Mot en samhällsordning utan könsidentiteter?

Hanne Kjöller verkar vara mot ett samhälle utan könsidentiteter. Detta eftersom hon ställer kampa mot diskriminering mot att strida för ett samhälle utan könsidentiteter. Något hon menar Göteborgs rättighetscenter gör. Något som Kjöller tycker är allvarligt eller nåt. Göteborgs rättighetscenter får väl strida för vad de vill, mot diskriminering, för ett samhälle utan könsidentiteter eller vad som helst. Kjöller behöver naturligtvis inte hålla med dem, men att som Kjöller ifrågasätta kamp mot diskriminering bara för att hon tro hon hittar en åsikt hon inte gillar hos en organisation är mer än förvirrat ärligt sagt.

Jag är inte heller för ett samhälle utan könsidentiteter. Jag tror inte det kan fungera och att det faktiskt inte är genomförbart. Jag tror inte vi går mot ett sådant samhälle och jag är mot det om så skulle vara. Jag kan dock tänka mig ett samhälle med fler än de två könsidentiteter som genomsyrar samhället idag. Så är det så att Göteborgs rättighetscenter strider för ett samhälle utan könsidentiteter är jag inte överens med dem, men de får gärna göra det. Jag ser inget upprörande i det och ingen motsättning mellan det och kamp mot diskriminering så som Kjöller tycks göra. Men som sagt var, Kjöller verkar mer än vanligt förvirrad (hon är dock ofta rätt förvirrad som jag ser det) i inlägget om Göteborgs rättighetscenter.

I själva ärendet Kjöller skriver om har jag ingen aning om vad som hänt, men de beskrivningar som jag tagit del av är det uppenbart att psykologen och den person som anser sig och upplever sig diskriminerad inte kunnat komma överens. Om huruvida det enligt lagen kan anses vara diskriminering eller inte kan jag knappasta avgöra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads

  • Christian R. Conrad

    Nu verkar du ha missat poängen. Allt Kjöller säger är väl att om det där centret ägnar sig för mycket åt att kämpa för ett samhälle utan könsidentiteter, så hinner det inte kämpa så mycket mot diskriminering. Och av namnet att döma så är det väl det senare det borde koncentrera sig på? Det behöver väl inte betyda att hon är emot ett samhälle utan könsidentiteter, bara att hon inte anser att det har med kampen mot diskriminering att göra. Din slutsats är lite som om jag skulle säga att bilbesiktningen inte har något med kampen mot traficking att göra utan borde hålla sig till att besikta bilar, då är jag för människohandel? Nej, jag anser bara att det inte har med bilbesiktningen att göra, och ägnade den all sin kraft åt kampen mot människohandel skulle det inte vara bra för trafiksäkerheten. Samma här; om man, som du tycks säga att du själv gör, inte ser att det ena direkt skulle ha med det andra att göra så uppstår motsättningen då man ödar sina krafter på det man inte har med att göra i stället för det man har.

    I själva sakfrågan har jag inte heller läst journalerna eller psykologens anteckningar, men jag ser inte vad det skulle finnas för orsak att ifrågasätta a) Kjöllers antagande att det inte torde handla om hur ”Robin” blivit tilltalad, för till det används på svenska det könsneutrala pronominet ”du”; och b) Kjöllers slutsats att rättighetsperspektivet är bakvänt om ”Robin” ska få bestämma inte bara hur hen själv vill bli om- eller tilltalad, men även att vanliga män och kvinnor som kallar sig själva för ”han” och ”hon” ska kallas något annat. Vilkendera av dessa anser du att Kjöller har fel i, och hur och varför?

    • Jag tror jag läser hennes inlägg lite annorlunda och förstår inte hur du kan tolka organisationens namn som du gör. Genom att jag läser det annorlunda blir mina slutsatser annorlunda och jag håller självklart inte med om ditt konstiga resonemang eller att mitt inlägg skulle var konstigt. Det är uppenbart att Kjöller är mot ett samhälle utan könsidentiteter. Det är jag också. Det är uppenbart att hon tycker att organisationen inte ska jobba med den frågan, men det avgör de ju själva och inget som Kjöller har nåt att göra med.