Vapenhandlaren från Älmhult

År 2001 anmäls en gårdsinnehavare i Småland av sin flickvän. Han anmäls för vapenbrott och vapenhandel:

Erika 27 år, blir misshandlad och våldtagen av sin pojkvän. Hon anmäler det till polisen. Utredningen läggs ned eftersom ”bevis saknas”.

Då bestämmer hon sig för att avslöja pojkvännens illegala vapenhandel. Under sin fasad som bonde och hemvärnsman har han, Tomas, dolt sina vapenaffärer med polisens informatörer/infiltratörer och kända kriminella ligor så som Hells Angels.

Några veckor efter anmälan om våldtäkt och misshandel, den 30 september 2001, anmäler hon pojkvännen igen – denna gång för illegal vapenhandel. Hon springer ifrån hans lantgård med orden ”Nu får det vara nog, nu ringer jag polisen och berättar om dina jävla vapenaffärer”. Erika ringer från en telefonkiosk i närheten. Hon får polisen att övertyga åklagare Yvonne Rudisson att begära en husrannsakan hos både Tomas och hos hans vän Roger, en legosoldat som krigat i Kosovo. De första polismännen som skickas ut plockar upp Erika från telefonkiosken. Tomas och Roger tas på bar gärning på lantgården Grimslöv, samtidigt som de håller på att lasta 250 vapen.

Snabbt får Erika skyddad identitet. Enligt en nära vän hade polisen sagt till Erika att de gör så för att skydda henne. I dag tror vännen att det beror på att Erika var mer farlig för polischefer och deras informatörer än faran från Tomas och hans kumpaner. I förhör berättar Erika att Tomas sysslat med illegal vapenhandel i över tjugo år. Hon berättar också om mordhot:
”Han sade att är det någon som tjallar… så dödar de den som tjallat.”

I ett annat förhör pratar hon om personer som polisen givit åtalsfrihet, personer som åtminstone senare avslöjats som polisens informatör:

”Anders är tydligen en person som Säpo och polisen överhuvudtaget har nytta av, som är fruktansvärt förbannad på en liten åklagare i Växjö som har ställt till problem för honom, för att genom Anders så får han vapen och vad han vill ha – hembränt. Så Anders går alltid fri för att han köper sig fri.” Erika berättar om en resa hon och pojkvännen Roger gjorde till Borlänge för att där träffa två polisinformatörer som köpte vapen av dem:

”Och så gick de och tittade lite, och kunden tittade på vapnen då. Det var tre stycken kulsprutepistoler med ljuddämpare. Och detta var tydligen att ”Tomas” var kurir åt en annan person som sålde de här vapnen till dem.”

Den andra personen visade sig sedan vara Rolf, en av polisen känd vapenhandlare. Det de flesta poliser inte kände till var att Rolf hade gjort det till sin grej att köpa vapen av polisens skrotningsfirmor. Vapen som en gång varit beslagtagna av polisen såldes till Rolf som i sin tur sålde dessa vidare till kriminella, både till enstaka personer och ligor som Hells Angels.

På gården fanns förutom nämnda 250 vapen också mängder av vapendelar, 46 000 patroner samt 34 kilo sprängämnen. En del av vapendelarna som hittades var knutna till grova brott som begåtts tidigare. Vilket ju förefaller rimligt då många delar kom från beslagtagna vapen.

Den person som benämns med Rolf i ovanstående citat heter egentligen Sven-Erik Ahlberg. Han är vapenhandlaren från Älmhult. Ahlberg dömdes på 1970-talet för medhjälp till bankrån. Trots detta fick han licens att handla med vapen. 1993 drogs hans licens in och 1995 fick han tillbaka den. Fyra år senare lämnade han självmant in både sitt vapenhandlar-tillstånd och sin vapenbok. Boken används till att deklarera inköp av vapen, försäljning med mera. Meningen var att de vapen som köptes av polisen skulle skrotas, men så skedde aldrig utan Ahlberg sålde dem vidare i samarbete med andra. Ahlbergs verksamhet fortsatte även efter att hans tillstånd återlämnats. Men nu köpte han inte direkt av polisen utan av andra handlare som köpte av polisen.

