråket som lingua franca (enande kommunikationsspråk).

    PS Jag tycker Sverige och Finland kunde byta Åland mot Tornedalen (om även de senare vill, ålänningarna har ju historiskt velat höra till Sverige).

    PSS Att finnar ska behöva lära sig svenska i skolan ser jag som onödigt. Inte heller ska vanlig finska vara officiellt språk i Sverige.

    PSSS Det är en förolämpning mot det land man lever i att inte lära sig dess språk. Som de finnar som i trettio år arbetade på Uddevalla-varvet utan att lära sig svenska. Det är en förolämpning även mot sig själv.

    • Anders_S

      Hans. Och ryssarn har självklrt rätt att anvädna sitt eget språk på samma sätt som svenskarna i Finland och finnarna i Sverige. Men dem rätten förnekas dem. I Komuner med majoritet ryssar sk naturligtvis ryska vara första språk, precis på samma sätt som svenska är det i Finland. Men så är det inte. Naturligtvis ska inte demokratisak rättigheter förnekas ryssarna för att de inte talar eller förstår estniska. Men så är det I Estland. Osv.

  • Hans Norebrink

    Kan man verkligen bortse från det kulturella folkmordsförsöket, vissa ryssars kvardröjande överlägsenhetskänslor, estniskans litenhet och ryskans storlek i grannlandet? Hur mycket kan man begära att ett förr så undertryckt folk ska tolerera?

    Självklart ska alla som är födda och bor i landet ha medborgarskap och demokratiska rättigheter. Men lika självklart är det att ryssarna nu lär sig landets språk så de kan delta i praktiken i demokratin. Bli en solidarisk del av sin nya nation.

    Det gäller att byta ut gamla ryska herrefolkskänslor mot respekt för det nya fosterlandet. Liksom esterna måste byta ut hämndkänslor mot acceptans av ryssarna som likvärdiga estniska medborgare, som välkomna delar av den nygamla estniska nationen.

    PS Svenskarna i Finland är en historisk-kulturell-språklig-territoriell minoritetsgrupp, vilket ger dem rättigheter. Finnarna i Sverige är enskilda personer som invandrat hit. De har inte kommit hit som grupp. Det gör skillnad i rättigheter.

    • Anders_S

      Det är ju ryssarna i Estland som är förtryckta idag. Dessa ryssar har inte haft nånting med förtrycket av befolkningen i Estland att göra. Att göra dem till ansvariga är lika bisarrt som att göra dagens tyskar tll ansvariga för nazisternas brott.

      Och det resonemanget i det sistnämnda stycket gäller också en minoritet ryssarna i Narvaområdet i Estland. De har alltid bott där. 1922 var ryssarnas andel av befolkningen 8,2%, 1934 var den lika stor.

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Estland

      Det är också orimligt att nästan 30% av befolkninegn ska skan demokratisk rättigheter. att hänvisa til de skaer du hänvisra till är inte rimlig. Det är inte deras nya land. De flest är födda i Estland. I övrigtär det du håller på med exakt samma rasistisk resonemang som SD sysslar med I Sverige. De ryssar som finns i Estland har alltid varit arbetare, har aldrig varit överklass, har aldrig haft det bättre än esterna. Inte ens under Sovjetstyret. att svamla om herrfolk är bar okunnigt och naivt.

      Läs:
      http://www.kniivila.net/2010/estlands-ryssar-trottna-pa-gettot/
      http://lotidningen.se/2008/04/25/ryskt-namn-hinder-fr-jobb/

      Det är också bisarrt att svenska faktiskt är officiellt språk i en kommun i Estland, men ryska inte i någon.

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Estland

      Nej finnarna har levt i Sverige sen medeltiden. Stockholm var exempelvis tysk och finsktalande i huvudsak. Trendalsfinanrna har alltid levt där de levat och finnmakrne var finsktalande långt fram i modern tid. Sverige har i stort setta lltid haft en blandbefolkning med stor andel finsktalande och majoritet finsktalande i Finnmarkerna från 150-talet till kanske mitten av 1800-talet och i Kalix och Torne älvs dalar intill idag. Hårt förtryck och rasism har tvingat bort finskan i viss områden, men i Tornedalen har den levt kvar trots allt. Du snackar helt enkelt gallimattias. Alternativt legitimerar forna tiders hårda förtryck.

