Hosni Mubarak avgår?

Med min ganska omfattande erfarenhet av demokratiarbete i auktoritära politiska system kan jag inte vara lika kategorisk.

Att Mubarak tvingas avgå skickar en viktig signal till den som tar över.
I de flesta länder följer makteliterna, både den styrande och oppsitionen normalt samma politiska logik och den politiska ekonomin är densamma för alla. Detta innebär oftast att de kortsiktiga förändringarna blir begränsade, och att det spelar mindre roll vem som tar över.
Vi missar också att de flesta politiska system har vanliga ”dödliga” makthavare som inte på egen hand kan förändra systemet. Tyvärr är sådana som Mandela, Gandhi eller Aung Sun Suu Kuyi exceptionella undantag.

Det normala är att folkliga revolter ofta följs av ”återställare” som på Filippinerna efter Marcos eller på senare tid revolten i Ukraina som av olika skäl också ledde till besvikelse. När Cory Aquino var president 1986-1991 var hon hårt kritiserad, men när hon dog häromåret var det många filippinare som menade att hon genom sin pragmatiska inställning räddade demokratin i en svår tid (hon överlevde 7 militära kuppförsök!), så att man nu, efter två decennier och allt stabilare folkligare valprocesser (mindre våld och röstköp) börjat ta sig ur den traditonella politiska ekonomin med patronage och jordägande TRAPOs (TRAPO=TRAditonal POliticians).

Suleiman må vara en skurk. Men frågan är i hur hög grad revolten påverkat den politiska ekonomin? Det signifkanta resultatet av revolten kanske vi får se om tio år. Det här slutar inte i kväll, och vi kanske till och med får se den nuvarande ledningen med Mubarak och Suleiman ställas inför rätta om några år, alldeles oavsett om Suleiman tar över nu. Det kommer att bli spännande att följa Egypten framöver även när landet hamnar i medieskugga.

PS Jag använder uttrycket ”politisk ekonomi” i dess anglosaxiska mer neutrala mening. DS