Handelshuset Grill

Del 2 av 39 i serien Stockholms handelshus på 1700-talet

Handelshuset Abraham & Carlos Grill grundades 1716 av bröderna Abraham Grill (1674-1725) och Carlos Grill (1681-1736) som en fortsättning av den verksamhet som tidigare funnits i handelshuset Gemnich & Grill, startat  av Abraham Grill och hans svåger Abraham Gemnich. Abraham Gemnich var gift med Sophia Grill, syster till Abraham Grill.

Efter Abraham Grills död inträdde sonen Claes Grill (1705-1767) som delägare. Handelshuset bytte då namn till Carlos & Claes Grill. Efter Carlos Grills död drev Claes Grill handelshuset vidare ensam, men tog 1747 in sin halvbror Johan Abraham Grill (1719-1799) i ledningen för verksamheten. Något namnbyte på företaget ägde inte rum vid detta tillfälle, inte heller senare. Claes Grill var gift med sin kusin Anna Johanna Grill (1720-78), dotter till Carlos Grill.

Efter Claes död 1767 fortsatte Johan Abraham Grill verksamheten, delvis med annan inriktning. Efter några år inträdde Claes svärson Henrik Wilhelm Peill (1730-1797). Efter bådas död gick handelshuset snabbt i konkurs, kanske för att det inte fanns någon i släkten som ville ta över. Konkursförhandlingarna avslutades vid sekelskiftet 1800.

Under åren kring 1740 var Carlos & Claes Grill  en av de fyra-fem största exportörerna av stångjärn från Stockholm och stod för ungefär en tiondel av den totala exporten (omkring 18-20 000 skeppund av totalt ca 180-200 000 skpd). Exporten gick till en början mest till Nederländerna, där nära släktingar fanns som kunder och kommissionärer, senare även till England, Baltikum och Medelhavsländerna.

De största järnexportörena i Sverige år 1730 var följande tio (ton):

Maister, 2 800, Stockholm
Grill, 2 000, Stockholm
Jennings, 2 000, Stockholm
Worster, 1 500, Stockholm
Grundi, 1 600, Göteborg
Mould, 1 400, Göteborg
Ström, 1 300, Göteborg
Kierman, 1 100, Stockholm
Lefebure, 900, Stockholm
Herwegh (Hervig), 880, Göteborg

1740 låg Grill på en tredje plats i Stockholm, nu efter Samuel Worster och Frans Jennings, 1750 på femte plats. Sistnämnda år dominerade Frans Jennings exporten stort och det skulle den Jenningska firman fortsätta göra fram till 1761 (mellan 1752 och 1761 under namnet Jennings & Finlay). 1760 var den Grillska firman den fjärde största stångjärnsexportören i Stockholm.

Handelshuset exporterade också beck och tjära till skeppsbyggare inom Europa, en del koppar och mässing samt i allt större utsträckning även trävaror. På 1740-talen och 1750-talen så var Grill den största eller nästa största exportören av tjära från Stockholm de flesta år med en export av 2 700 hl tjära år 1737, 1 700 år 1739, 5 400 år 1740, 9 700 år 1741, 7 800 år 1744 och 6 600 år 1760. Enstaka år var handelshuset Grill också en av de större exportörerna av trävaror.

Grills export gick till en början i huvudsak till Nederländerna (1730 85%), Frankrike och Storbritannien(5% tillsammans) samt resten till Östersjöområdet, 1740 gick 55 % till Nederländerna, 5% Strobritannien och Frankrike och 30% till Östersjöområdet och 10 % till Portugal. Allteftersom skedde en förändring av exportens inriktning och 1750 hade Nederländernas andel minskat till 6%, Frankrike gått upp till 44% och Österjöhamnar 50% medan 1760 mottog Östersjöhamnar 75%, Frankrike och Strobritannien tillsammans 20% och Medelhavet (Italien) resterande 5%.

Salt från Portugal var utan jämförelse den största importvaran, därefter ek och hampa från Baltikum för skeppsbyggeriet (firman var delägare i varvet Terra Nova), men också vin, kaffe, socker, ost, tobak, textilier och andra varor för familjen och den närmaste vänkretsen. Huvuddelen av importen kom från Portugal men var minskade under hela perioden fram till 1760-talet, 1730 60%, 1740 40%, 1750 30% och 1760 20%. Östersjöområdets betydelse för importen ökade i samma utsträckning från 5% år 1730 till 23%, 36% och 65% de nämnda åren. Förutom den nämnda saltimporten bedrev Grill också nederlagshandel med salt. Dvs man importerade slat som inte förtullades utan istället återexporterades till baltiska hamnar.

Råg från Baltikum importerades också, men spannmålsimporten var tämligen begränsad om man jämför med andra importörer. Det Grillska handelshuset var ett utpräglat exportföretag, importen stod bara för en mindre del av omsättningen. År  1730 exporterade firman för 115 000 rdr och importerade enbart för 10 000, 1740 var fördelningen 92 000 resp. 5 000, 1750 45 000 och 11 000 samt 1760 50 000 och 9 000 för att välja ut några år. Fördelningen på import och import var ungefär lika också mellanligannde och efterföljande år.

Handelshuset Carlos & Claes Grill hade av naturliga skäl affärsförbindelser med Anthoni Grill & Co i Amsterdam som då ägdes av Anthoni Grill (1705-83), bror till Claes Grill och Abraham Grill d.y (1707-63) som hade en handelsfirma i Göteborg och också var direktör i Ostindiska kompaniet. Dessutom med Lindegren son & Grill i London som från 1770 hade Claes Grill (1750-1816) som delägare. Han var sonson till Abraham Grill d.y. och son till Jean Abraham Grill (1736-92), superkargör i Ostindiska kompaniet.

Förutom handelsrörelsen investerade den grillska firman i fastigheter och fartyg samt varv vilket redan nämnts. Dels var man huvudägare i varvet terra Nova, dels delägare i Stors Stadsvarvet. Förutom detta bedrev man också en stor bankirrörelse i samarbete med sina släktingar i Amsterdam. man lånade dels ut till olika bruk, så kallade förlagslån (förskott på produktion),  dels till andra handelshus och andra typer av verksamheter.

Bruk som man lånade ut till var bland annat Söderfors (redan från 1680-talet), Österby, Forsmark, Fredriksberg och Iggesund. Dessa bruk kom senare att övertas av firman och dess ägare, Iggesund 1722, Söderfors år 1748, och Österby 1758. Andra familjemedlemmar köpte andra bruk, Abraham Grill (III) köpte Lannafors och Latorp, Jean Abraham Grill Godegård år 1775 och Jacob Grill köpte 1769 Schebo, Ortala, Mannais och Norrtäljemanufakturen från Robert Finlay.

Läs också: Grill – handelshus och bruk

Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969
Leos Müller, The Merchant Houses of Stockholm c.1640-1800, 1998

Intressant?
Läs mer.: Släkten Grill, Adelsvapen – Grill, Mattias Loman,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Stockholms handelshus på 1700-taletJennings – irländska köpmän i Sverige >>