Den nyliberala nedskärnings- och privatiseringspolitiken är orsaken till och dess genomförare, supportrar och tillskyndare är några av de ansvariga bakom framväxten av övervakningssamhället. Det hela handlar i själva verket om att de som är upproriska, de som skulle kunna vara upproriska, ska hållas i schack. Borgarnas, liberalernas frihet är bara till för de upphöjda, för eliten och deras allierade i delara av medelklassen. Något som Salka Sandén skriver bra om på Dagens Konflikt:
Men med verklighetskontakt, till exempel den verklighetskontakt det innebär att bo i förorten och arbeta med markservice, kan man inte låta bli att känna en lätt bismak av ironi. Jaha, nu var det läge att bli upprörd. Liberala bloggare och journalister riskerar för första gången att även dom få känna några av konsekvenserna av den politik så många av dom drivit, backat upp eller tigande samtyckt till.
Detta är outtalat men underförstått i idén om nattväktarstaten. Det är inte dessa entreprenörer, fria företagare och härliga fria individer som behöver övervakas. Det är den stora, arbetande och arbetslösa, massan. Yttrandefriheten är okränkbar för en välavlönad journalistkår. När det gäller en arbetande människas obefintliga yttrandefrihet i sin vardag är det däremot ingen proffstyckare som slår på trumman. So what om hon inte vågar ha åsikter om sin arbetsmiljö eller någon annan del av den vardag hon hyr ut till arbetsköparen. Hon har ju skrivit på ett kontrakt och kontrakt är fri vilja.
Pophögern får något religiöst i blicken när dom börjar dra på om frihet. Man undrar om det verkligen är gränslös enfald, eller snarare en gränslös cynism, som gör att de tycker sig få ihop sitt resonemang. Förutsättningen för deras frihet är tydligen att vi ska leva med osäkra arbetsvillkor, med hotet om arbetslöshet eller utvisning som piska. Sen kan de gå och stödäta för ökad utsugning av slavarbetare, och dumpning av lönerna under den nivå där det går runt för den enskilda arbetaren.
Det är inte bara övervaknings- och kontrollsamhället som är en konsekvens av den klasspolitik som makthavarna i Sverige ägnar sig åt. En klasspolitik som ökar klyftorna och försämrar för arbetarklassen, för vanligt folk. Något, som i brist på en vänster värd namnet, gynnar högerextremistiska, rasistiska och främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna. Nyliberalismen, laissez-fairekapitalismen leder än en gång till att fascismen växer, precis som på 1930-talet. Och än en gång är vänstern splittrad, några drar sig undan, vill inte ha med resten av vänstern att göra, som anarkisterna. Andra, som vänsterpartiet bryr sig främst om vilka regeringstaburetter man kan få i nästa val. Inget av dess alternativ framstår som ett vettigt val för arbetarklassen, ja de flesta anser nog att anarkisterna inte ens erbjuder ett alternativ. Resten av vänstern, däribland mitt eget parti, Socialistiska Partiet, är för små och isolerade för att kunna utgöra ett alternativ.
Intressant?
Bloggat: Samhällsfeber, Red Metal, Redundans, Falkvinge, Johan Frick, Petter,
Borgarmedia: Dagen, HD, DN, IDG, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Fascism, Främlingsfientlighet, Klass, Nyliberalism, Övervakning, Privatisering, Sverigedemokraterna, Samhälle, Politik
Relaterat:







Pingback: Fegt av SVT att klippa om Ebbe the movie | Svensson