Dagens Hugo Chavéz

Åsa Linderborg och John Pilger är två skribenter som jag har stort förtroende för. I Aftonbladet har de skrivit varsin artikel om Venezuelas president, En man som skrämmer och Folkhjälten motståndarna jämför med Stalin. Så här skriver Pilger bland annat:

Propagandan som riktades mot Allende och, i ett senare skede, mot den sandinistiska vänsterregeringen i Nicaragua, har stora likheter med dagens kampanj mot de växande folkliga demokratiska rörelserna i Latinamerika. Kampanjen tar först och främst sikte på Venezuela, och i synnerhet Chávez, och själva hätskheten i angreppen antyder att något spännande håller på att hända – och så är det verkligen. Tusentals fattiga venezuelaner får nu träffa en läkare för första gången i sitt liv, deras barn blir vaccinerade och de får dricka rent vatten.

Mer än 25 000 kommunala råd har upprättats vid sidan om de gamla korrumperade lokala byråkratierna. Många utgör levande exempel på fungerande gräsrotsdemokrati. Talespersoner väljs, men alla beslut, idéer och utgifter måste godkännas av en rådsförsamling. I städer som sedan länge kontrollerats av oligarker och deras servila medier har denna explosion av folklig makt börjat förändra människors liv.

Och detta står i Linderborgs artikel:

Få gör liberalerna så nervösa som Venezuelas folkvalde president Hugo Chávez. I söndagens Expressenbeklagar ledarredaktionen att den nya författningen tillåter att ”vänsterdiktatorn” Chávez väljs om ”i all oändlighet” (19 aug).Men i så fall är Sverige också en diktatur, eftersom Reinfeldt kan sitta på livstid om han väljs tillräckligt ofta.

Jo, ibland kan demokratin verka skrämmande.

Venezuela saknar ”maktdelning” konstaterar liberalerna – riksbanken kontrolleras av de folkvalda! De vill att det ska vara som i Sverige, där ett gäng ”experter” styr penningpolitiken. Bakom det slafsiga talet om maktdelning – i Venezuela och världen över – döljer sig drömmen om institutioner med pålitligt borgerliga tjänstemän som styr utvecklingen bortom medborgarnas inflytande.

Bloggat: Dagens Chavéz, Betraktelser från omvärlden
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Advertisements
  • DPZ Online

    Suck…

    Suck no 1
    Vad hände med ”Jag ska bli som Fidel Castro, och väljas på livstid”.

    Suck no 2
    Det snabbaste sättet att komma till makten är att göra som Julius Caesar. Han var en rikt begåvad och maktlysten man, en general. För att vinna anhängare hade han bjudit på ‚Äùbröd och skådespel‚Äù som ingen före honom gjort.

    Känns detta igen?

    Suck no 3
    Det första som händer när någon ”äntligen” kommer till makten är att prioriteringarna ändras, ju längre tiden går ju mer krut läggs på att klamra sig fast vid makten. Därför bör man byta ofta. Titta på historien, titta på vad som händer när de ”goda” kommer till makten. Titta på ex kyrkan, när de är i underläge är de snälla, när de är i överläge så‚Ķ det gäller alla maktinstutitioner. Samvetet finns bara om man riskerar att förlora om man inte har det.

    Slutkommentar, notera att Chavez är bara en av tusen och åter tusen kommande med maktambition och politisk skicklighet. Och att Chavez är en av tusen och åter tusen som kommer att missbruka oinskränkt makt. Det är ett mänskligt drag. Var klarsynt, ingen är helig, genomgod, altruistisk på ett sätt som gör det säkert att ge den ett O-ifrågasatt stöd eller garanterat livslång makt. Det var korrumperat innan och det var bra att han bröt det, nu är det dags att någon annan tar över hans jobb, och sedan någon annan osv.

    Daniel