I de rättegångar som hölls i ärendet dömdes 5 personer, först i tingsrätten och sen i hovrätten. I den senare rättegången sänktes straffen för fyra av de inblandade. Ahlberg som pekats ut som huvudman och som fick det längsta fängelsestraffet i tingsrätten fick sitt straff kortat från fyra år till tre och ett halvt års fängelse. Han friades vad det gälelr grovt häleri. Den växjöbo som i tingsrätten fick två års fängelse för grovt vapenbrott, olaga innehav av ammunition och narkotikabrott, fcik sitt straff nerkortat med ett år. Även den norrköpingsbo och den karlstadsbo som var inblandade i härvan fick sina straff kortade från tre år till två år respektive två år och sex månader.

Den grimslövsbo på vars gård den stora vapengömman hittades fanns däremot inte med i hovrättsdomen utan hans fall hölls det separata förhandlingar om. Ytterligare en person dömdes dock i den aktuella härvan, Ratko Zindovic. Denne dömdes dock i en helt separat rättegång ett halvår innan de andra fem ställdes inför rätta. Han ansåg (anser) att han är oskyldig och har utsatts för ett justitiemord:

Mannen är till yrket svarvare och krögare och han döms inte i samma rättegång. Åklagaren Christer Johansson i Växjö valde att skilja rättegångarna åt. På frågan om varför svarar åklagaren:

– Det var två ärenden i åklagarvärlden. Det kan hända, det kommer jag inte ihåg? Men eftersom du frågade varför: den andra utredningen var inte färdig beträffande de andra vapenhandlarna ”Rolf” och ”Tomas”, medan Zindovic var häktad och man hade åtalstid att hålla där. Därför åtalade jag honom först, då blev han också dömd först och därför kom rättegångarna liksom att inte ske riktigt i tidsharmoni om jag säger så, men det var bara av praktiska skäl.

Den dömde själv, Ratko Zindovic, 38 år, säger att han är övertygad om att det berodde på att åklagaren fått direktiv om att polisens informatör- och infiltratörverksamhet inte skulle avslöjas. Om det hållits en rättegång i stället för två så skulle mycket av den information som undanhölls hans försvarare, advokat Sven Fagrenius, bevisa Zindovics oskuld. Informationen skulle också avslöja hemlig kriminalunderrättelseverksamhet. Mycket av den är olaglig. I stället bryter åklagaren, genom att undanhålla förhör med mera, mot lagen och får Ratko Zindovic dömd för grovt vapenbrott till tre och ett halvt års fängelse.

Av de vapen Zindovic dömts för att ha köpt är det sannolikt så att flera stycken egentligen köpts av helt andra personer. Enligt uppgifter från polisförhör i ärendet förmodligen av två av de polisinformatörer som var verksamma vid denna tid, Peter Rätz och Sinisa Nikolic. Peter Rätz förnekar att så är fallet, men Sinisa Nikolic greps med ett av vapnen så där är bevisen solklara. Ratko Zindovic var vän med Ahlberg och Ahlberg är (var?) vän med Thomas Möller, då president i Hells Angels. Om Zindovic är oskyldigt dömd vet jag inte, men uppenbart är att det förekommit en del del konstigt i rättegången mot honom:

”Zindovic gavs misstanke om 167 köpta vapen från Rolf och 27 från Bertil. Inför Zindovics häktningsförhandling sänkte åklagaren antalet köpta vapen av Ahlberg till 147 och 24 av Beritl. Inför Zindovics tingsrätt sänkte åklagaren ytterliggare antalet från Rolf till 120. Inför hovrättsförhandlingen drogs antalet från Rolf ner till 96. I Rolfs tingsrätt sade han att han sålt 50 vapen till Zindovic. I Rolfs hovrätt hävdade han först att han inte mindes, efter påtryckning från åklagaren sade Rolf att antalet sålda vapen till Zindovic kanske var 30.

Åklagaren, Christer Johansson, avslöjade inte under Rolfs tingsrätt att Zindovic dömts för 100 vapen. Åklagaren godkände att Rolf sänkte antalet till 50. Annars skulle Rolfs tingsrätt skrivit att ändring skett, vilket skulle betyda att Zindovic skulle kunna få sin dom ogiltigförklarad. Zindovic har således dömts i hovrätten för att ha köpt 100 vapen av Rolf. Samtidigt finns yttrande från Rolfs tingsrätt som fann det styrkt att Zindovic köpt 50 vapen av Rolf. Alltså har olika beslut från två domstolar gått obemärkt förbi åklagare och rätten.

Inget, inte ett enda av dessa vapen har heller påträffats.

Växjöbon greps ånyo år 2004 och åtalades 2005 för nya vapenbrott:

Den 25 april 2004 greps mannen för vapenbrott efter att han stoppats i en fordonskontroll. I bilen fanns föremål som misstänktes vara delar av vapen och vid en husrannsakan i mannens bostad och verkstad hittades fler vapen och vapendelar.

Under tiden fortsatte polisens utredning och de fick reda på att mannen hade en vapengömma och hade för avsikt att bedriva vapenförsäljning efter frigivningen. Polisen misstänkte att vapengömman fanns hos en släkting och den 14 januari 2005 gjordes en husrannsakan hos släktingen, men också i 36-åringens bostad och verkstad. Flertalet vapen och vapendelar påträffades på de tre platserna. Mannen häktades återigen för grovt vapenbrott.

Utredningen visar också att mannen smugglat in vapen till Sverige från USA. Vapendelar har skickats i vadderade brev som sedan satts ihop av 36-åringen.

Totalt handlade åtalet denna gång om 36 vapen, 50 pipor och 2 500 patroner. År 2008 var det dags igen.

2008 fick norrköpingsbon tillbaka sitt tillstånd att handla med vapen. Något som man verkligen kan tycka är märkligt, men det försvaras av polisen:

Det är sex år sedan brottet begicks och det är tillräckligt lång tid och omständigheterna är sådana att polismyndigheten inte kan neka mannen tillstånd, säger polisintendetnt Josef Zacharias vid rättsgruppen i Norrköping till NT.

Norrköpingsbon dömdes bland annat för att ha sålt vidare vapen och vapendelar som han hade i uppgift att skrota i sitt yrke som vapentekninker vid en auktionsfirma.

Roger Berggren är vapenhandlare i Alvesta sedan flera år tillbaka. Han tycker att beslutet är en katastrof. Grimslövshärvan har påverkat vapenhandlarnas rykte och framförallt i området kring Grimslöv.

-Det är helt otroligt att han får tillbaka sitt tillstånd. Jag har sett exempel på att man ifrågasätter jägares vapenlicens då de begått skattebrott. Har man då försett kriminella gäng med vapen, som de i Grimslövshärvan hade enligt utredningen, då förstår man inte alls hur man kan ta ett sådant beslut.

Vi ska inte glömma bort att mannen faktiskt till stor del köpte vapen från polisen för att skrota dem, men istället sålde dem till Ahlberg som i sin tur sålde till gangsters. Däribland flera av de personer som var infiltratörer för polisen, såsom Sinisa Nikolic (Sinisa Markovic), Peter Rätz och Max Åström. Kanske är det dessa kontakter som gjorde att han så lätt fick tillbaka sitt tillstånd.

Ahlberg, huvudmannen i Grimslövshärvan, fick dock inte tillbaka sitt tillstånd när han sökte. Detta trots att norrköpingsbon som var inblandad i samma härva fick det.

När härvan kring polisen Olle Liljegren och hans informatörer såsom Max Åström och Peter Rätz avslöjades omhändertogs en rad vapen. Fler av dessa vapen var avidentifierade och förändrade på det sätt som är brukligt när Sven-Erik Ahlberg hanterat dem. I alla fall enligt domen mot Zindovic och vittnen i Grimslövshärvan:

Vi har låtit Tomas, som dömdes i samma härva, titta på fotografier på vapnen. Kännetecknen är unika för Rolfs avidentifiering av vapen.

– Det är ingen tvekan. Det här är vapen som kommer från Rolf. Ingen annan borrade, fyllde med svetsmassa och slipade på det här sättet.

I förhör uppger Erika, den som anmälde att illegal vapenhandel förekom på lantgården i Grimslöv, att sådana vapen sålts till polisinformatörer i Borlänge och Falun. Olle Liljegren hade åtminstone två informatörer i dessa städer.

[…]

Ratko Zindovic dömdes för att ha köpt vapen av samma modell som hittades i Olle Liljegrens skåp. Vapen som var avidentifierade av Rolf och som enligt Erika (se måndagens artikel) hade sålts till Olle Liljegrens informatörer.

