Spansk (vänster)tragedi

Boknytt
Spanska inbördeskriget
Antony Beevor
Historiska media

Spansk (vänster)tragedi

Militärhistorieförfattaren Antony Beevors imponerande tegelsten om det spanska inbördeskriget är mindre militärinriktad än jag befarade. Ideologistriderna skildras balanserat; fascism mot demokrati; centralism mot regionalism, höger mot vänster-center. Nytt för mig var kyrkans högerreaktionära blodtörst. Och Francos klara nazi-anknytning.

Vänstern var en tragedi inom tragedin. Demokratin underminerades av anarko-syndikalisternas disciplinlösa klassekterism och stalinisternas vidriga Sovjet-terror. Min stora lärdom av boken är att den nationella vi-anda en demokrati kräver är oförenlig med en sådan oförsonlig avhumaniserande existensångestskapande klasskamp som den i Spanien då.

Läs mer:
Felix Morrow, Spanien 1931-1937 revolution och kontrarevolution (1931 och 1938, på svenska 1976))
Introduktion till boken »Spanien: Revolution och kontrarevolution» (Ernest Mandel, FI 3-4/76)
Spanska inbördeskriget och stalinismens förräderi (M. Casanova, Röda Häften 15-17, 1972) (ursprungligen publicerad på franska 1939)

Spanska inbördeskriget och trotskismen (Kaj Håkansson, ett kapitel ur pamfletten ”Stalinismen, fronterna och vietnamrörelsen”, 1971)
Spanska inbördeskriget, POUM och trotskismen (Kenth-Åke Andersson, avsnitt ur ”Revolutionär Marxism kontra stalinism i Vietnamrörelsen”, 1971)
Rättvisa åt Andreu Nin (Martin Fahlgren, FI 1/81)
Trotskij om mordet på Nin
M.Casanova
Artiklar av Andreu Nin

No Pasarán! Spanska inbördes­kriget och uppgörelsen med fascismen
”Nisse Lätt. En svensk anarkist berättar.”
”Svenska Spanienfrivilliga”/”Spanien i svenska hjärtan”
A Beevor, ”Spanska inbördeskriget”

Intressant?
I media: Blaskan, SVD1, 2, LO-tidningen, Arbetaren, Socalt,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • För en bakgrund till inbördeskriget rekommenderar jag också Gerald Brenans The Spanish labyrinth, vars första upplaga kom ut medan kriget rasade som värst. Där framstår det klart hur Spanien egentligen bara bestod av en massa kotterier som förde krig på liv och död mot alla andra kotterier (varför anarkosyndikalisternas hållning var i högsta grad förklarlig.

    Ta exemplet med alla bomber som plötsligt började explodera i katalanska företags huvudkontor. Regeringen anklagade givetvis anarkisterna, som utsattes för en polisterror utan like med massor av dödsdomar. Men bombningarna fortsatte, varför de katalanska kapitalisterna blev misstänksamma och engagerade en detektivfirma som snart kunde avslöja att det var regeringen som stod bakom bomberna. Dels för att skada de katalanska företagen till fördel för de Madridbaserade, dels för att kunna kasta skulden på anarkisterna.

    Och så där gick det på. Ett skolexempel på ”social fälla” med andra ord.

  • Jag läste den på tåget hem från Malaga till norrland i slutet av April. Jag uppskattade den också mycket, och fann den just så politiskt intressant som du utrrycker det. Dock är det en sak jag fann oskriven i den som jag vill veta mer om – om möjligt. Winston Churchill skriver, när han beskriver inbördeskriget i sitt magnum opus om andra världskriget, att dominikanerorden förblev regeringen trogna. Någon som vet mer om detta?

  • Hans Norebrink

    Klass-, ideologiska och regionala motsättningar måste från alla sidor skötas inom den nationella demokratins ram, annars blir det kaos vilket skadar alla. Som i Spanien.

    En viss nationell samhörighet över klassgränserna bör finnas under klasskampens gång ‚Äì det måste ju fungera att leva under kapitalismen också, i väntan på socialismen.

    Det svenska historiska samförståndet har nog varit till viss nytta för Sverige. Kanske man även i detta sammanhang kan använda det indianska slagordet från Bolivia : ”Klass och nation”!

  • Jan Wiklund

    Det har föga med nation att göra – konflikterna i Spanien gick inte bara mellan nationer utan mellan allting. Mellan kyrka och lekmän, mellan klasser, mellan stad och land. Poängen var att ingen hade minsta tilltro till någon, alla betraktade alla andra som fiender.

