Intressant om välfärdsstaten

Senaste Forskning och Framsteg handlar om folkhemmet, den svenska välfärdsstaten. Där finns en artikel, Arbete som rättighet eller plikt, om den dubbla synen på arbetet, både rättighet och en plikt. En syn som skiljt Sverige från exempelvis Storbritannien.

Artikeln nämner också det som kanske är det mest känntecknande för Sveriges som välfärdsstat jämfört med andra länder i Västeuropa. Tryggheten som det grundläggande. Utan trygghet, ingen frihet som jag har skrivit några gånger.

Skillnaden mellan den borgerliga liberala synen på arbete och den socialistiska uttrycker artikeln, är att liberalerna, inklusive Tony Blair och Anthony Giddens, säger att utan skyldigheter ( dvs marknadsberoende arbete) – inga rättigheter, medan välfärdsstaten säger att alla har samma rättigheter oavsett om man kan klara av samma skyldigheter. Oavsett om man kan ta samma ansvar. Liberalismen är således i mitt tycke inhuman. För mig är det de sociala rättigheterna som skapar förutsättningar för produktivitet och deltagande i samhället och arbetslivet. Inte tvärtom.

Fär mig betyder detta att liberalerna, från socialdemokratin och högerut bara vill gynna de redan starka. Medan jag som socialist och anhängare av trygghet för alla även månar om de svaga, fattiga och sjuka.

De andra artiklarna finns också på nätet, men kräver att man är prenumerant och registrerad på hemsidan. De är alla väldigt intressanta.

Tema: Folkhemmet på gott och ont
När vi fick lära oss ta av oss skorna
Hembesök i dag
Välfärdsmodeller
Lycksalighetens land

Det som Jörgen Norberg skrivit om i SVD är exempel på liberalismens inhumana ansikte och på just det som konstateras i FOF:s artikel. Fast han själv verkar luta mer åt högerextrema lösningar. Han inser inte att det är liberalismens smutsiga ansike som skapar de problem han beskriver. Istället uttrycker han samma fördomar och fixa idéer som folk med borgerliga åsikter alltid haft.

Andra bloggar om: , , , ,

Advertisements
  • Charlotte

    Ja, det var en väldigt intressant artikel.
    Problemet med arbetslinjen idag är just detta, som jag ser det: vi har endast en formell rättighet till arbete, inte en faktiskt. Jag kan inte gå till arbetsförmedlingen och kräva att få ett jobb. I praktiken skulle jag kunna söka jobb oavbrutet under decennier utan att få något (annat än mer eller mindre konstlade åtgärder). Antingen måste, anser jag, den här obalansen rättas till eller så måste arbetslinjen överges. Systemet slår idag väldigt hårt mot alla som av ett eller annat skäl har svårt att finna sig tillrätta på arbetsmarknaden. Men jag vet att både tanken på ett system där samhället direkt går in och skapar anställningar, eller samhällsnyttigt arbete i olika former, och tanken på medborgarlön idag ter sig rätt orealistisk (även om förvånansvärt många liberaler är rätt positiva till det sistnämnda).