      Sverige har aldrig varit enhetligt språkligt. I Sjuhäradsbygden pratade delarav befolkningen ett tyskt språk fram till/i början av industrialiseringen. Språket levde kvar bland knallarna och kallades månsing eller rotvälska (rotwelsch). I södra Bohuslän pratade man i praktiken danska tills jag var liten (dialekten är i stort sett identiskt med nordjysk, jag kan tala den dialekten) och i norra Bohuslän norska intill samma tid. I Älvdalen i Dalarna pratar man ett språk som knappast är att betrakta som svenska än idag. Och på medeltiden pratade man tyska (plattyska) i många svenska handelsstäder vid kusten. I Göteborg på 1600-talet var tyska och engelska i princip lika gångbara språk som svenska. Många av de kända företagsägarna i det tidiga Göteborg var mycket dåliga på svenska och föredrog engelska. På 1930-talet talade man jiddisch i hela kvarter i Göteborg (min far växte delvis upp i ett sånt område).

      Den idealnationalstat du jämt tjafsar om hr aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Inte i Sverige och inte heller nån annan stans. Därför är det bäst med så mycket öppenhet och tolerans som möjligt och inge begräsningar för demokrati och medinflytande överhuvudtaget. Att tala om ”fosterland” är bara rasistiskt mumbojumbo i själva verket. Och iverkligheten kan den typen av enspråkiga och monkulturella stater bara upprätthållas med hjälp av hårt förtryck eller genom isolering från omvärlden.

  • Hans Norebrink

    Det är bara 20 år sedan Sovjet föll. Klart att de ryssar som var med då i Estland är med idag, och att många av dem var delansvariga för förtrycket av den estniska nationen. Ett av många folk som föll offer för stalinismen.

    Det är konstigt att så många i vänstern ömmar för minoriteters kulturella överlevnads- och identitetsrättigheter, men inte för majoriteters. En nation, ett folk, är också ett kollektiv med rätt att överleva som kollektiv.

    Att många ryssar var arbetare var en del av den kulturella folkmordspolitiken, att flytta in ryska arbetare i delrepublikerna för att på sikt skapa ett sovjetiskt folk. Även storryska arbetare var del av den psykologisk-kulturella överlägsenhetskänslan.

    Som white trash-arbetare var överlägsna svarta och en del av supermakten USA, med dess indirekta känsla av överlägsenhet. Båda folken får göra sig av med sina psykologiska överlägsenhets-känslor. Såväl den gamla ryska känslan av att vara imperiets statsbärande huvudfolk, och esternas nya känsla att vara de ”äkta” esterna.

    Estland är bådas nya fosterland. Estland är ett nytt självständigt land i vilka båda folken har sina rötter, och båda hör hemma. De båda är födda i Sovjet-Etland, nu bor de båda i ett nytt land kallat Estland.

    Oavsett hur nationer uppkommit så existerar de idag. Gustav Vasa var en tyrann och bondeledarna som försvarade landskapens självständighet var hjältar. Men nu existerar Sverige. Hur olika nationer kommit till historiskt är ofta en hemsk historia, men när folk- och nationskänslan väl finns där så är den en realitet. Som måste respekteras likväl som minoriteterna.

    Återigen förvånas jag över föraktet för nationer och ”daltet” (i relation) för minoriteter i vänstern. Men det är väl det vanliga att man inte ser principfrågan utan bara till ”vad tjänar vi i vänstern på det?”. På samma sätt stödjer vänstern nationalism i Syd för det slår mot imperialismen. Minoriteter verkar man stödja principiellt för det är rätt att kulturella grupper har rättigheter, men när denna kulturella grupp kallas en nation så ger man bara taktiskt stöd så länge det tjänar klasskampen. Hyckleri

    Ryssarnas andel. Så ryssar flyttade inte in? Och ester skickades inte att ruttna i Stalins fångläger runt om i Gulag? Trams! Det är väl ingen hemlighet att man ville blanda befolkningen, sprida ryssarna och skapa ett sovjetiskt folk, även om man sade att det inte var en medveten politik ”men att det vore bra om så skedde”. Alltså kulturellt folkmord. Är det offren eller förövarna man ska sympatisera med?

    Skänk Narva till Ryssland. Men när det kommer till kritan vill de hellre leva i Estland. Men gnälla på Estland.

    Men jag instämmer ju i att ryssarna ska ha medborgerliga och demokratiska rättigheter! Läste du inte det? Att de inte ska hämnas på, att de ska accepteras, att de ska välkomnas och integreras i Estland. Vad i helskotta är rasistiskt med det (detta eviga pk-slarvande med begreppet rasism)? Att sedan kräva att de lär sig landets språk är väl det minsta man kan begära?

    Nationalspråken har vuxit fram på en basis av en massa dialekter och småspråk. Det är väl inget nytt. På 1800-talet pratade bara en minoritet av fransmännen franska (se ”From Peasants to Frenchmen”). Italien som stat och nation uppfans på 1800-talet, och ett yttrade var: ”Nu har vi skapat Italien, nu gäller det att skapa italienarna”.

    Nationer är socialt konstruerade, liksom minoriteter. Alla sociala grupper av människor är förstås socialt konstruerade och förändras över tid, under vilken de ständigt tar in invandrare och utländska impulser. Det finns inte mycket genetisk sanning i tanken att folk och minoriteter är släkten, men i den mån de upplevs så är detta sant.¨i praktiken.

    Den sverigedemokratiska rena äkta nationen har aldrig funnits. Alla sociala, etniska och nationella grupper förändras ständigt, av sig själv och sin inre dynamik, och av invandrare och utländska inflytanden. Blandas kulturell och genetiskt. Berlin ligger i ett gammalt slaviskt område (sorberna). På 1800-talet hade ett skandinaviskt folk kunnat uppstå.

    ”Rena” folk genetiskt-kulturellt har aldrig funnits. Det är en rasist-nazistisk fantasi. Den vita och gula rasen (i den mån de finns som raser) har dessutom rasblandats med neanderthalare. Däremot inte den svarta rasen. Alla nazister med sitt rena blodet-resonemang har alltså neanderthalgener i sig. I jämförelse med det är svarta nazister småpotatis.

    Men att av denna kulturella blandning och ibland tvivelaktiga historia förneka människans psykologiska och biologiska behov av socialitet, av att konstruera och leva i sociala och etnonationella grupper är fel.

    ”Vadå palestinier, ni var ju bara araber och muslimer-kristna i största allmänhet fram till 30-talet, innan dess var ni inget folk”. Den palestinska identiteten är bara knappt 80 år gammal. Så har man argumenterat på israeliskt håll. Men idag, oavsett hur det kom till och när, så existerar ett palestinskt folk med rättigheter.

    Liksom ett svenskt folk. Liksom ett estniskt folk.

    Och om du förnekar att folk/nationer kan existera utan förtryck och isolering, så måste du även förneka att minoritetsetniska grupper kan existera utan förtryck och isolering.

    Är fosterland rasistiskt mumbojumbo. Säg det till Kubas folk, till Venezuelas folk, till Bolivias folk. Patria libre o morir! Det är du som sitter fast i en trist svensk tids-rums-bubbla av moderiktig anti-nationalism. Det är jag som inser att nationalism saknar politisk färg, och kan vara ond som god. Jag har en balanserad vetenskaplig syn på nationalismen som fenomen

    Du kan mer om mig än brottslighet, har en mer balanserad vetenskaplig syn där. Jag har läst till en fil mag i internationella relationer på temat etnicitet och nationalism (VG på allt). Jag inte bara tycker i största allmänhet om nationalism. Jag vet en del.

    Du har alltså inte förstått vad jag skriver när du säger att jag ”tjafsar om idealnationalstater”. Läs vad jag skriver och placera inte in mig i för-domar utifrån din verklighetssyn.

    Och jag tycker ordet rasism är alltför allvarligt för att vattnas ut genom slarvigt användande.

    Läs gärna min kommande recension av Maja Hagermans ”Det rena landet – Om konsten att uppfinna sina förfäder”

  • Ja, du vet en del. Problemet är att du blandar ihop det med vad du tycker och med konstiga idéer om kollektivskuld och majoritetens rätt att förtrycka minoriteter.

  • Anders_S

    Estland, inte evolution etc är ämnet.

  • Hans Norebrink

    Frågan berör nationalism och nytänkande. Estland har jag sagt mitt om. Det du tog bort har allmänintresse.

  • Hans Norebrink

    Fast vi kan väl (eftersom jag inte får vidga temat till nationalism i allmänhet) enas om följande som bör dialogeras och enas om i Estland:

    1. Alla ska ha medborgarskap och demokratiska rättigheter.

    2. Alla ska lära sig det kommunikativa huvudspråket estniska.

    • Anders_S

      De två punkterna kan vi vara eniga om. Ingen har ehlelr haft några invändningar mot det. Men att inte kunna estniska ska inte innebär att man inte kan vara medborgare. Dessutom anser jag att ryska ska vara officiellt språk på samma sätt som svenska är det i Estland. (eller som svenska och samiska i Finland, som romani, jiddisch, samiska, finska och meänkieli i Sverige)

  • Hans Norebrink

    Vi har nog pratat förbi varandra. Man bör lära sig landets språk, men vägrar man måste man ändå få vara medborgare i det land man bor i. Som till exempel de finnar som efter 30 år ännu inte lärt sig svenska. Det är bedrövligt, men inget skäl att neka medborgarskap och demokratiska rättigheter. Samma med de språkvägrande ryssarna i Estland.
    Däremot kan man kräva av nyanlända att det i processen för att få medborgarskap ingår att lära sig landets språk, så man kan delta i demokratin och samhällslivet. Det gäller ju inte i Estland där ryssarna redan bor där.

    • Anders_S

      Hans: Du har nog rätt. Vi har pratat förbi varandra. Det verkar som om vi är helt överens.