Många av de vapen som misstänks ha hanterats av Ahlberg och hans kumpaner i Grimslöv och som ursprungligen alltså kommer från polisen  har troligen varit inblandade i en rad olika välkända våldsbrott:

– Malexandermorden.
– Kidnappningen av vd:n för Siba, Fabian Bengtsson.
– Polisens dödsskjutning av värdetransportrånaren Fredrik Göransson.
– Mordförsöket på den av media utpekade gangsterkungen Milan Sevo.
– Mord på tre av kriminella avslöjade informatörer.
– Knutbymordet

Utöver dessa fall finns det också mindre trovärdiga källor på Internet (bloggaren Corruptio, dvs Ratko Zindovic) som hävdar att det vapen som användes vid mordet på M-falangens Mirtez Masovic kom från Grimslöv och att K-falangen beväpnats och beväpnas av polisinformatörer.

Angivaren Sinisa Nikolic som är kopplad till inköp av vapen från Grimslöv arbetade åt Göteborgspolisen. Sen gammalt finns också rykten i Göteborg om att Naserligan har kopplingar till vissa poliser. Hur trovärdiga sådana rykten kan vara vet jag inte, men man ska nog ta dem med en stor nypa salt.

K-falangen anses ibland och av en del vara Naserligans förlängda arm i Malmö. Sinisa Nikolic (Sinisa Markovic, Alexander Markovic) var inblandad i polisens försök att lösa kidnappningen av Fabian Bengtsson men förökte själv också göra sig en hacka på händlesen genom utpressning.

Vad det gäller Knutbymordet kan barnflickan Sara Svensson faktiskt ha köpt sitt vapen från polisinflitratören och angivaren Farid Lamrani. Vapnet tros av många komma från Grimslöv:

Det står i dag helt klart att de personer och det kriminellt belastade umgänge som enligt våra domstolar förvandlade Sara Svensson till en kallhamrad mördare, nonchaleras fullständigt av de utredande poliserna. Detta trots att huvudpersonen Farid Lamranis namn nämns av Sara Svensson redan i det första polisförhöret samma dag som dåden genomfördes.

[…]

Efter Världen idags uppmärksammade artiklar om poliskorruption och olaglig informatörsverksamhet i början av 2006, varnade justitiekansler Göran Lambertz för att det är ett stort samhällsproblem att poliser ljuger i rätten, bland annat för att skydda sina informatörer. Några månader senare, i september förra året, kunde Världen idag avslöja att Farid Lamrani var polisinformatör och att vapnet som användes vid mordet med största sannolikhet kom från vapenbeslaget i Grimslövshärvan och alltså varit i polisens förvaltning.

Dagen efter detta avslöjande kom det helt plötsligt in en dödsattest till den svenska folkbokföringen som uppgav att Farid Lamrani avlidit på Karolinska sjukhuset, trots att han skulle ha befunnit sig i Marocko. Polisens tafatta agerande i Knutby-målet håller nu på att bli en härdsmälta för hela den svenska poliskåren. En ordentlig granskning från justitiekanslern är kanske det enda som kan hjälpa polisen till en förutsättningslös nystart i hela Knutby-utredningen.

Ratko Zindovic (bloggaren Corruptio) greps själv år 2010 för misstankar om hot mot tjänsteman. Bloggen är ett typexempel på en rättshaveristisk blogg och bloggaren har fixerat sig på de som var inblandade i rättegången mot honom i samband med Grimslövshärvan. Ingenting hindrar dock att Zindovic har rätt när han hävdar att han är oskyldigt dömd, men det bevisar inte att de inblandade poliserna och åklagarna på något sätt skulle ha gillrat en fälla för honom. Det kan ju bero på rena klantigheter att han eventuellt blev oskyldigt dömd. Zindovic har också deltagit i eller upplåtit utrymme åt den sannolika hets mot poliserna Lars Wetter, Eije Ekengren och Anders Gripenlöf som Kristina Gripentorp (Marie Hillner) ägnat sig verkar ha ägnat sig åt.

Lars Wetter tycks dock kanske inte i alla avseenden vara en en helt rumsren och okej polis, då han var en av de poliser som misstänks ha besökt en porrklubb och bordell  i Tallinn på en resa år 2007 och enligt tidningen Världen idag så ska han också ha kopplingar till poliser med kopplingar till Mille Markovic, men mer om det nån annan gång. Jag har i nuläget ingen möjlighet att bedöma om dessa misstankar mot Wetter är trovärdiga eller de också är problematiska.

Intressant?
I media: SR, SMP1, 2, 3, KB,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads