Vardag under Stalin

Tja, varför inte maktkamp? Det är lätt att se hur tonläget trissas upp undan för undan tills det uppstod en atmosfär av döda eller dödas. Av allt eller intet. Av ”den som inte är med mig är mot mig”.

”Ett parti som hävdar att det är ett avantgardeparti och sedan fortsätter med att ta makten över staten måste vara ett diktatoriskt parti. Om man beskriver sig som ett avantgarde sitter man inne med sanningen (…) Därför förefaller det inte orimligt att påstå att enpartiregimen i Sovjet och dess de facto-kontroll av Komintern var nästan oundvikliga följder av teorin om avantgarde-partiet. Och med detta följde, om inte alldeles oundvikligt så i alla fall med hög sannolikhet, just det som hände: utrensningar, koncentrationsläger och järnridå.” (Immanuel Wallerstein: Liberalismens död, 2001.

Den enda vägens politik? Var väl Carl Bildts slagord. Resten av dina beskrivningar tycks också passa bra in på dagens ”liberaler”.

Ja förstås och självklart: Tycker man som jag och många med mig att kapitalismen är miljöförstörstörande, orättvis och odemokratisk, och att något slags socialistiskt, demokratiskt och jämlikt samhälle är att föredra, då ska diskussionen handla om det, inte om att socialismen är passerad och överspelad av historien.
Visst kan man också diskutera, vid sidan om huvuddiskussionen om ett socialistiskt samhällsideal, de stora problemen i de realsocialistiska samhällena. Men då ska man också diskutera alla kriser och depressioner som realkapitalismen gett upphov till. Liksom att dess ojämlika fördelning gör att människor faktiskt dagligen svälter ihjäl.
Mitt förslag i sammanfattning: Skippa allt retoriskt rund-och skitsnack i politiken. Diskutera sakfrågorna och värderingsfrågorna.

PS. Det slår mig att det är nödvändigt att lägga in en brasklapp i den här diskussionen. Givetvis är ideologisk övertygelse inget ont. Problemet uppstår när en grupp som är övertygad om att man själv har Rätt och alla andra har Fel får statlig makt. Som kommunistpartiet i Sovjet, som nyliberalerna i nästan hela världen.

Kristoffer: Det är skillnad på den sortens övertygelse som socialdemokraterna hade även under sin blomstringstid och den sortens som de ryska kommunisterna hade. Och skillnaden tror jag fångades ganska bra av Wallerstein med begreppet ”avantgarde”. Den som anser sig vara avantgarde måste nödvändigtvis förakta dom som inte hör dit, och anse sig stå över normala mänskliga hänsyn. Vilket ju bevisligen de ryska kommunisterna gjorde.

Sen finns det förstås en alternativ tolkning som är väl så intressant. Nämligen att tolka deras brutalitet i termer av en uppstigande borgarklass’ ”ursprungliga ackumulation” – som ju också brukar vara nog så brutal.

Horsebrink:

Men det är inget fel i en politisk diskussion, utan endast ur en vetenskaplig kunskapsteoretisk diskussion. Kunskapsteoretisk diskussion tillhör akademiska sammanhang, som endast blir en relativistisk smörja om man applicerar det i politisk polemik.

Frågan om elitism är en politisk diskussion, där de som företräder ett elitistiskt samhälle tror på expertstyre och att experterna är av en särskild ras (så som Hitler en gång i tiden förklarade det). Avantgardteorin är av en helt annan idé, byggt på medvetande istället för experter som av Gud eller blod har en given en framstående ställning.

Anders:
Avantgardet är den eller de som riktar in klassmedvetandet mot kapitalets ekonomiska och politiska makt.

Hur kan man veta detta? Jo eftersom majoriteten av massan inte är i revolutionärt stadie förrän vid revolutionära eller förrevolutionära kriser. Avantgardet är den del av massan som för vidare medvetenheten, och är oftast i minoritet. Huruvida medvetenheten, och vilka som egentligen är klassens avantgarde avgör revolutionens eventuella genomförande.

Avantgardeteorin anser jag inte motstrider ett demokratiskt flerpartisystem.

Anders:

Ja och vad menas? Är det avantgardet som bestämmer vad som är fel? Vad som är rätt?

Kamp mot kapitalism är rätt när vi talar om arbetarklassens klasskamp, ja. Det är det marxistiska avantgardets uppgift att erbjuda arbetarklassen den klassmedvetenhet som krävs för att rikta kampen mot kapitalismens makt vid rätt tillfälle.

Hur vet vi att avantgardet är i minoritet? Det finns inget sätt att veta något sådant?

Det vet vi om majoriteten inte är medveten om att deras dagliga klasskamp egentligen handlar om en kamp mot kapitalets ekonomiska och politiska makt. Det kan vi väl ändå vara överens om att majoriteten idag inte är?

Vad är klassmedvetande? Måste klassmedvetande innebära revolution?

Ja, klassmedvetande ur ett marxistisk perspektiv måste leda till revolution. Det vill säga; till en grundläggande omvandling av samhället från kapitalism till ett icke-kapitalistiskt samhälle.

Jag tror helt säkert att den svenska arbetarkalssen var mer medvetna om hur saker och ting hängde ihop år 1917 än vad den ryska var?

Visst, och tvärtom – den ryska var mer medveten om hur saker och ting hänge ihop i Ryssland år 1917.

Och det verkar ju så här i efterhand som om den svenska arbetarklassen gjorde ett bättre val. Den socialdemokratiska välfärdsstaten med kapitalism och marknad var ju bättre för arbetarna än den sovjetiska stalinistiska planekonomin.

Både den reformistiska och den stalinistiska välfärden har visat sig vara historiska misslyckanden. Stalinismens fall och den socialdemokratiska välfärden är idag två gravstenar som en gång i tiden levde av varandra men som idag påminner oss om att en reell kamp mot kapitalism, även på global nivå är av största vikt för att revolutionen skall bli lyckad. Problemet med stalinismens öst var inte planekonomin, utan den hierarkiska arbetsdelningen och dess byråkratiska diktatur, medan problemet med statskapitalismen i väst är kapitalismens fortgående och allt vad som hänger med så som hierarkisk arbetsdelning, byråkrati, merarbete, konkurrens och resursslöseri.

Vad som ska stå fast är idealet som ”Rivar-Bohm” formulerade i en arbetarförfattares bok (på fabriken I Lagan i Ljungby kommun som jag sett): ”Alla ska vara med och dela och bestämma”. Dela på makt och resurser. Det är socialismens kärna; jämlikhet och demokrati fullt ut.
Teorierna om hur vi kommer dit kan vi förändra. Bland annat utifrån vad vi kan lära av vetenskapen om människan och hennes samhälle. Använda Fakta/ÄR för att omskapa samhället enligt våra Värderingar/BÖR.
Kapitalismen blev hela tiden mer centraliserad och storskalig, slutande med monopolkapitalismen. Nästa logiska steg är den socialistiska planekonomin (tänktes det ödesdeteministiskt). Den är alltså en slags extremt driven ”superkapitalism”.