Utbredd antisemitism i Danmark, eller?

Enligt artiklar i Svenska Dagbladet (SVD) och Kristeligt Dagblad (KD) är antisemitismen utbredd i Danmark, speciellt är den utbredd bland landets muslimska befolkningsgrupper, men enligt artikeln så verkar antisemitismen också betydligt vanligare bland ”etniska danskar” än bland motsvarande grupp i Sverige. Inte heller så verkar antisemitism vara lika vanligt i Sverige som i Danmark på ett generellt plan eller ens bland muslimer. Om vi nu ska tro på den danska undersökning som SVD och KD hänvisar till.

I Sverige fins det faktiskt ingen större skillnad på inställningen till judar mellan muslimer och icke-religiösa och antisemitismen verkar rent generellt mycket mindre enligt Intoleransrapporten från Forum för levande historia (FFLH):

Det föreligger inga noterbara skillnader med avseende på hur många som har immigrantbakgrund i elevens familj (dvs. av elever själv och föräldrarna). En uppdelning av eleverna i de tre kategorierna helsvensk bakgrund, delvis utländsk bakgrund och utländsk bakgrund, ger inga statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna. Detsamma gäller om eleverna delas in efter familjens ursprungsregion. Till skillnad mot inställningen till muslimer tycks graden av intolerans mot judar alltså ligga på samma nivå oavsett vilken typ
av nationellt ursprung som finns i familjen. Resultatet kan sägas vara logiskt mot bakgrund av att antisemitism och intolerans mot judar är ett fenomen som återkommer i de flesta kulturer och religioner. I detta avseende föreligger således en skillnad gentemot islamofobin där helsvenska familjer avvek med en något större intolerans.

Undersökningen från FFLH gäller visserligen ungdomar, men man konstaterar att fördomar minskar med stigande ålder, så vi kan utgå från att antisemtismen inte är högre än vad rapporten visar. I jämförelse med kristna så är dock muslimer mer intoleranta gentemot judar. Rapporten hänvisar också till en speciell studie gjord av en sionist (Tossavainen) som visar att muslimska ungdomar, med undantag av en liten grupp, inte uppvisar någon större skillnad gentemot andra i Sverige när det gäller antisemitism:

År 2003 presenterades en forskningsrapport om antisemitism bland muslimska elever i svenska skolor (Tossovainen, 2003). Rapporten baserades på ett mindre antal intervjuer med lärare i förortsskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Undersökningen ledde till en debatt om bland annat problemets omfattning. Resultaten av föreliggande undersökning tyder inte på att muslimska elever på en nationell nivå skulle vara mer intoleranta mot judar än andra numerärt betydligt större grupper. Delas de elever som besvarat enkäten in efter uppgiven religionstillhörighet, blir det genomsnittliga värdet på antisemitismindex 1,12 för de muslimska eleverna. Ett värde som är lägre än den stora grupp som kan betecknas som ”ej religiösa” (genomsnittsvärde 1,14), men högre än för elever som betecknat sig som kristna (medelvärde 0,95).

Slutsatsen att muslimska elever på en nationell nivå inte framstår som mer intoleranta mot judar än andra betydligt större grupper baseras på en jämförelse med kategorin ”ej religiösa”. Gruppen ”ej religiösa” elever hade ett något högre genomsnittsvärde än de muslimska eleverna. De ”ej religiösa”, som till en övervägande del består av elever med helsvensk bakgrund som inte ansett sig vara kristna, utgör nästan halva elevkåren (43 procent) sett över de fem årskurserna. Att ställa mot de muslimska eleverna som utgör 5–6 procent av denna population.

Det finns dock i den muslimska gruppen en ytterlighetsgrupp som andelsmässigt är något större än i övriga grupper. Isoleras en grupp som kan betecknas som ”extremt intoleranta” (indexvärde>3,0) utgör denna 5,3 procent av de muslimska eleverna, att jämföra med 2,9 procent bland samtliga övriga elever (bland de ”ej religiösa” är denna andel 4,1 procent). Det innebär att muslimska elever är överrepresenterade i den grupp skolelever i landet som kan betecknas som extremt intoleranta (totalt cirka 3 000 elever per årskull). Ungefär en tiondel av dessa elever är muslimer. Nio tiondelar återfinns i andra grupper, främst bland de ”ej religiösa” men även bland dem som uppgivit sig vara kristna.

Om den danska undersökningen är korrekt kan man nog konstatera att den högre förekomsten av antisemitism i Danmark än i Sverige är en spegling av den högre förekomsten av all typ av rasism i Danmark i jämförelse med Sverige. Den vitt spridda danska rasismen och islamofobin smittar sålunda även av sig på invandrarna i landet (som ju dessutom är betydligt färre än i Sverige, både i antal och i andel av befolkningen). Danmark blir på så sätt ett intolerant land på de flesta sätt och vis.

För att inte Sverige ska utvecklas i samma riktning krävs att vi visar vårt motstånd mot rasister, fascister och andra intoleranta människor (som exempelvis moderater).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements