På ett plan kanske det var rätt, hon gjorde sig kanske skyldig till våldsamt motstånd, men det är ett brott som man kan bli dömd för bara man spjärnar mot när polisen griper in. Brottet är ett gummiparagrafsbrott så det är lika lätt att bli frikänd för som att bli dömd för. Jag vet folk som riktat rallarsvingar mot polisen och blivit frikända för brottet i fråga. Tingsrätten skulle alltså utan problem ha kunnat fria Anna Odell.
Därmed kommer jag till slutsatsen att det var fel att fälla Anna Odell. För det andra brottet, oredligt förfarande, hon fällts är ju ett ännu värre gummiparagrafbrott som faktiskt inte ens borde existera. Om Anna Odell spelade sjuk och läkarna gick på det så är det ju uppenbart läkarna som inte är kompetenta för sitt jobb. En kompetent läkare upptäcker naturligtvis när någon bara spelar sjuk? Eller? Är så inte fallet kan man rimligen inte heller bli dömd för oredligt förfarande när man spelar sjuk, för det finns ju uppenbarligen ingen möjlighet att skilja falskt från sant i detta fall. Inget brott kan därmed, enligt min mening, begås. För det går ju inte att i praktiken skilja redligt förfarande från oredligt.
Så självklart ska Anna Odell överklaga, om inte annat så för att detta är en politisk process som möjliggör ytterligare diskussioner om konstens verklighet, vad som är konst och dessutom psykvården och villkoren inom den. Men egentligen är det ju så att rättegången aldrig borde kommit till stånd, aldrig borde ägt rum.
Domen är dessutom ytterligare ett exempel på hur Sverige blir allt mer slutet och stängt som samhälle. Där man ska hålla käften och inte sticka ut.
Fast förstås det kan ju vara både konst och brottsligt. Då är det ändå ett rätt lågt pris Odell får lägga för materialet till sitt konstverk.
Intressant?
Borgarmedia: GP, SVD, Barometern,
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Odell, Dom, Tingsrätt, Överklagan, Psykvården, Konst, Kultur, Brott, Sjukvård, Samhälle, Politik
Relaterat:








