Sekulär vigsel – så enkelt kan det vara

Det räcker med en signatur, skriver Oloph Bexell, professor i kyrkovetenskap, på SVD Brännpunkt. Det behövs inga religiösa organisationer inblandade, ingen religion. Naturligtvis en lösning som det inte skulle vara några som helst praktiska problem att genomföra och som finns i bland annat Frankrike. Som Bexell skriver så är kyrkans vigselrätt en gammal sedvana utan förankring i ett modernt samhälle och den kan avskaffas utan några problem:

Statens delegation av vigselrätten till trossamfunden är mest ett uttryck för en historisk sedvana.

Det har inte lagts fram några teologiska skäl för att samfunden också för framtiden måste ha kvar rätten att på det allmännas vägnar få förrätta en av rättsordningen erkänd vigsel.

Inte heller finns några skäl som gör den delegerade vigselrätten konstitutiv för en folkkyrka.

Inom och mellan kyrkor och trossamfund finns djupgående meningsskiljaktigheter om förslaget till en könsneutral äktenskapslagstiftning.

En klassisk kristen äktenskapsteologi bryts mot en nutida och förändrad.

Dessutom skulle en sådan förändring av vigselrätten underlätta genomförandet av könsneutrala äktenskap. Inga hänsyn skulle behöva tas till ålderdomlig vidskepelse i form av religion. För de människor som är troende så finns ju möjligheten att, efter/före den juridiskt bindande underskriften, genomföra den ceremoni som vars och ens religion anses kräva:

Dagens komplicerade mönster av olika samlevnadsformer och familjebildningar motiverar en uppstramning av formerna för att ingå äktenskap.

Det kan alltså ske genom införande av en civil ordning för alla som önskar få sina relationer betraktade som äktenskap (eller vilket begrepp man nu vill använda) och som vill bli omgivna av det rättsliga skydd som idag tillförsäkras det formella äktenskapet.

Det rimliga är att lagstiftningen endast erkänner en enda form för att ingå äktenskap, nämligen en enkel registrering, inför statlig myndighet.

Det skulle räcka med en kort, formbunden men ceremonilös protokollering, parets namnteckningar, i ett par vittnens närvaro.

Man kan jämföra det med att skriva ett testamente. En sådan officiell handling bör ersätta det rättsliga inslaget i dagens kyrkliga och borgerliga vigselakt.

Som är vanligt i många kontinentala länder kan en civil registrering av äktenskap följas av en frivillig ceremoniell vigselakt inom ramen för ett trossamfund eller i annat sammanhang.

Intressant?
Bloggat: Projo, HBT-sossen,
Borgarmedia: Dagen, SVD1, SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pelle

    Super duper ju.Så hädanefter så skickar vi bara in en namnunderskrift när man t ex vill ha ett körkort,pass,kontantkort mm.Snacka om att underlätta hela systemet.Att det sedan är helt galet det skiter vi i.