Problem med Sveriges rättsväsen – Göteborg 2001 och Assange

I Svenska Dagbladet pekar försvarsadvokaten Per E Samuelsson på det som är det värsta problemet med svenskt rättsväsen. De långa och ofta helt obefogade häktningstiderna. Efter kravallerna i Göteborg 2001 hölls unga personer häktade i månader utan rättegång. Några blev sen frikända. Det gällde bland annat några tyskar. Den tyska staten såg till att de kom bort från Sverige snabbt. Andra misstänkta tyskar vägrade Tyskland utlämna till Sverige då man inte betraktade det svenska rättssystemet som rättvist, rättssäkert och människovärdigt. Man ansåg att de misstänkta inte skulle kunna få en rättvis rättegång i Sverige. Då handlade det precis om i nuvarande fall med Julian Assange om brott där det finns politiska komplikationer.

En del andra blev dömda till långa fängelsestraff men kriminalvården tycket de kunde åka utomlands i väntan på plats i fängelse som de senare också avtjänade. Häkntingarna var följaktligen helt onödiga ur rymningssynpunkt och utredningssynpunkt. De syftade endast till att psykiskt tortera unga människor.

Den kritik av det svenska rättsväsendet som idag förs fram av Julian Assange och advokater som arbetat med hans fall samt många andra är ingen ny kritik. Det är är välkänd kritik som framförts av andra länders rättsväsen och statliga ämbetsmän långt tidigare. Det finns alltså fog för att tro att rättsprocessen mot Julian Assange inte kommer att gå rätt till. Bevis finns i form av Göteborgsrättegångarna. Förutom de extrema häktningstiderna dömdes folk utan att bevis fanns, på ren hörsägen och på motstridiga vittnesmål. Rätten bortsåg i flera fall helt enkelt från alla vittnesmål som talade för den åtalades oskuld. Man bortsåg från att olika poliser berättade olika historier, sa emot sig själva och varandra.

De personer som Tyskland vägrade utlämna fick sina rättegångar genomförda i Tyskland istället. Där underkändes polisvittnesmål som lett till fleråriga straff i Sverige och istället frikändes åtalade eller så fick de relevanta straff. I Sverige utdömdes nämligen mycket hårdare straff än normalt för de brott som det handlade om. Så inte i Tyskland. Tyskland lyckades den gången stoppa utlämning till Sverige. Åtalade från Nederländerna och Storbritannien försökte också förhindra utlämning men misslyckades. Det handlade i samtliga fall om personer där åtalsbeslut redan fanns.

I fallet Julian Assange finsn inget beslut om åtal. Åklagaren vill bara höra honom. Något som mycket väl kan ske med Julians Assange i frihet. Han kan kallas till förhör i Sverige, han kan förhöras i Storbritannien. Som Per E Samuelsson skriver:

Den inleddes i augusti 2010 då ett första polisförhör med Assange hölls. Han var då på fri fot. Åklagaren begärde i slutet på september 2010 att få hålla ytterligare ett polisförhör och insisterade nu på att det måste ske med Assange bakom lås och bom. Därför har hon begärt Julian Assange häktad, utfärdat en europeisk arresteringsorder och begärt honom överlämnad. Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt har gett henne rätt och häktat Julian Assange i sin frånvaro.

Detta kan inte Julian Assange och omvärlden förstå. Varför kan inte även det andra polisförhöret genomföras med honom på fri fot? Assange är inte svensk. Han bor inte i Sverige. Han har hela världen som arbetsfält och behöver kunna resa fritt. Varför kan inte Sverige acceptera det och kalla honom till ett förhör utan att koppla det med krav på häktning och isolering. Han skulle komma till ett sådant förhör. Förhöret skulle genomföras. Han skulle åka igen. Om det blir rättegång skulle han komma tillbaka och genomföra den. Om Sverige hade handlagt fallet på det sättet hade saken varit utagerad för länge sedan.

Hade man gjort så hade förhöret sen länge varit avklarat, Julian Assange antingen åtalad eller fallet nedlagt. Det hade varit bättre för alla. Jag tror visserligen inte Assange riskerar utlämning till USA, men i övrigt har fallet hanterats mycket konstigt och sannolikt beror den underliga hanteringen på att fallet har politisk betydelse (på många olika sätt). Svenskt rättsväsen har aldrig kunnat hantera den typen av fall på ett bra och korrekt sätt. Det såg vi tydligt efter Göteborg 2001. Den bild som Per E Samuelsson ger är absolut ingen nidbild eller vrångbild av svenskt rättsväsen utan det är så det fungerar som åklagaren Thomas Ahlstrand skriver.

Ahlstrand var dessutom en av de åklagare som agerade värst under rättegångarna efter Göteborg 2001 och han har ingen som helst trovärdighet när det gäller frågor om rättssäkerhet. Han genomförde i samband med rättegångarna efter Göteborg 2001 möten i förväg med andra åklagare och med domare där man bestämde hur straffen skulle bli, där man bestämde att man skulle döma hårdare i alla fall som handlade om Göteborg 2001 än vad som var normalt för den typen av brott.

Det svenska rättssystemet har en del problem med rättssäkerheten. Långa häktningstider är ett. Politiskt styrda rättegångar ett annat, där sättet som domare utses på spelar roll. Många jurister, åklagare och domare vill försämra systemet ytterligare (Mårten Schultz som tycker att Assange inget har att frukta är en av dem)

Intressant?
Bloggat: Alvor, Blogge,
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange, Göteborg 2001, Göteborgskravallerna, Per E Samuelsson, Rättssäkerhet, Häktningstider, Häktning, Thomas Ahlstrand, Förhör, Förundersökning, Rättsväsen, Brott, Våld, Lagstiftning, Samhälle, Politik