Sedelärande historia i verkligheten

Taget från Hanne Kjöller och anpassat till verkligheten istället för hennes fria fantasifoster. Tack Petter för tipset. Med en solidarisk och vänskapsskapande lösning. Eller rättare sagt två sådana lösningar.

Ett sällskap på tio män går ut varje dag och tar en öl tillsammans. Notan går på 500 kronor. Männen har valt att fördela den ungefär som vi betalar våra skatter. Då ser det ut så här:

De första fyra männen – de med lägst inkomster – betalar 15 kronor var.
Den femte betalar 20 kronor
Den sjätte betalar 30 kronor
Den sjunde betalar 55 kronor
Den åttonde betalar 80 kronor
Den nionde betalar 110 kronor
Den tionde, sällskapets rikaste, betalar 145 kronor.

Alla var glada och nöjda. Männen fortsatte att träffas och dricka sina öl. En dag bestämde sig barägaren för att sänka priset för de tio ölen till 400 kronor. Männen dividerade om hur de på det mest rättvisa sättet kunde fördela den nyvunna hundralappen. Om den delades mellan de tio betalande skulle var och en få tillbaka 20% av vad de betalade tidigare.

De fyra som tjänade minst betalade nu 12 kronor var.
Den femte betalade 16 kronor mot tidigare 20
Den sjätte betalde 24 kronor mot tidigare 30
Den sjunde betalade 44 kronor mot tidigare 55
Den åttonde betalade 64 kronor mot tidigare 80
Den nionde betalade 88 kronor mot tidigare 110
Den tionde betalade 116 kronor mot tidigare 145

Alla män betalade mindre än tidigare. Men ändå var det idel sura miner när den nya finansieringen diskuterades.

”Jag fick bara ut sex spänn av hundralappen, men han fick ut 29”, klagade den sjätte mannen och pekade på den tionde.

”Jag fick också bara fyra spänn tillbaka”, ondgjorde sig den femte mannen som numera inte betalade alls.

”Vänta lite”, skrek nu den första mannen, ”jag fick bara 3 spänn. Det här systemet gynnar de rika

De nio första männen, som alla kände sig förfördelade, gick ihop och förändrade landets lönesystem. Sedan gick de ut igen för att dricka öl.

Denna gång kunde de betala i stort sett lika mycket då de som tjänade minst fått ökad och de som tjänade mest fått lite minskad lön. Alla kände sig glada då de nu upplevde att de var lika mycket värda och var och en nu kunde ta ett större ansvar för det gemensamma. Gemenskapen blev större och missnöjet mindre. Ölen smakade godare.

Bloggat: Esbati, Badlands Hyena, Bulten i Bo
Andra bloggar om: , , , , ,

PS En alternativ solidarisk lösning är ju att de tio i första skedet får tillbaka 10 kronor var och aldrig blir osams eftersom de tjänade lika mycket på sänkningen. Sen kan de ju ändå enas om löneutjämning och få samma resultat i slutändan. Så hur man ser på problemet och dess lösning beror på vilken ideologi man omfattar. Och Hanne Kjöller framstår som en person som kanske inte är så smart. DS

Advertisements