När Sanna Rayman i SVD skriver om polisens beteende i Rosengård så tycker jag hon är på rätt spår. Det spelar ingen roll mot vem polisens obehagliga och oacceptabla yttranden riktar sig. Uttalandena är inte acceptabla ändå:
För det andra. Spelar det någon roll killen som kallas ”apejävel” råkar vara en Afa-kille från Höllviken? Nej, självfallet inte. Poliserna lär inte ha vetat något om snubbens folkbokföringsadress i stunden. Det är dessutom lika illa att säga blattejävel som apejävel. Och i spåret av dessa uttalanden kommer avslöjande på avslöjande om dåligt beteende hos poliser. Det är nakenfester och filmade drogpåverkade och gud vet allt. Man blir matt.
Men sen när hon kommer in på händelserna och kravallerna i Göteborg 2001 så spårar hon ur och visar tydligt att hon inte vet vad hon snackar om. Många saker var häftiga i Göteborg 2001, stora maffiga och lugna demonstrationer, häftiga och bra seminarier. Det kan mycket väl vara det som hennes kompis pratade om. För vi som verkligen var mitt i smeten, mitt i kravallerna tycker inte det var så jävla roligt med att bli illa behandlade av snuten, att bli beskjutna, att bli utsläpade och lagda på blöt asfalt med poliser runtomkring som lät ungefär som de i Rosengård. Jag garanterar att det inte var speciellt kul.
I sjäva verket bagateliserar Sanna Rayman händelserna och vad de betydde för folk, vilka konsekvenser de fick. Det gäller konsekvenser för både poliser och för aktivister. När Sanna Rayman behandlar orsakerna till att det uppstod kravaller och upplopp i Göteborg 2001 nonchalerar hon vad som verkligen hände och bagatelliserar händelser som fått fysiska och psykiska konsekvenser för tusentals människor i Sverige.
Genom att påstå/antyda att kravallerna var resultatet av spänningssökande och genom att jämföra med bungy-jump visar Rayman förakt för de poliser som arbetade, för de aktivister med politisk drivkrfat som engagerade och nonchalans och förakt för alla oss som i efterhand försökt lösa upp och ta hand om de skador kravallerna orsakade hos många människor och i det svenska samhället.
Det är nonchalant, föraktfullt och okunnigt av Sanna Rayman. Orsakerna till kravallerna var/är mycket komplexa och finns beskrivna i en mängd böcker, avhandlingar och rappporter. Jag tycker Rayman borde läsa dem innan hon uttalar sig om något hon faktiskt inte vet nånting om. Fest? Revolution? Det var kaos och panik i Göteborg. Krig. Jävligt obehagligt. Sanna Rayman skriver dynga. Det var inte på något sätt jämförbart med den lilla skärmytslingen i Rosengård.
Intressant?
Borgarmedia: NM1, 2, 3, 4, 5
Läs även andra bloggares åsikter om Rosengård, Malmö, Sanna Rayman, Polisen, Samhälle, Politik, Media, Göteborg 2001, Kravaller
Relaterat:







Pingback: 10 år sen Göteborg 2001 | Svensson
Pingback: 10 år sen Göteborg 2001 - intervjuer och hågkomster | Svensson