    Brenan börjar med napoleonkrigen, men jag misstänker att misstron gick längre tillbaka i tiden, ursprungligen till den stora kollapsen på 1500-talet då den härskande klassen koncentrerade sig på att plundra Amerika och sket i att utveckla landet som sjönk alltmer in i teknologisk urmodighet.

  • Hans Norebrink

    Jo, men det var konflikter som spårade ut fullständigt för att det inte fanns en sammanhållande ram ‚Äì ingen fungerande nation.

  • Det kan du ju kalla det för – inget fungerande allmänintresse är ett annat uttryck. Men det blir ju ett cirkelresonemang, det fanns inget allmänintresse för att det inte fanns något allmänintresse.

    Om man tittar lite närmare på den katalanska ”nationen” t.ex. så skapades den därav att det var de som inte hade rätt att exploatera Amerika. Det hade bara de som ingick i den kastilianska rikshalvan, nämligen. Så katalanerna – dvs de som bodde längs östkusten, och ingick i den aragonska rikshalvan – var tvungna att bygga upp sin egen tillvaro på att producera, och skapade därmed en industrizon runt Barcelona.

    Den katalanska nationalismen byggdes sedan upp av borgerskapet i Barcelona som ett sätt att värna denna industri mot beskattning och snyltande från Madrid.

    Men detta var bara en aspekt av den spanska plundringsekonomi som byggdes upp från 1492. En lika viktig var att den kastilianska rikshalvan drabbades ännu hårdare. Det lönade sig nämligen inte att investera i produktion när man hade fri tillgång till plundring i Amerika. Så Spanien – med undantag för Katalonien – blev bara fattigare och fattigare medan aristokratin blev rikare och rikare.

    Så undra på att det blev konflikter!

  • Hans Norebrink

    Visst allmänintresse eller nation. Vi behöver inte fastna i ord. Ett samhälle måste ha en grundläggande sammanhållning för att fungera.

    Visst, nationalstater byggdes av överklassen och dess intellektuella. Men sedan användes de av folket för att artikulera dess intressen i form av nationen och den nationella demokratin. Sedan kapade eliten nationalismen ett tag, men de har nu sedan länge slutat vara nationella.

  • Cirkelresonemang, som jag sa. Förklaringsmönster måste kunna förklara skillnader. Vad var det som gick så fel i Spanien, men inte i t.ex. Frankrike?

    Nog för att överklasser uppträdde oansvarigt på många håll – men inte ens i Frankrike uppträdde Versailleshovet så oansvarigt som i Spanien. De kallade ju i alla fall in en riksdag 1789 när landet stod inför konkurs. Det gjorde aldrig det spanska hovet som gick i konkurs oupphörligen, hela tiden, utan att se något särskilt med det.

    Och som alltså levde så bekvämt på plundring att den aldrig brydde sig om att investera i produktion. Så oansvariga var inte deras klassbröder någonstans såvitt jag vet.

    Och som du vet så ruttnar fisken från huvudet. Oansvarighet i toppen leder till att hela samhället ruttnar.

  • Hans Norebrink

    I Frankrike tog folket över, början på nation och demokrati i världen.

  • @ Jan. Beevor menar att reconquistan skapade en del förutsättningar som var unika för Spanien. Dels en feodalism som faktiskt hade en reell fiende (ideologisk sådan) och som kraftigt tog avstånd från produktion och ägande. En annan sak var det att Spanien inte fick till en sådan producerande medelklass som var förutsättningen för 1789 i Frankrike. Det sydamerikanska guldet onödiggjorde det som var ideologiskt o(svår)möjligt att tänka sig – adelsmän som gjorde något (ekonomiskt) vettigt.

  • JavelinX: Vi är nog eniga där. Och jag tror att denna icke-produktiva, plundrande överklass skapade sociala fällor överallt i Spanien genom sin blotta existens.

    En annan engelsk författare till en bok om inbördeskriget, som jag tyvärr inte minns namnet på, skildrar vilken typ av mentalitet det skapade. Han citerar en engelsk konservativ journalist som hade besökt Francos läger i avsikt att skriva entusiastiska antisocialistiska artiklar men blev betänksam sedan han hade lyssnat på Francos stabschef. Han hade berättat hur han hemma på godset hade radat upp alla sina jordbruksarbetare och skjutit ihjäl var tionde. Inte för att dom hade opponerat, utan bara för att visa vem som hade makten.

    Tacka fan för att den sorten skapar en enorm misstro i hela samhället, och ett pyrande allas krig mot alla.