Inte enligt Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson i alla fall. Det inser jag när jag läser en artikel av Maciej Zaremba i DN. För enligt Åkesson så måste en svensk uppfylla vissa villkor:
”Man skall ha svenska värderingar”, säger Åkesson. ”Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet – nej, det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna. Samt på hur vi tar hand om djuren.”
Räcker det? ”Nej, det måste kombineras med andra komponenter, kroppsspråk och sådana saker. Att man passar tiden och ställer sig i kö, till exempel.” Och så yttre åtbörder. En kvinna i huckle som inte tar i hand kan inte vara svensk, säger han, inte heller en sikh i turban.
Jag klarar inte det där med kroppspråket. Jag viftar nämligen nåt förfärligt med händerna jag pratar, använder hela kroppen när jag diskuterar. Och ve och fasa, jag brukar höja rösten, inte för att jag är arg, utan oftast för att jag är engagerad. Som jag förstår Åkesson, är detta inte speciellt svenskt. Inte heller är kvinnan till vänster på bredvidstående bild svensk enligt Åkesson, hon bär nämligen huckle och tog förmodligen inte främmande män i hand när hon levde.
Visserligen är kvinnan född i Sverige, levde hela sitt liv i Sverige och hade ett svenskt namn, men enligt Åkesson är hon alltså inte svensk. Lika lite som jag är det, trots mitt trevliga namn, Anders Svensson. För förutom kroppspråket klarar jag inte heller kravte på att jag måste känna mig som svensk. Jag känner mig som europe och internationalist, inte som svensk i först hand. kanske inte så konstigt när jag har förfäder från alla möjliga håll, Ryssland, Finland, Sverige, Irland, England, Frankrike och bland resande. Och ingen göteborgare är förmodligen svnska i Åkessons ögon, vi klarar inte det där med köer. Att stiga på en buss eller spårvagn i Göteborg är snarare ett ordnat kaos än en kö som i Stockholm. Så jag kan nog knappast anses vara svensk i Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas ögon.
Hur skall man bli för att ”av andra uppfattas som svensk”? Är jag svensk för dig? frågar jag Åkesson. ”Det skulle du kunna vara.” Skulle kunna? ”Jag vet inte, det är första gången jag träffar dig… någon djupare analys är svår att göra på så kort tid.” Då hjälper jag till: Jag har levt i Sverige tio år längre än du och kan nog landets kultur litet bättre, eftersom jag har det till yrke. Svensk?
”Jag kan inte avgöra det”, säger Åkesson, ”eftersom det inte är alldeles självskrivet vilken kultur du identifierar dig med. För jag antar att du kommer från ett annat land.” Sedan förklarar han att en svensk får inte ha hoprörda tillhörigheter. Man skall känna sig helt övervägande svensk och inget annat vid sidan om.
På den grunden blir jag slutligen befunnen tvivelaktig, i sällskap med Cornelis Vreeswijk, Nyamko Sabuni och Zlatan Ibrahimovic, kring vilken Jimmie Åkesson har många frågetecken. Zlatan föddes inte i Sverige. Han spelar individualistiskt, vilket är osvenskt. Han har sagt sig vilja spela för Bosnien! Jackie Arklöv då? ”Utan tvekan svensk. Har ju fått svensk uppfostran och känner inte någon annan kultur än den svenska.”
På det viset. För Åkesson är ”svenskheten” en varm värdegemenskap som gör att man förstår och trivs med varandra. Och han känner den tydligen med Jackie Arklöv, men inte med Vreeswijk, Sabuni eller med mig. Förstår han vad han säger? Jag gör ett sista försök. Han har sagt att Laila Freivalds uppfattar han som svensk, fast hon faktiskt är invandrare från Lettland. Så varför är han inte beredd att erkänna Nyamko Sabuni, som också kom hit som barn, som lika god medborgare?
”Jag känner inte att jag vill göra det, helt enkelt.”
Han säger det två gånger, så det är ingen lapsus. Men hur skall jag veta om det är rasisterna som han blinkar till – eller folkhemsnostalgikerna? Är felet med Sabuni att hon är svart – eller kanske att hon är folkpartist – och så påfallande urban?
Och det framgår klart att Jimmie Åkesson inte är nåt annat än en sketen rasist. Men det visste vi ju i och för sig innan. Sverigedemokraterna är rasister och fascister. Som dessutom hör till den förljugna och skrikiga kör som ständigt upprepar att judar lever farligt i Sverige. En dum lögn som Zaremba också punkterar i sin artikel (fast han blandar på antisemitiskt vis ihop judar med israeler och använder dessutom det bibliska ordet för invånare i det som idag heter Galileen):
Kyrkan i Rinkeby står mest öde, moskén oftast överfull. Men det är bara den förra som är markerad på kommunkartan. Jag ställer mig utanför moskén iklädd en judisk kippa, ty det har sagts att det är obehagligt för en israelit att vistas i dessa kvarter. Timmarna går, folk strömmar ut och in, inget händer.
Läs förresten hela Zarembas serie om invandrare i Sverige och svenskhet. Många roliga poänger, inte PK och kanske inte alltid rättvisande:
Intressant?
Borgarmedia: Dagen, DN, SDS,
Läs även andra bloggares åsikter om Antisemitism, Maciej Zaremba, Jimmie Åkesson, Rinkeby, Jude, Judendom, Svenskhet, Rasism, Fascism, Sverigedemokraterna, Invandring, Flyktingpolitik, Politik, Samhälle
Relaterat:









Pingback: Hala upp inte hala ner!! | Bahlool
Pingback: Jag är inte svensk | Zlatan Ibrahimovic Fansite
Pingback: Trottens Betraktelser » Är jag svensk enligt Åkesson?
Pingback: Svenne, du existerar inte…..i Sverige! « 100% Antiism
Pingback: Lost in identity eller; identitetslös? « Blatte i Svenneland